onsdag 24 augusti 2016

Tankar om olika tillgångsslag


Långa obligationer:

Långa obligationer är förmodligen det mest riskfyllda man kan äga idag i förhållande till den förväntade avkastningen. Om centralbanker slutar med sina "stödköp" eller av någon anledning obligationsmarknaden förlorar förtroendet för regeringarna/centralbankerna kommer det bli ett blodbad. Paul Singer exemplifierar nedan med den tyska obligationsmarknaden där man får en obefintlig avkastning över 30 år, samtidigt som man riskerar sitt kapital om räntorna skulle stiga.


"The numbers Singer presents to back up his “Bigger Short” case are pretty staggering. At the time of writing, the German 30-year bond with a 2.5% coupon traded at 153.4, giving a yield to maturity of 0.62%. However, if the market yield for 30-year paper rises to 1% the bond price will decline by 8.6%, which, when compared to the starting yield of 0.62% is a concerning loss. But that’s not all, if the yield on the 30-year paper were to increase to 2% -- a level seen only several months ago -- the bond price would fall by 27%. A 3% yield would result in a capital loss of 41% and a 4% yield would cause a loss of 51.5% to a price of 73.5." (Länk)


eller Jim Grant:
Länk


Korta obligationer/sparkonto:
Fördelen med ett sparkonto är att pengar någorlunda består över tid, men man får ingen avkastning. Risken finns också att centralbankerna sätter räntorna än lägre, vilket skulle forcera fram negativa räntor på de flesta sparkonton. Fördelen med sparkontot är att pengarna består och att man kan dra nytta av diverse möjligheter när de väl uppstår. Det finns goda argument för att hävda att alternativkostnaden för att hålla "cash" är låg i förhållande till andra tillgångsslag.


"This is a sad story—the mother of all unforced errors—except for the investor who refuses to overpay or overstay. In this refusal to overpay, we value cash as more than an asset that currently yields zero. In fact, it is those very low interest rates and the low expected returns from equities that make the opportunity cost of holding cash incredibly low. Cash effectively becomes a valuable call option on any asset with no expiration date and no strike price.  " (https://www.mcmadvisors.com/hummingbird-partners-llc-q2-2016-letter/hummingbird-partners-llc-q2-2016-quarterly-letter/)


Fastigheter/fastighetsaktier:
Alla måste bo någonstans och med för låg byggnation kombinerat med enorm invandring är bostadsbristen påtaglig, såvida man inte bor i Värmland. Dock är det tämligen uppenbart att fastighetspriserna är en artificiell konstruktion av obefintliga amorteringskrav och låga räntor.

För bara några år sedan var den genomsnittliga amorteringstakten 148 år!  Sedan dess har sakta politiker och storbankerna börjat införa obetydliga amorteringskrav. Det krävs ingen större intelligens för att räkna ut att något är rubbat när "förstagångsköpare" beklagar sig över kravet om en kontantinsats på 15%.

Samtidigt så verkar Ingves skita i framtiden och sänkt räntorna under noll för att maximera KPI-inflationen kortsiktigt och maximera felallokeringarna i ekonomin långsiktigt. Ingves är dock inte dum i huvudet, utan vill införa ordentliga krav på låntagarna. Om Ingves skulle få igenom sin vilja hade hans krav resulterat i att 6 av 10 köpare inte skulle få låna till sin bostad i storstäderna. Införs det ordentliga krav är det tämligen uppenbart att efterfrågesidan kollapsar.

Som det ser ut nu dröjer reformer och undantaget en större ekonomisk nedgång kommer det i min ödmjuka mening dröja mycket länge innan vi eventuellt ser en nedgång på fastighetsmarknad. Kanske kan fastighetspriserna stiga ad infinitum och kanske kan alla generationer göra "bostadskarriär" i Sverige?

Guld:
Jag har aldrig gillat guld på grund av dessa spekulativa natur och att det är omöjligt att värdera. Flera kända placerare gillar dock guld och jag har tidigare skrivit om deras tankar på denna bloggen.

I en miljö med fortsatta räntesänkningar bör guld gynnas eftersom guld "kostar" inget att äga. I en miljö med radikala nationalekonomer framstår det också som sannolikt att guld kan komma att gynnas. Negativa räntor och uppköpta obligationsmarknader forcerar pengar att söka sig någonstans och desto lägre räntorna blir desto mer attraktivt blir guld i jämförelse.

Troligtvis skulle även Guld gynnas om ekonomin försämrades eftersom centralbankirerna då kommer anta en desperat policy. En sådan desperat policy kan liknas vis en "fire everything" policy.


Aktier.
Fördelen med aktier är att det går att hitta bolag som inte är rubbat värderat och sedan investera i dessa. Beroende på vad man anser är en "rimlig" värdering och vilken avkastning/risk man är villig att ta  framstår aktier som det klart mest attraktiva alternativet idag.

Om man är mer riskavers blir det dock svårare att finna aktier när börserna står högt, samtidigt har björnmarknader en tendens att dra med sig allt. I USA är situationen extrem idag med väldigt höga värderingar, den svenska börsen är dock inte alls lika extremt värderad.

Dock är den svenska börsens förhållandevis lägre värdering delvis en funktion av Ingves valutamanipulation, och frågan blir om den består på lång sikt. Det finns även ett logiskt problem med argumentet att "låga räntor" rättfärdigar högre värderingar, då de låga räntorna ytterst reflekterar en dålig ekonomisk verklighet och låg prospektiv tillväxt. Aktiemarknaden skall ju diskontera framtidens kassaflöden och denna diskontering bör vara en funktion av ett avkastningskrav samt en tillväxttakt. Avkastningskravet kan mycket väl sänkas på grund av låga räntor, med det bör även medföra att tillväxttakten sänks kassaflödet.

