Är Alfa Laval ett tillväxtbolag?

Alfa Laval anses normalt vara ett tillväxtbolag, men har Alfa Laval förutsättningarna att anses vara ett tillväxtbolag? Tillväxt kan förstås ske på många olika sätt, men en ständig marginal tillväxt är av uppenbara skäl omöjlig att upprätthålla. I min mening är omsättningstillväxten generellt mer indikativ om framtida tillväxtpotential än andra former av tillväxt, såvida inte man har särskilda skäl att tro på en "tillväxt" i företagets marginaler.

Omsättningstillväxt kan ske genom förvärv och det finns flera bolag som utnyttjar multiple arbitrage när de köper framförallt mindre bolag. Men om den organiska tillväxten är svag och förvärvsmöjligheterna begränsad kan man fråga sig om bolaget ifråga har förutsättningarna att vara just ett "tillväxtbolag". Bolag som gör odisciplinerade gigantiska förvärv och vandaliserar sin balansräkning kan inte anses vara tillväxtbolag, utan bör snarare anses vara ett bolag som gör ett stort förvärv......

Om man kollar på tidigare år kan man se att Alfa Lavals omsättning växte organiskt med 0,9% 2012 och med 1,2% 2013. Alfa Laval växer alltså väldigt svagt organiskt (obefintligt) och satsade 2012 och 2013 på att göra mindre förvärv. Om man inkluderar förvärv växte Alfa Laval med 4,4 % 2012 och med 4,1% 2013. Trots förvärven är tillväxttakten svag och ej tillräcklig för att motivera en värdering över p/e 14. Alla siffror som diskuteras är före valutaförändringar. Under 2011 växte Alfa Laval betydligt starkare, men man bör nog se det året som ett återhämtningsår efter finanskrisen.

2012 Q4

2013 Q4

Om man kollar på Alfa Lavals Q4 rapport 2014 framgår samma mönster.  Den organiska tillväxten är svag, men 2014 gjorde Alfa Laval ett gigantiskt förvärv. Alfa Laval kan alltså anses vara ett bolag som gör ett stort förvärv och sedan stagnerar. Rad 2 helt irrelevant.

2014 Q4

Alfa Laval levererade på ytan en väldigt stark Q2 rapport, men organiskt så fallerar bilden något. Jämför man Q2 2015 med 2014 var den organisk tillväxten (justerat för valuta) endast 0,6%. För de senaste 6 månaderna är utvecklingen bara 1,5%. Rad 2 är irrelevant för att Alfa Lavals andra kvartal är cykliskt starkare än deras Q1. Det som drivit på tillväxten är alltså Alfa Lavals stora förvärv av Frank Mohn under Q2 2014.

2015 Q2

Vilket tillväxtföretag Alfa Laval är! Alfa Lavals tillväxt bygger alltså nästan enbart på förvärv! Det gigantiska förvärvet 2014 är det som drivit omsättningstillväxten sedan 2014, men var förvärvet verkligen bra? 2014 förvärvade Alfa Laval Frank Mohn som är inriktad mot olje och rederi industrin. Nedan kan man se hur mycket Alfa Laval betala för Frank Mohn i förhållande till kassaflödet!

Det är intressant att se hur Alfa Lavals balansräkning utvecklats sedan 2013.

Man kanske inte tycker att det är något problem att Alfa Laval förvärvat tills sig tillväxt, men nedanstående graf antyder att det kan finnas ett problem. Idag anser jag att man bör se de flesta förvärv som värdeförstörande, precis som de flesta aktieåterköp lär visa sig vara värdeförstörande. NU kan det förstås vara så att Alfa Laval har en fantastisk förvärvsavdelning som bara köper högkvalitativa bolag till låga priser, men jag skulle inte räkna med det. Vid nästa konjunkturnedgång kan mycket väl skit komma fram och när väl kapitalmarknaden stänger igen kan det bli svårt att öka belåningen för att göra fler förvärv.

