Ett av mina värsta scenarion är att dagens marknaden fortsätter uppåt i 2-4 år till med resulterande gigantisk övervärdering. Skulle detta ske är risken betydande att vi upplever en övervärdering i paritet eller överstigandes 1929 och konsekvenserna av en sådan övervärdering lär vara uppenbar. Detta är självfallet ett extremt scenario och ett värsta scenario.
Jag är inte en särskilt bra investerare. Jag är inte duktig på att prognostisera tillväxt eller köpa bolag av hög kvalitet som jag kan hålla i 20 år. Jag kan bara köpa uppenbart billiga saker.
Tidigare investeringstes (2013 Jyske Bank):
Jyske Bank är en marknadsledande bank i Danmark, men har de senaste åren haft problem med stora nedskrivningar. Bolaget är väl kapitaliserat och VDn ger ett mycket gott intryck. Bolaget var vid inköp värderat till ett p/e tal kring 10 och ett p/b tal under 1. Jag misstänkte att bolagets nedskrivningar av dåliga lån skulle minska och leda till att vinsten skulle öka med drygt 20-30%. Givet minskade nedskrivningar och multiplexpansion till p/e 13 existerade en uppsida om 50-80%, samtidigt som nedsidan var ytterst begränsad.
Jag är inte förmögen till mer komplexa ting än ovanstående. Jag vill ha idiotsäkra investeringar med idiotsäkra vinster, allt annat är ointressant för mig. Jag tyckte den svenska börsen var dyr redan i slutet av 2012 och därför tvingades jag öka min exponering mot utlandet. Efter den nästan 30% uppgången 2013 hade mer eller mindre alla möjligheter som jag kan dra nytta av försvunnit.
Under början av 2014 började min investeringsprocess urarta och jag tog positioner med allt lägre uppsida och större nedsida. I en annan marknad hade min ofattbara idiot belönats med förluster, men i denna marknaden går allt uppåt. På grund av den uppåtgående marknaden bestraffades inte min idiot, det gör inte mitt agerande desto mindre korkat. Någonstans började jag fråga mig själv vad jag höll på med.
Det är inte omöjligt att dagens marknad kommer kvarstå i många år till. Lifcos notering (uppgång första dagen om 32%) visar med all tydlighet att investerares aptit för att spekulera är oerhört hög. Samtidigt har vi centralbanker som mer eller mindre gör marknadsinterventioner varannan dag. För den kinesiska regimen är insatserna betydligt större, om den kinesiska fastighetsmarknaden skulle krascha är det troligt att miljoner kineser skulle gå ut på gatorna och protestera. Regimens överlevnad står alltså på spel och de kommer göra mycket för att undvika eventuella problem i ekonomin.
Man bör inte utesluta möjligheten för att dagens lekstuga fortgår, men det kommer också innebär att konsekvenserna när bubblan spricker blir desto större. Tanken med börsen är inte att alla ska tjäna pengar hela tiden, även om det idag framstår som börsens syfte är att berika alla som deltar. Dagens marknad är alldeles för bra för att vara sann.
Sedan länge är Ben Grahams råd bortglömda.... 1962 och 1972 föreslog Ben Graham att investerare skulle positionera sig enligt nedanstående:
"1. No borrowing to buy and or hold securities
2. No increase in the proportion of funds held in common stocks.
3. A reduction in common-stock holdings where needed to bring it down to a maximum of 50 per cent of the total portfolio. The capital-gains tax must be paid with as good grace as possible, and the proceeds invested in first-quality bonds or held as a savings deposit" (Intelligent Investor s. 75)
Nyligen fann jag en potentiellt intressant investering, men tyvärr rusade den 27% på en dag och därmed kunde jag ej dra nytt av den. När jag går igenom börslistorna idag upptäcker jag nästan normalvärderade bolag med ungefär samma frekvens som jag upptäckte undervärderade bolag 2012. Jag har ingen större förmåga att dra nytta av några investeringsmöjligheter idag. Så länge allt går upp och alla är glada så kan detta fortsätta pågå, men samtidigt är risken för en total kollaps på börsen (30-50%) överhängande. Risken är att denna marknad kommer sluta som den brukar göra när belåning, optimism och höga värderingar blandas.
Om vi bevittnar en bubbla idag så förstår jag varför nästan inga investerare sålde av aktier vid IT-bubblan och inför finanskrisen. Marknaden framstår som oövervinnerlig och allt aktieägande belönas. Tanken att marknaden kan gå ner framstår som befängd. Dagens industri hittar på mantran och "ny era teorier" börjar manifesterar sig. Dagens industri börjar tala om "nollekonomin" (noll inflation, noll ränta, noll tillväxt) som ett rättfärdigande av dagens marknad. Man kan fråga sig hur positivt en "nollekonomi" skulle vara för aktier på sikt.