(Hussman har visat empiriskt att ränteläget vid en given tidpunkt beror på hur hög tillväxten varit föregående 6-10 åren. Har tillväxten varit hög är räntorna högre och vice versa.)

"In all of the exuberance about low interest rates “justifying” elevated equity valuations, what’s striking is how little investors appear to appreciate the Morton’s Fork - two opposing possibilities that lead to the identical outcome - they’re actually facing. Whether one believes that economic growth will remain dismal and interest rates will remain low, or that economic growth will accelerate and interest rates will gradually normalize, the inevitable outcome for market returns is likely to be very much the same." (http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc160808.htm)

Sedan kan det förstås vara bra och komma ihåg att buy and hold historiskt inte varit ett idiotsäkert alternativ, även om nedanstående graf exkluderar direktavkastningen.


https://realinvestmentadvice.com/bulls-bears-the-broken-clock-syndrome/

Kommande tio åren bör avkastningen vara låg från de flesta tillgångsslag, vilket skapat en mycket svår miljö. Hur tänker jag? 

(Varje individs investeringspolicy beror på vad man har för mål och en mängd andra faktorer. Andra faktorer kan vara kapitalets storlek, tidpunkten i livet och tidshorisonten. Min situation är förmodligen inte samma som din.....)

Nu:

  • Köper attraktivt värderade aktier där jag föredrar bolag som inte är särskilt känsliga för konjunkturen. 
  • Behåller en betydande del i kassa

Beroende på utveckling framöver överväger jag:
  • En liten allokering till guld om någon procent, men har ej bestämt mig för vad jag ska göra. 
  • Överväger även att generellt öka exponering mot börsen i form av någon av kvantitativ strategi, men har ej bestämt mig.

"This is a sad story—the mother of all unforced errors—except for the investor who refuses to overpay or overstay. In this refusal to overpay, we value cash as more than an asset that currently yields zero. In fact, it is those very low interest rates and the low expected returns from equities that make the opportunity cost of holding cash incredibly low. Cash effectively becomes a valuable call option on any asset with no expiration date and no strike price. Embracing the aphorism, “One man’s trash is another man’s treasure,” the value investor’s unwavering exercise of patience and rationality engenders a temperament of imperturbability—often the trait that makes the difference. To be sure, there are pricing anomalies even in rich markets. They’re just harder to find.

Someday investors can once again do well picking stocks by simply throwing darts at the Wall Street Journal. Someday index funds will make more sense for the passive, buy-and-hold investor than they do today. Ironically, but most assuredly, when that figurative “day” of despondency and disillusionment comes, the unseasoned investor’s temperament will be anything but imperturbable. Low unforced error investing is “simple but not easy…” "


onsdag 3 augusti 2016

Lite optimism.

Bill Gross:


  1. When does our credit-based financial system sputter/break down?
    When investable assets pose too much risk for too little return. Not immediately, but at the margin, low/negative yielding credit is exchanged for figurative and sometimes literal gold or cash in a mattress. When it does, the system delevers as cash at the core, or real assets like gold at the risk exterior, become the more desirable assets. Central banks can create bank reserves, but banks are not necessarily obliged to lend it if there is too much risk for too little return. The secular fertilization of credit creation may cease to work its wonders at the zero bound, if such conditions persist.

---------------------------------------------------------

Danielle Dimartino Booths nya bok tycks vara intressant. Hon är trots allt en av få ekonomer som man kan respektera:

"An insider's unflinching expose of the toxic culture within the Federal Reserve.

In the early 2000s, as a Wall Street escapee writing a financial column for the Dallas Morning News. Booth attracted attention for her bold criticism of the Fed's low interest rate policies and her cautionary warnings about the bubbly housing market. Nobody was more surprised than she when the folks at the Dallas Federal Reserve invited her aboard. Figuring she could have more of an impact on Fed policies from the inside, she accepted the call to duty and rose to be one of Dallas Fed president Richard Fisher's closest advisors.

To her dismay, the culture at the Fed--and its leadership--were not just ignorant of the brewing financial crisis, but indifferent to its very possibility. They interpreted their job of keeping the economy going to mean keeping Wall Street afloat at the expense of the American taxpayer. But bad Fed policy created unaffordable housing, skewed incentives, rampant corporate financial engineering, stagnant wages, an exodus from the labor force, and skyrocketing student debt. Booth observed firsthand how the Fed abdicated its responsibility to the American people both before and after the financial crisis--and how nobody within the Fed seems to have learned or changed from the experience.

Today, the Federal Reserve is still controlled by 1,000 PhD economists and run by an unelected West Coast radical with no direct business experience. The Fed continues to enable Congress to grow our nation’s ballooning debt and avoid making hard choices, despite the high psychological and monetary costs. And our addiction to the "heroin" of low interest rates is pushing our economy towards yet another collapse.

This book is Booth's clarion call for a change in the way America's most powerful financial institution is run--before it's too late."

----------------------------------------------------------------

TINA- There is no alternative

"It’s true that central bankers have explicitly cultivated the TINA mindset in order to create a ‘wealth effect.’ And I understand why investors would thus believe that surely central bankers would not now lead them astray. If the markets ever begin to weaken they reasonably expect them step in to support them. I also agree that the Fed is far more concerned with the stock market than anything else these days for this very reason.