Genomsnittlig värdering vid förvärv av bolag eller "mergers"

Fast Alfa Laval är ju förstås annorlunda. Alfa Laval betala ju endast 13,4 miljarder nok för Frank Mohn med en omsättning på drygt 3,4 miljarder norska kronor. Inte nog med det, Alfa Laval köpte Frank Mohn från familjen Mohn som förmodligen inte har någon som helst aning om vad deras eget företag är värt. Alfa Laval lyckades förvärva detta företag inriktad mot olje/rederi industrin några månader innan oljepriskollapsen. Alfa Laval hävdar förstås att det ska komma synergier från förvärvet, man kan undra hur stora dessa kan bli när Frank Mohn redan är extremt välskött?

Även om man föreställer sig väldig höga marginaler för Frank Mohn, så är det svårt att se hur detta förvärv kan anses vara värdeskapande. Om man behöver betala 13,4 miljarder norska kronor blir nästan garanterat förvärvet extremt värdeförstörande. Det hade varit bättre om istället Alfa Laval ökat belåningen och gjort en extra utdelning (ej rekommenderat).

Nedan kan man se Alfa Lavals förvärvshistorik sedan 2010 och Alfa Laval verkar ha gjort många små disciplinerade förvärv inom nischföretag. 2011 genomfördes ett större förvärv av företaget Aalborg och 2010 hade Aalborg en omsättning på 3,3 miljarder sek. Alfa Laval betala drygt 5 miljarder sek (dåvarande dollarkurs) för Aalborg. När man jämför förvärvet av Aalborg med förvärvet av Frank Mohn frågar man sig vad VDn sysslar med.

Man kan fråga sig varför VDn helt plötsligt började löpa amok 2014 och göra uppenbart värdeförstörande förvärv? Började VDn bli desperat av den allt mer stagnerande tillväxten och bestämde sig för att slå på stort? Kanske försökte VDn maximera sin ersättning och trycka upp EPS något?

"Cash based long term incentive programme 
The Annual General Meetings 2011 to 2014 decided to implement step one to four of a cash-based long term incentive programme. The long term incentive programme is targeting maximum 85 senior managers in the Group including the Chief Executive Officer and the persons defined as executive officers.

(...)The outcome of the programme is linked to the development of earnings per share (EPS) for Alfa Laval. The EPS targets for the three tranches within each step are set by the Board of Directors. The award is calculated in the following way. When the EPS is within the range of -10 percent to +10 percent of the target EPS the employee gets 5 percent of one third of the maximum outcome per year for each percent that the EPS exceeds the bottom level of 90 percent of the target EPS up to the maximum level of 110 percent of the target EPS." (Alfa Lavals årsredovisning 2014, not 6)

Hur ska då Alfa Laval värderas? Som en evig förvärvsmaskin eller snarare som ett cykliskt bolag med svag organisk tillväxt? Är Alfa Laval ett bolag som kan växa med 10% per år eller snarare ett bolag som knappt kan växa med 3-4% per år, alltså p/e 12-14? Vad händer om (gud förbjude) cykeln vänder? Kan Alfa Laval ens växa med 3-4% över en konjunkturcykel? Ett förvärv av Frank Mohns storleksklass är ur bilden de kommande åren och det minskar tillväxtpotentialen ytterligare.

Sedan toppåret 2008 har omsättningstillväxten varit drygt 4 % och rörelseresultatet har ännu inte återhämtat sig, trots alla dessa förvärv. 2008 blev Alfa Lavals vinster exceptionellt valutadopade på grund av en starkare dollar och starkare euro, därför är 2007 lämpligare som toppår. På samma sätt är Alfa Lavals vinster valutadopade idag, men till följd av en starkare dollar.

Om man väljer 2007 som toppår blir omsättningstillväxten typ 5% årligen. Vad händer om (gudförbjude) 2015-2016 är ett toppår? Om man summerar förvärvens försäljning sedan 2010 har Alfa Laval förvärvat omsättning för motsvarande 9810 miljoner sek (utgående från tabellen ovan) och detta kan jämföras med hur omsättningen utvecklats mellan 2007-2014. Man ser också när de stora förvärven sker, Aalborg (2011) och Frank Mohn (2014).