"Heta IT-entreprenörer" hyllas i media för att de etablerat bolag i redan överetablerade branscher och aldrig lär vända en vinstkrona. Stenbecks vansinniga investeringar i värdeförstörande IT-bolag framställs som entreprenöriella initiativ istället för ofattbart risktagande med kapital.
Dagens bubbla är en mix av IT-bubblan och bubblan inför finanskrisen. Vi har å ena sidan vanvettiga värderingar i IT-sektorn och bland E-handelsbolag. Å andra sidan har utgivningen av skräpobligationer exploderat och median värderingen på aktiemarknaden är hög, precis som inför finanskrisen. Dagens marknad är helt enkelt en mysig blandning av två av de värsta bubblorna på aktiemarknaden i modern tid.
Man ska ha klart för sig att det kan bli värre innan det blir bättre. Utgivningen av skräpobligationer kan fortsätta under flera år till och takten kan accelerera. Den nya IT-bubblan kan expandera och Stenbeck kanske till slut helgonförklaras.
FED kanske till slut lyckas återskapa den förödande fastighetsbubblan (2006) i all dess prakt. Skulle FED lyckas med detta skulle det på kortsiktig skapas "tillväxt", men en krasch skulle följa. Den amerikanska fastighetsmarknaden har redan avvikit från den historiska efterkrigstrenden och kan mycket väl befinna sig i en "mini" bubbla. Den amerikanska fastighetsmarknaden befinner sig idag långt över tidigare bubbelperioder under slutet av 1970-talet och slutet av 1980-talet.
Länk Fastighetsprisindex USA
Det finns alltså många scenarion där marknaderna kan bli än mer rubbade än de är idag. Samtidigt så är marknadsläget redan idag väldigt extremt och det finns nog med "dynga" i det finansiella systemet för att utgöra en stor stabilitetsrisk. Den fundamentala lagen om bubblor gäller allt jämnt och lagen lyder: Bubblor spricker.
Har jag fel och alla världens problem trollas bort av den fantastiska monetära politiken så har jag åtminstone fel om marknaden i gott sällskap. Många av världens bästa investerare har uttryckt oro kring dagens marknad:
David Einhorn, Carl Icahn, Vito Maida, Prem Watsa, Seth Klarman, Longleaf capital, familjen Stillström, John Hussman, Jeremy Grantham, Jim Rogers, Francis Chou, Howard Marks och Stan Druckenmiller.
Ibland är det mer okej att ha fel antar jag. Om jag inte skyddar mitt kapital idag så kommer jag aldrig göra det och då kommer jag åka på en rejäl smäll i nästa bubbla om x antal år. Men det är främst bristen på möjligheter som förmått mig till att i hög grad stå utanför marknaden. Detta är inget jag finner tillfredsställande, men marknaden tillhandahåller inte möjligheter bara för att jag vill ha dem. Kanske är jag för "konservativ" i min investingsprocess? Kanske borde jag tumma på mina investeringskrav? kanske borde jag övergå till en mer mekanisk strategi och köpa Net-nets?
Den största risken idag är inte att marknaden faller, utan det är att marknadens övervärdering fortgår och förvärras i flera år till. Jag finner trygghet i att mitt agerande frångår vad alla andra gör.
"Face up to two unpleasant
facts: the future is never clear and you pay a very high price in the stock
market for a cheery consensus. Uncertainty is the friend of the buyer of
long-term values." (Warren Buffett)
"It is one thing for a value investor to know that in the absence of opportunity you should hold cash. It is quite another to actually do it. It is particularly difficult to sit on your hands when others are probably speculating. We find that it is not a temptation to speculate that pulls at you, so much as a desire to be productive. Doing nothing is doing something, we have argued again and again; doing nothing means prospecting for potential investments and rejecting those that fail to meet one’s criteria. But emotionally, doing nothing seems exactly like doing nothing; it feels uncomfortable, unproductive, unimaginative, uninspired and, probably for a while, underperforming.
One’s internal strains can be compounded by external pressures from clients, brokers and peers. If you want to know what it is like to truly stand alone, try holding a lot of cash. No one does it. No one knows anyone who does it. No one can readily comprehend why anyone would do it.
Also, believing that better opportunities will arise in the future than exist today does not ensure that they will. Who can tell what investors will be willing to pay for securities tomorrow? Waiting for bargains to emerge may seem like a better strategy than overpaying for securities today, but tomorrow’s valuations may still be higher still. Standing apart from the fully invested crowd for significant periods of time can be a grueling, humbling and even demoralizing experience."
-Seth Klarman, 2003