(...) Still, history shows that the Fed has never been able to prevent the sort of bust that necessarily follows this sort of boom in financial assets unsupported by fundamentals. To expect them to be able to do so today, despite all of the historical evidence to the contrary, is merely relying on another dangerous rationalization.


(https://www.thefelderreport.com/2016/07/25/investors-are-relying-on-dangerous-rationalizations-that-have-never-held-true-in-the-past/)

Graf i nedanstående länk är även den intressant.

https://www.thefelderreport.com/2016/07/28/over-the-past-50-years-this-sort-of-earnings-recession-has-never-failed-to-trigger-a-bear-market/

------------------------------------------------------------------------

Utdrag från Vito Maidas Q1 rapport 2016:

"What do we advise in an environment where the long term returns from every asset class are expected to be very low and do not justify the risks? Here are some suggestions:

Entrust your assets to a TRUE value manager as it has been empirically proven that over time value investors generate performance that is better than market averages with less risk; 

For ultra-high net worth individuals and families, invest a portion of your assets in a highly concentrated portfolio of value stocks; 

Pay off debt; the after tax return on interest savings will be far greater than financial market returns and the peace of mind will be “priceless”. 

In a high risk and low return environment there aren’t many other satisfying alternatives.

There is one outcome that applies almost uniquely to you, our clients. The best scenario would be a good old fashioned bear market. While a broad based market decline would make some uncomfortable, our substantial cash position would allow us to take advantage of the situation. We would be able to purchase securities at valuations that would potentially generate substantial long term rates of return.

(...)We were quite excited earlier this year, as it appeared that investors were ready to capitulate. We were prepared to pounce! Unfortunately, markets turned quickly and sharply upwards as the Federal Reserve indicated that it was delaying interest rate increases for the foreseeable future. Sometimes we just can’t catch a break!

As you have seen in your portfolios, we have made investments in high quality businesses when their share prices have fallen dramatically. Since our inception in 2000, the realized gains on these investments have averaged more than 20% compounded per year. In order to achieve such returns we have had to be very selective. Unfortunately we have been unable to find enough of these opportunities at any one time to be fully invested. Many are surprised to learn that we have only made forty-six investments over the past sixteen years; an average of less than three per year. For us, a little more activity brought on by a substantial market decline would be very much welcomed!

(...) It is unusual for an investment manager to write a newsletter that projects low future returns and hopes for a serious market decline. But it is because of you that we can say and practice what we believe. Your confidence and trust has given our work true meaning and purpose. It is a privilege to serve all of you.

Vito Maida "

fredag 22 juli 2016

Betssons Q2 och den misslyckade militärkuppen

Q2 kom in någorlunda ok och resultatet var inte så illa som man skulle kunna ha förväntat sig, men framförallt kom väldigt positiva signaler från ledningen.

Dels köpte många insynspersoner aktie i bolaget efter rapporten släppts, vilket inger förtroende för utvecklingen framåt. Nedanstående insiders köpte till genomsnittskurser om 76-78 kronor, vilket får anses vara mycket positivt.



Dessa inköp kommer efter att en av huvudägarna uttryckt sig förhållandevis positivt (se föregående inlägg)

"Även om Per Hamberg tycker den senaste veckans kursras är en kraftig överreaktion har han inte köpt fler aktier.

"Jag har så väldigt mycket redan, men visst sjutton är det oerhört frestande", säger han.""

Men framförallt verkar Q3 inletts väl och ledningen verkar se Q2 som ett lågvattenmärke.

"”(...)Sportbokens erbjudande och funktionalitet har förbättrats väsentligt, nya spännande produkter har lanserats och vårt kasino har uppgraderats. Dessa åtgärder kommer att ge effekt under kommande kvartal och vi har redan i slutet av det andra kvartalet sett en stark ökning av antalet aktiva kunder. Det tredje kvartalet har inletts med dagliga intäkter väsentligt högre än genomsnittet under det andra kvartalet.”" (VD ord Q2 2016)

I en intervju med Nyhetsbyrån direkt utvecklar VDn sina tankar och ger ett optimistiskt intryck.

NYA RISKER

Erdogans agerande i Turkiet har lett till att den turkiska valutan fallit. Detta kommer påverka Betssons resultat negativt, eftersom Betsson har viss business to business försäljning i Turkiet. I värsta fall kan Turkiet välja att blockera olika nätkasinon, vilket skulle leda till ett större intäktsbortfall för Betsson. Som jag ser det är detta en risk som är svår att hantera, man får se vad som sker.

Tyvärr misslyckades militärkuppen i Turkiet när delar av militären försökte rädda landet och demokratin från fortsatt islamisering. Nu har Erdogan rensat ut alla regimkritiker och allt hopp tycks förlorat. AKP vill till och med börja kartlägga meningsmotståndare i Sverige. Media fördömer militärkuppen trots att militären historiskt agerat för att bevara demokrati och motverka islamisering. NU kanske inte en militärjunta alltid agerar demokratiskt, men på sikt skulle säkerligen militären återlämnat makten till folket såsom den historiskt gjort.

lördag 9 juli 2016

Betsson och presentationen "crazy"

Betssons aktie har kollapsat efter en vinstvarning. I min mening prisar marknaden nu in att Betsson helt stagnerat och jag misstänker att Betsson kan fortsätta växa. Om den svagare lönsamheten håller i sig eller tillväxten uteblir omprövar jag omedelbart positionen.



vinst år 2015:  6,02 kronor per aktie, p/e kring 11,2¨
vinst år 2014:  5,63 kronor per aktie, p/e kring 12

Om man justerar vinsten per aktie för en engångspost får bolaget ett p/e kring 10 för år 2015.