Vinsten per aktie är oförändrad sedan 2007, men trots detta har utdelningen successivt öka och Alfa Laval delade nästan ut dubbelt så mycket 2014 som 2007. Alfa Laval har dessutom en sämre balansräkning idag än 2007 och alla Alfa Lavals ägare får hoppas att centralbankernas "återhämtning" kommer snart.

Det finns förstås ingen börsbubbla! Alfa Lavals börskurs kring toppen 2007 var 110 (topp 127 kr), och idag står ju bara Alfa Laval i 158-159 kronor ("topp" kring 175 kr). Aktien har gått upp trots att vinsten är "oförändrad", balansräkningen urholkats och VDn löper amok.

Fast Alfa Lavals vinst kommer ju öka i år, tack vare icke beständiga valutavinster. Det kommer förmodligen uppstå vissa positiva effekter av en lägre krona, men hur stora och hur bestående kan ingen veta. Fast om vi antar att Alfa Laval anställt en trading division inriktad mot andel med USD/sek så kan de säkerligen fortsatt replikera valutavinsterna? Förvärvet av Frank Mohn belasta 2014 och om man är optimist justerar man upp vinsten för 2014 till 8 kr per aktie. Om man tvivlar på synergi möjligheterna och tror att det kan uppstå "negativa" synergier justerar man ner vinsten per aktie för 2014.

USD/sek kurs

(Alla nedanstående siffror rörande organisk tillväxt är från DI och jag har ej kontrollerat dessa)

I många andra bolag kan man se samma mönster som Alfa Laval uppvisar, "tillväxten" bygger på förvärv eller kortsiktiga valutavinster. Under Q2 blev Atlas Copcos organiska tillväxt minus 3 %, SKFs minus 1,5% , Sandviks minus 5%.

Fast vad som är mer intressant är hur dåligt många av de riktigt högt värderade bolagen går. Autolivs organiska tillväxt blev 6,1% och Electroluxs blev 7%, vilket får anses vara en god organisk tillväxt. Kollar man sedan på dessa bolags multiplar så häpnar man och undrar hur dessa kan rättfärdigas.

I Assa Abloys fall är tillväxten i den underliggande verksamheten låg. Assa Abloys organiska tillväxt var 4% under andra kvartalet och för mig är det väldigt förvånande att den underliggande verksamhet utvecklas relativt dåligt. Jag tror dock Assa Abloy kommer kunna fortsätta göra förvärv och balansräkningen ser rätt stark ut. Förvärvsdriven tillväxt är trevlig, men historiskt har ofta hög förvärvsdriven tillväxt lett till "saneringsperioder" och nedskrivningar av goodwill.

Man kan fråga sig vad folk röker för att rättfärdiga denna uppgång byggd på valutavinster? De senaste kvartalen lämnar extremt svåra jämförelse kvartal, såvida inte alla svenska börsbolag har utvecklat en tradingdivision specialiserad mot valutahandel.

Jag upprepar tankarna från ett tidigare inlägg:

"I dagsläget framstår det som att fundamenta och långsiktighet är en obefintlig faktor i marknaden, utan marknaden drivs av andra faktorer (hopp?). Uppenbarligen gör bolagen valutavinster, men den underliggande verksamheten utvecklas inte alls lika väl.

Frågan är om företagens vinster kommer förbättras "organiskt" de kommande kvartalen eller det framförallt kommer vara valutavinster? Kanske tar vinsttillväxten fart och omsättningen bland bolagen ökar explosionsartat, vem vet egentligen? Man måste dock se på verkligheten och än så länge är det främst valutavinster man ser. Analytiker förväntar sig att bolagens vinster ska fortsätta att öka den kommande tiden. Analytikerna har trott detta i flera år och nu har de äntligen fått rätt på grund av den svagare kronan. Däremot framstår fortsatt stark "hållbar" vinsttillväxt som ytterst osannolikt." (Länk, 20 maj 2015)

Hur bör den ekonomiska politiken och den monetära politiken utformas?

(Rekommenderar starkt George Coopers bok "the origin of financial crisis". Boken är förhållandevis kort, men väldigt läsvärd. Många av tankarna är inte direkt revolutionerande, men boken tillför en helhet. När man läst boken lämnas man med en känsla av att vårt ekonomiska system är dysfunktionellt och att nationalekonomi är en hittepå verksamhet. Boken släpptes drgyt 6 månader innan Lehman gick omkull.