"Betsson avser att snarast möjligt ansöka om spellicens i Tyskland och deklarerar därför för lokal skatt vilket innebär Betsson kommer att överföra 112,5 mkr till tyska myndigheter, varav 103,8 mkr är engångsbelopp och resterande 8,7 mkr har upparbetats under fjärde kvartalet." (Q4 Betsson)

"Direktavkastningen" uppgår nu till drygt 6,6% och jag tror den kan upprätthållas på sikt. Samtidigt bör Betssons vinst växa i storleksordningen 6-8% årligen. Betssons omsättning har växt snabbare, men Betssons marginaler hänger ej med och därav växer vinsten i en lägre takt än omsättningen.

De senaste 4 åren har Betsson vuxit kraftigt:
Omsättningen har vuxit med 21 % årligen
Rörelseresultat har vuxit med 12 % årligen
Kunddeponeringar har vuxit med 25% årligen
Vinst per aktie efter utspädning har vuxit med 8% årligen

Betssons vinst kan nog fortsätta växa i en takt om 8-10% per år om bolaget fortsätter göra bra förvärv. Förmodligen har Betsson stagnerat i Norden och fortsatt tillväxt kommer vara beroende av andra marknader och förvärv.


Vinstvarningen inför Q2
Skuldsättningen är låg och marknaden tycks ha reagerat överdrivet på ett enskilt kvartalsresultat. Betssons resultat påverkades negativ av valutafluktuationer och framförallt ett svagare resultat från sportsboken. Betsson påverkades även av en förlust på en strategisk marknad. Skulle det visa sig att den lägre lönsamhet håller i sig kommande kvartal (Q3-Q4) bör man ompröva sin position.

De stora riskerna relaterat till investeringen är alltså:

  • Risken för att Betsson stagnerat.
  • Risken för att Betssons intjäningsförmåga permanent påverkats.
I en artikel av DI framgår att institutionella ägare är "missnöjda" med informationsgivningen och jag tror detta kan vara en bidragande orsak till fallet.  

"Kursraset förstärktes av att bolaget har svårt att förklara intäktstappet, varför det finns en osäkerhet kring vad det egentligen är som har gått snett och på vilka marknader problemen uppstått. När det gäller just informationsgivningen finns fler frågetecken. Vid vinstvarning pekade Betssons på att april och maj var "utmanande månader". Större aktieägare ställer sig nu frågan till varför det inte nämndes i samband med Betssons kapitalmarknadsdag den 26 maj."

En av storägarna i Betsson, Per Hamberg, blev intervjuad i samma artikel i DI:

"En sportbok kan ju förstöras på en enda dålig match", säger han.

Även om Per Hamberg tycker den senaste veckans kursras är en kraftig överreaktion har han inte köpt fler aktier.

"Jag har så väldigt mycket redan, men visst sjutton är det oerhört frestande", säger han."

Vapen, sex, "droger" och mat brukar sälja bra i de flesta tider, vilket känns tryggt när världen utvecklas i fel riktning. Betssons verksamhet är inte direkt etisk, eftersom en enorm andel av intäkterna kommer från en liten andel av spelarbasen som är spelmissbrukare. Samtidigt finns det alltid en liten procentuell andel av befolkning som har "anlag" för missbruk och jag tar gärna deras pengar om de nu ska skänka bort dom. Egentligen vore det bättre om staten hade kunnat ta över den samhällsskadlig verksamhet som Betsson utför. 

Flera stater tar nu steg mot ökad reglering på spelmarknaden, men detta bör gynna mer seriösa aktörer och kan bidra till en konsolidering på sikt. Risken för ökad reglering ökar dock risken i aktien, men  jag anser att värdering tar höjd för mycket elände givet att intjäningsförmåga återkommer och tillväxten fortsätter.

Rekommenderar nedanstående video som behandlar många intressanta ting. Om ej direktlänken fungerar så gå via ZH, videon befinner sig bakom en betalspärr.


Det finns en icke negligerbar risk att vår ekonomiska framtid ser mycket mörk ut. Marknaderna har manipulerats till en sådan grad att de blivit dysfunktionella och huruvida detta "mörka" scenario innebär inflation eller deflation vet ingen. 


Samtidigt har värderingarna sjunkit på den svenska börsen på grund av att börsen fallit och kronan utvecklats i en fördelaktig riktning. Många bolag ser därför förhållandevis billiga ut på grund av den svaga kronan som är ett resultat av Ingves interventioner på valutamarknaden. Ett bra exempel är Alfa Laval som vore fortsatt övervärderat om kronan varit starkare, men i dagsläget framstår som rimligt värderad givet att kronkursen består. Ingves agerande har alltså omintetgjort fundamenta som Alfa Lavals korkade förvärv och kraftigt nedåtgående orderutveckling......... 

Det är med andra ord tur för alla svenska aktieägarna att vi har en centralbanksdirektion som tar penningpolitiska beslut under influenser av diverse preparat. 

söndag 19 juni 2016

Den "humanitära stormakten" Sverige och invandringspolitiken

(Har aldrig röstat på SD och givet de framsteg som gjorts i migrationspolitiken ter det sig allt mer avlägset. Om man blir kränkt av att människor har andra åsikter än en själv så föreslår jag att man istället läser något på en lämpligare nivå. Nedan använder jag beteckningen invandrare i en väldigt vid bemärkelse. Arbetskraftsinvandring av högutbildad individer inom bristsektorer är förstås alltid önskvärt!)

Eftersom det inte finns särskilt mycket att skriva om angående börsen i stort så görs en liten utvikning i ett väldigt infekterat ämne i Sverige, invandringspolitiken. Migrationspolitiken präglas av känslor vilket leder till att felaktiga beslut tas. Normalt håller jag mig till börsen, men ibland skriver jag om saker som för tillfället intresserar mig.

Kostnaderna för invandringen

Många hävdar att Sverige gör en humanitär insats i och med flyktingmottagande, men problemet är att kostnaderna börjat skena, vilket syns i regeringens ändringsförslag under april 2016. Migrationen kostar nu mer än försvaret och börjar knappa in på kostnaderna för sjukvården. Märk hur kostnaderna för migrationen vida överstiger kostnaden för internationellt bistånd (UO 7)


http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror/

Under posten UO13 framkommer fler kostnader som är direkt relaterad till migrationen:


Ovanstående 70 miljarder kronor består förstås bara av de kostnader som kan direkt relateras till migrationen. Minskar invandringen de kommande åren bör dessa poster minska. Ovanpå dessa kostnader tillkommer förstås alla indirekta kostnader såsom att invandrare generellt är överrepresenterade i brott och andra sammanhang. Man undrar också vad det kan kosta samhället att varenda hus på landet skall byggas om till "flyktingläger". Om man är en nyanländ flykting och placeras på en gård i obygden med 30 andra asylsökande, vilka förutsättningar har man att integreras i samhället?

Men Sverige kan ju tack vare sin generösa invandringspolitik vara en humanitär stormakt? Problemet med denna argumentation är att pengarna skulle göra betydligt större nytta om de faktiskt gick till närområdet. Även forskare som Hans Rosling hävdar att det är pengar i närområdet som behövs!

”Sveriges kostnader för asylmottagning samt långsiktig försörjning av flyktingar är minst 80 miljarder kr för ett några tiotusental flyktingar per år. FNs samlade finansieringsmål för 12 miljoner Syriska flyktingar är samtidigt ca 70 miljarder kronor (de brukar inte få in allt de äskar). Detta är en resursallokering som ingen rationell humanist kan försvara. Det är på samma sätt en skandal att Sverige har skurit 10 miljarder kronor ur biståndsbudgeten till förmån för bland annat flyktingsmugglare och Bert Karlsson." (Tino Sanandaji, blogg)

De som drabbas när våra politiker håller på med sin lekstuga är förstås inte de som slår sig för bröstet och talar om humanism. Det är de i närområdet som drabbas och inte får hjälpa, vilket Christopher Landin beskriver nedan:


Om man är en riktig humanist och vill hjälpa så många människor som möjligt bör man eftersträva att mer pengar skall gå till internationellt bistånd. Hävdar man något annat är man inte en humanist utan förespråkar endast en hög invandring för att vara populär i sociala sammanhang.

Migrationspolitiken är i vilket fall ej lönsam på sikt
Invandringen blir aldrig lönsam eftersom sysselsättningsgraden bland de med utländsk bakgrund aldrig når särskilt höga nivåer. Faktum är att invandringen aldrig blir lönsam, varken på kort eller lång sikt.

"När SCB räknar korrekt och anger andelen av arbetsför ålder som arbetar blir det tydligt att situationen är katastrofalt. Bara 57 procent av alla invandrare och 51 procent av utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder förvärvsarbetar. Motsvarande siffra är 82 procent för svenskfödda. I gruppen svenskfödda ingår ändå andra generationens invandrare. När dessa exkluderas och vi tittar på de med svensk ursprung så är andelen som förvärvsarbetar 85 procent, vilket redovisas i den här ett par år äldre regeringsrapporten, tabell 2.10.
SCB fortsätter: ”Trots en lång vistelsetid i Sverige är förvärvsfrekvenserna betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes födda….Av de som bott i Sverige i mer än 20 år förvärvsarbetade 70 procent av männen och 68 procent av kvinnorna.”
Så drygt 30 procent av invandrare som bott i Sverige mer än 20 år jobbar inte jämfört med 15 procent bland de med svensk ursprung. Det är en vandringsmyt att invandrare efter sju år integreras på arbetsmarknaden. Kom ihåg att en typisk invandrare bara är på arbetsmarknaden i ungefär trettio år, inte en oändlighet. Varje år en vuxen person är utanför arbetsmarknaden är dyrbart för samhället. Invandrare som bara kommer i arbete efter tio eller tjugo år i landet hinner i regel inte betala in tillräckligt mycket i skatt för att täcka sin pension, sjukvård och andra förmåner innan de går i pension."(Tino Sanandaji, inlägg här)
Sverige bör föra en mer selektiv invandring som selekterar baserat på utbildning istället för att ha en selektionsprocess som bygger på vem som kan bäst slå sig igenom Europa. Personligen tror jag att det finns bättre selektionskriterier än vem som kan slå sig igenom Europa på kortast tid.