George Cooper framhäver framförallt Minskys tankar. Nationalekonomi är ingen vetenskap, utan på sin höjd en filosofi om hur man bäst bör styra vårt ekonomiska system.)

Minsky fokuserade på kreditexpansionen i det ekonomiska systemet och mängden krediter i ekonomin. Cooper menar att centralbankerna bör fokusera på mängden krediter i ekonomin och menar att det är denna kreditgivning som driver på ekonomiska uppgångar och nedgångar.

Centralbanker anser att marknaderna är effektiva och inte behöver någon intervention så länge de går upp. Så fort marknaderna faller så försvinner principen om "effektiva marknader" och centralbankerna intervenera för att stödja den "effektiva marknaden", som helt plötsligt är oförmögen till effektiv prissättning. Uppåtgående tillgångspriser är okej och om de däremot skulle gå ner är något "fel".

"The idea that markets are always correctly priced remains a key argument against central banks attempting to prick asset price bubbles. Strangely, however, when asset prices begin falling the new lower prices are immediately recognized as being somehow wrong and requiring corrective action on the part of policy makers." (George Cooper, s 10)

Centralbankernas tendens att intervenera i fallande marknader, utan en lika stark motriktad interventionen i uppåtgående marknaderna leder till en asymmetrisk monetär politik. En asymmetrisk monetär politik innebär att centralbanker försöker driva upp tillväxten till varje pris, istället för att föra en symmetrisk monetär politik där både uppgångar och nedgångar skall mildras.

"The overall thrust of these suggestions is that avoiding the financial tsunamis comes at the price of permitting, even encouraging, a greater number of smaller credit cycles. And also at the price of requiring central banks to occasionally halt credit expansions. That is to say, the central banks must be required to prick asset price bubbles. Key to the success of any such policy will be a political climate that accepts the need for symmetric monetary policy; excessive credit expansion should be fought with the same vigour as is used to fight excessive credit contraction."(George Cooper, s 3)

Centralbanker för inte en symmetrisk monetär politik eftersom om inflationen understiger 2% anses ekonomin inte fungera normalt. Inflationsmålet på 2% är förstås helt ologiskt och leder till att den finansiella stabiliteten åsidosätts. Alla normalbegåvade individer förstår att konsumenter inte slutar konsumera för att inflationen "anses" vara en 1% för låg. George Cooper menar att den asymmetriska politiken bedrivs för att "bubblor" ej anses kunna identifieras på förhand.

"Even if we were unwise enough to wish to prick asett price bubbles, we are told it is impossible to see the bubble while it is in its inflationary phase. We are told, however, that by some unspecified means the bubble`s camouflage is lifted immediately as it begins deflating, thereby providing a trigger for prompt fiscal and monetary stimulus" (George Cooper, s 3)

Tidigare visste centralbankirer att den monetära politiken inte var till för att bygga upp bubblor och kortsiktigt blåsa upp tillväxt, utan det krävdes en symmetrisk monetär politik.

"Old school central bankers were aware of the problems of asymmetric monetary policy. To quote William McChesney Martin, the longest serving chariman of the US Federal Reserve:

"The job of the Federal Reserve is to take away the punchbowl just when the party gets going""(George Cooper, s 138)

George Cooper menar att en ändlös kreditexpansion, där alla ekonomiska nedgångar undviks, inte är önskvärt.

"If we are to break out of thise damaging cycle of booms and busts, all participants in the economy must recognize the proper role and limitation of macroeconomic policy. Politicians and voters must acknowledge that it is neither possible nor desirable to use fiscal and monetary policy to immediately counteract any and all economic downturns. Central banks must return to their core purpose of managing the credt process and must learn to resist political and private sector pressure for an endless credit-fuelled economic expansion." (George Cooper, s ix)

Enligt George Coopers bör man inte se alla ekonomisk nedgångar som katastrofala, utan som en naturlig del av en marknadsekonomin. Dessa tankar efterliknar de Seth Klarman och Nassim Taleb har fört fram.