Könsobalans
I Sverige uppskattas det att det går 123 stycken pojkar på 100 flickor i åldersgruppen 16-17 år! Detta kan jämföras med det otroligt skeva landet Kina där det går 117 pojkar per 100 flickor. Vad kommer ske om dessa individer inte kan få jobb av förståeliga anledning (dålig utbildning+dålig svenska)? Vad händer om de inte ens kan hitta någon att sätta på? Jag skulle personligen vara jävligt förbannad, men det är bara jag. Jag sitter förstås inne med grava aggressionsproblem så jag kanske inte är helt representativ i sammanhanget.

(Denna könsobalans finns i hela den närliggande åldersgruppen 14-20 år..)

Framtiden?
Personligen bor jag som många andra "etniska svenskar" i en liten skyddad "idyll" utanför en större stad i Sverige och jag märker inte i någon större utsträckning av alla problem relaterat till invandringen. Att jag bor i en skyddad miljö förändrar inte faktumet att det numera finns väktare på många vårdcentraler i Malmö och att det sker skjutningar hela tiden. Att jag bor i en skyddad miljö förändrar inte att en läkarbekant brukar kolla om en polisbil står på akutmottagningen innan jouren påbörjas för kvällen. 

Sverige är ett av världens mest framgångsrika exportländer och ett fantastiskt land att leva i. Sverige kommer fortsatt vara ett fint land i framtiden och en hög invandring kommer inte medföra en systemkollaps. Dock hoppas jag att politikerna börjat föra en mer konstruktiv diskussion kring migrationspolitiken. Förhoppningsvis kan vi börja ta tag i våra problem på hemmaplan och minska den segregation som präglar stora delar av Sverige. 

Jag var länge ganska positivt inställd till invandringspolitiken, men jag började hysa tvivel allt eftersom. När jag såg nedanstående video förändrades mina åsikter än mer. Tino Sanandaji håller en väldigt bra föreläsning som alla röstberättigade bör tvingas se på i Sverige.

Kanske är även du förmögen till att ompröva åsikter?


måndag 30 maj 2016

På börsfronten intet nytt. Alfa Laval, Snapchat, TGS.

Händer inte så mycket på börsen och det blir intressant att se vad som sker framåt. Planen är att jag ska göra en större genomgång av de nordiska börserna, kanske hittar jag något mer att investera i eller så hittar jag absolut ingenting.

Alfa Laval

http://jordholmen.blogspot.se/2015/07/ar-alfa-laval-ett-tillvaxtbolag.html

Det senaste inlägget jag skrev om Alfa Laval var "ganska" sågande med kommentarer som:

"Bolag som gör odisciplinerade gigantiska förvärv och vandaliserar sin balansräkning kan inte anses vara tillväxtbolag, utan bör snarare anses vara ett bolag som gör ett stort förvärv......"

Fast Alfa Laval är ju förstås annorlunda. Alfa Laval betala ju endast 13,4 miljarder nok för Frank Mohn med en omsättning på drygt 3,4 miljarder norska kronor. Inte nog med det, Alfa Laval köpte Frank Mohn från familjen Mohn som förmodligen inte har någon som helst aning om vad deras eget företag är värt. 

(...)Nedan kan man se Alfa Lavals förvärvshistorik sedan 2010 och Alfa Laval verkar ha gjort många små disciplinerade förvärv inom nischföretag. 2011 genomfördes ett större förvärv av företaget Aalborg och 2010 hade Aalborg en omsättning på 3,3 miljarder sek. Alfa Laval betala drygt 5 miljarder sek (dåvarande dollarkurs) för Aalborg. När man jämför förvärvet av Aalborg med förvärvet av Frank Mohn frågar man sig vad VDn sysslar med.

(...)Man kan fråga sig varför VDn helt plötsligt började löpa amok 2014 och göra uppenbart värdeförstörande förvärv? Började VDn bli desperat av den allt mer stagnerande tillväxten och bestämde sig för att slå på stort? Kanske försökte VDn maximera sin ersättning och trycka upp EPS något?"

Och nu finns det förstås bevis för att Alfa Lavals senaste förvärv var ett misslyckande. Alfa Lavals VD kan förstås inte hjälpa att oljepriset kollapsa direkt efter förvärvet, men i min mening skulle förvärvet i vilket fall blivit ett misslyckande. Alfa Lavals orderingång har sjunkit kraftigt och omsättningen lär följa orderingången nedåt så småningom. Det stora förvärvet av Frank Mohn ingår numera i Alfa Lavals Marine and diesel division.

Omsättningen utvecklas dåligt för Alfa Laval som helhet.

Orderingången utvecklas än värre för Alfa Laval som helhet.

Frank Mohn ingår i divisionen Marine och Diesel och denna divisionen utvecklas mycket dåligt.

Alfa Laval har fått en dålig start. Kanske är den dåliga starten bara en tillfällighet och kanske kommer de svagare kvartalen ersättas av starka framåt?

Snapchat och TGS

Snapchat kan snart värderas till 167 miljarder SEK samtidigt som bolaget omsätter ringa 100 miljoner dollar. Hur lång tid tar det innan denna bubbla imploderar? Vem vet, med tanke på hur länge Tesla varit groteskt övervärderat framstår det som att vinster och dylikt är obetydliga faktorer för "populära bolag".

TGS group rapporterade nyligen resultatet för det första kvartalet. TGS har fallit en del sedan jag först börja kolla på det, men givet TGS resultatutveckling borde aktien fallit än mer.


Det framstår som att många placerare tycks övertygade om en snabb återhämtning i oljepriset (80-90 dollar). Jag anser att TGSs kurs prisar in en sådan hastig återhämtning och såvida inte det finns starkare skäl för att tro att en sådan återhämtning är på väg vill jag ej köpa. Som det ser ut nu fortsätter jag att med intresse betrakta bolaget.

söndag 15 maj 2016

En av vår tids främsta placerare är extremt negativ, Stanley Druckenmiller presentation

(Stanley Druckenmillers presentation finnes i sin helhet här och här. Uppenbarligen är Valuewalk oförmögna till att lägga slidsen och transkriptet på en och samma sida. I detta inlägget har jag därför genomfört denna oerhört svåra uppgift, även om jag insåg när jag var klar att ZH redan gjort detta. Därför kan man lika bra läsa Druckenmillers presentationen på ZH, speciellt om man föredrar apokalyptiska undertoner.)

Inlägget inleds med en kort beskrivning av Druckenmiller och slutligen följer Druckenmillers presentation.

Stanley Druckenmiller är i min mening en av giganterna i investeringsvärlden tillsammans med legender som Klarman, Soros, Buffett, Graham och Icahn. Stanley Druckenmillers lyckades prestera 30% årligen i 22 år under sin tid som förvaltare.

"According to Bloomberg News, on August 18, 2010, Druckenmiller announced the closing of his hedge fund "telling investors he'd been worn down by the stress of trying to maintain one of the best trading records in the industry while managing an 'enormous amount of capital.'"[6] Duquesne Capital Management posts an average annual return of 30 percent without any money-losing year." (https://en.wikipedia.org/wiki/Stanley_Druckenmiller)

Druckenmiller arbetade under en längre period för Soros och tillsammans forcerade de den brittiska centralbanken att låta pundet flyta 1992. Soros fond ska ha gjort en vinst om 1 miljard pund, men det var Druckenmiller som inledde positionen. När Druckenmiller först berättade om sin enorma blankningsposition, så reagerade Soros väldigt intressant:

"In his discussion of his experiences with the legendary Soros, Druck related the story of how he identified the British pound as a near-lock short back in 1992 and told Soros he was making a huge bet ($5.5 billion) on it. Soros told him “Don’t be a fool, you should put at least 200% our net worth ($15 billion) on this once in 20-year opportunity.” (http://www.valuewalk.com/2015/04/stan-druckenmiller-lost-tree-club/)

Om man läst denna bloggen kommer man känna igen de orostecken Druckenmiller behandlar i nedanstående presentation och man kan till och med känna igen några av graferna i presentationen. För de som misstänker att jag käkar hallucinogena svampar innan jag skriver mina inlägg, blir frågeställningen:

Har även Druckenmiller börjat käka hallucinogena svampar?

Nedan följer Druckenmillers presentation

myopic - shortsighted

1

2
When I started Duquesne in February of 1981, the risk free rate of return, 5 year treasuries, was 15%. Real rates were close to 5%. We were setting up for one of the greatest bull markets in financial history as assets were priced incredibly cheaply to compete with risk free rates and Volcker’s brutal monetary squeeze forced much needed restructuring at the macro and micro level. It is not a coincidence that strange bedfellows Tip O’Neill and Ronald Reagan produced the last major reforms in social security and taxes shortly thereafter. Moreover, the 15% hurdle rate forced corporations to invest their capital wisely and engage in their own structural reform. If this led to one of the greatest investment environments ever, how can the mirror of it, which is where we are today, also be a great investment environment? Not a week goes by without someone extolling the virtues of the equity market because “there is no alternative” with rates at zero. The view has become so widely held it has its own acronym, “TINA”.

3
{Switch to slide 3} Not only valuations were low back in 1981 but financial leverage was less than half of what it is today. The capacity of credit inspired growth was still ahead of us. The policy response to the global crisis was, and more importantly, remains so forceful that it has prevented any real deleveraging from happening. Leverage has actually increased globally. Ironically from where I stand, that has been the intended goal of most policymakers today.

4
{Slide 4} Let me focus on two of the main policies that have not only prevented a clean-up of past excesses in developed markets but also led to an explosion in leverage in Emerging markets. The first of these policies has been spearheaded by the Federal Reserve Bank in the US. By most objective measures, we are deep into the longest period ever of excessively easy monetary policies. During the great recession, rates were set at zero and they expanded their balance sheet by $1.4T. More to the point, after the great recession ended, the Fed continued to expand their balance sheet another $2.2T. Today, with unemployment below 5% and inflation close to 2%, the Fed’s radical dovishness continues. If the Fed was using an average of Volcker and Greenspan’s response to data as implied by standard Taylor rules, Fed Funds would be close to 3% today. In other words, and quite ironically, this is the least “data dependent” Fed we have had in history. Simply put, this is the biggest and longest dovish deviation from historical norms I have seen in my career. The Fed has borrowed more from future consumption than ever before. And despite the US global outperformance, we currently have the most negative real rates in the G-7. At the 2005 Ira Sohn Conference, looking at a more muted but similar deviation, I argued that the Greenspan Fed was sowing the seeds of an historical housing bubble fed by reckless sub-prime borrowing that would end very badly. Those policy excesses pale in comparison to the duration and extent of today’s monetary experiment.

The obsession with short-term stimuli contrasts with the structural reform mindset back in the early 80s. Volcker was willing to sacrifice near term pain to rid the economy of inflation and drive reform. The turbulence he engineered led to a productivity boom, a surge in real growth, and a 25 year bull market. The myopia of today’s central bankers is leading to the opposite, reckless behavior at the government and corporate level. Five years ago, one could have argued it was in search of “escape velocity.” But the sub-par economic growth we are experiencing in the 8th year of a radical monetary experiment and in Japan after more than 20 years has blown that theory out of the water. And smoothing growth over a cycle should not be confused with consistently attempting to borrow consumption from the future. The Fed has no end game. The Fed’s objective seems to be getting by another 6 months without a 20% decline in the S and P and avoiding a recession over the near term. In doing so, they are enabling the opposite of needed reform and increasing, not lowering, the odds of the economic tail risk they are trying to avoid. At the government level, the impeding of market signals has allowed politicians to continue to ignore badly needed entitlement and tax reform.

5
Look at the slide behind me. The doves keep asking where is the evidence of mal-investment? As you can see, the growth in operating cash flow peaked 5 years ago and turned negative year over year recently even as net debt continues to grow at an incredibly high pace. Never in the post-World War II period has this happened. Until the cycle preceding the great recession, the peaks had been pretty much coincident. Even during that cycle, they only diverged for 2 years, and by the time EBITDA turned negative year over year, as it has today, growth in net debt had been declining for over 2 years. Again, the current 5-year divergence is unprecedented in financial history!

6

And if this wasn’t disturbing enough, take a look at the use of that debt in this cycle. While the debt in the 1990’s financed the construction of the internet, most of the debt today has been used for financial engineering, not productive investments. This is very clear in this slide. The purple in the graph represents buybacks and M/A vs. the green which represents capital expenditure. Notice how the green dominates in the 1990’s and is totally dominated by the purple in the current cycle. Think about this. Last year, buybacks and M&A were $2T. All R&D and office equipment spending was $1.8T. And the reckless behavior has grown in a non-linear fashion after 8 years of free money. In 2012, buybacks and M&A were $1.25T while all R&D and office equipment spending was $1.55T. As valuations rose since then, R&D and office equipment grew by only $250b, but financial engineering grew $750b, or 3x this! You can only live on your seed corn so long. Despite no increase in their interest costs while growing their net borrowing by $1.7T, the profit share of the corporate sector peaked in 2012. The corporate sector today is stuck in a vicious cycle of earnings management, questionable allocation of capital, low productivity, declining margins, and growing indebtedness. And we are paying 18X for the asset class.


7

 {Slide 7} A second source of myopic policies is now coming from China. In response to the global financial crisis, China embarked on a $4 trillion stimulus program. However, because they had engaged in massive infrastructure investment the previous 10 years, and that was the primary stimulus pipe they chose; this only aggravated the overcapacity in the investment side of their economy. Not surprisingly, this only provided a short term pop in nominal growth. While we were worried about bank assets to GDP in 2012, incredibly, credit has increased by 70% of GDP in the 4 years since then. Just to put this in perspective, this means that since 2012 the Chinese banking sector has allowed credit to grow by the amount of the entire Brazilian GDP per year! Picture the entire Brazilian production in new houses and infrastructure. Incredibly, all this credit growth has been accompanied by a fall in nominal GDP growth from 15% to 5%. This is an extremely toxic cocktail for companies that have borrowed at 10% expecting 15% sales growth. Our strong suspicion therefore is that a large part of this growth is just credit flowing to otherwise insolvent borrowers. How else to explain the lack of NPL problem in heavy industries hit by lower prices and sales growth?

8

 As a result, unlike the pre-stimulus period, when it took $1.50 to generate a $1.00 of GDP, it now takes $7. This is extremely rare and dangerous. The most recent historical analogue was the U.S. in the mid- 2000’s when the debt needed to generate a $ of GDP increased from $1.50 to $6 during the subprime mania. Two years ago, we had hope the Chinese were ready to accept a slowdown in exchange for reform. Unfortunately, with the encouragement of the G-7, they have opted for another investment focused fiscal stimulus which may buy them some time but will exacerbate their problem. They do not need more debt and more houses.

 As the chart shows, this will remove a major cylinder from the engine of world growth.

{Switch to Slide 8
9
I have argued that myopic policy makers have no end game, they stumble from one short term fiscal or monetary stimulus to the next, despite overwhelming evidence that they only produce an ephemeral sugar high and grow unproductive debt that impedes long term growth. Moreover, the continued decline of global growth despite unprecedented stimulus the past decade suggests we have borrowed so much from our future for so long the chickens are coming home to roost. Three years ago on this stage I criticized the rationale of fed policy but drew a bullish intermediate conclusion as the weight of the evidence suggested the tidal wave of central bank money worldwide would still propel financial assets higher. I now feel the weight of the evidence has shifted the other way; higher valuations, three more years of unproductive corporate behavior, limits to further easing and excessive borrowing from the future suggest that the bull market is exhausting itself.

If we have borrowed more from our future than any time in history and markets value the future, we should be selling at a discount, not a premium to historic valuations. It is hard to avoid the comparison with 1982 when the market sold for 7x depressed earnings with dozens of rate cuts and productivity rising going forward vs. 18x inflated earnings, productivity declining and no further ammo on interest rates.

The lack of progress and volatility in global equity markets the past year, which often precedes a major trend change, suggests that their risk/reward is negative without substantially lower prices and/or structural reform. Don’t hold your breath for the latter. While policymakers have no end game, markets do. On a final note, what was the one asset you did not want to own when I started Duquesne in 1981? Hint…it has traded for 5000 years and for the first time has a positive carry in many parts of the globe as bankers are now experimenting with the absurd notion of negative interest rates. Some regard it as a metal, we regard it as a currency and it remains our largest currency allocation.

10