"To achieve this policy would require recognition of the importance of curtailing both excessive credit creation and excessive credit destruction, and a reapprasial of our attitude to central bank policy and economic cycles. Ideallt we should move beyond considering all economic contractions a symptomatic of policy failure, viewing them instead as a normal part of the operation of a healthy vibrant economy." (George Cooper, s 159)

Seth Klarmans tankar från 2013 är som ett eko av George Coopers:

Alan Greenspan's mantra was that the Fed couldn't possibly identify financial bubbles before they burst; it is better for the government to clean them up after they implode. I couldn't disagree more strongly. Asymmetrically truncating investors' downside risk, without an equal and opposite intervention to limit bubble-like upside, is highly pernicious. For decades, financial institutions and individual investors have come to expect limited financial market downside due to such government interventions. With downside artificially constrained and upside driven by the forces I've described, a purported era of "Great Moderation" prevailed through 2007 - one of low volatility and shallow downturns. Such conditions were used to justify increasingly lax lending standards (because few loans went bad amidst steadily rising asset values) and, because of the availability of credit and its low cost, a monumental expansion of leverage. All these things that propel markets higher, that limit downside volatility, that drive perceptions of risk lower, sow the seeds for periodic collapses such as the one in 2008, that are far more devastating than would happen otherwise.

Nassim Taleb, author of the new book, Antifragile, praises volatility and criticizes those who would artificially dampen it at great unseen cost. Taleb writes: Stifling natural fluctuations masks real problems, causing the explosions to be both delayed and more intense when they do take place. As with the flammable material accumulating on the forest floor in the absence of forest fires, problems hide in the absence of stressors and the resulting cumulative harm can take on tragic proportions. And yet our economic policy makers have often aimed for maximum stability, even attempting to eradicate the business cycle."

A juiced-up stock market is seen as stability? A policy that creates such "stability" and from which there is no apparent exit is seen as wise and even successful? And the policy must be continued because it was so ill-conceived that it cannot be ended? The Greenspan Bernanke put exists because even the hint of a minor economic downturn has for decades been viewed by government officials as a crisis so extreme that it must be warded off at all costs. Thus, we have created the twin illusions of limitless prosperity and the taming of economic volatility at the high cost of ever-expanding deficits, overleverage in the consumer and government sectors, extreme moral hazard, and episodic market meltdowns. Economist Hyman Minsky has posited the simple but brilliant notion that stability leads to instability. Low economic volatility, by enticing lenders to make low-cost loans available to historically risky borrowers and by encouraging borrowers to take on ultimately unaffordable debts, creates conditions ripe for destabilizing credit hubbies to form, expand, and eventually collapse.

Cooper beskriver sedan konsekvenser av en alltför proaktiv monetär politik, där centralbanker försöker förhindra varje ekonomisk nedgång. Denna politik har vi bevittnat sedan Greenspann blev centralbankschef. Konsekvenserna av en sådan politik är att belåningsgraden i ekonomin successivt stiger och framtida stimulanser blir mindre verkningsfulla.

"If succesful, this proactive version of keynesian policy can avoid a recession altogether, or atleast make it much shallower and less painful than it would otherwise have been.

However the successes of pre-emptive keynesianism means that borrowers are denied the opportunity to learn that their excessive borrowing was indeed excessive. As each fledgling recession is successfully prevented by the goverment and the central bank, the private sector borrowers become progressively  more confident and therefore willing to build up an even greater stock of debt. However, as the debt stock builds it becomes progressively more difficult for the stimulus policies to offset future downturns." (George Cooper, s 83)

Sedan 2009 har ekonomin vuxit sakta trots enorma stimulanser, nollräntor och manipulation av tillgångsklasser. Som George Cooper påpekar framstår försöken att stimulera ekonomin som allt mer verkningslösa, samtidigt är ekonomin överbelånad och ömtålig för oväntade händelser.

"Over time the successful implementation of demand management means that the economy goes through successive waves of credit expansions. However, as the stock of debt rises the central bank eventually reaches a point whereby lowering interest rates is not sufficient to encourage more private sector borrowing; private sector refuse to pass on the central banks lower interest rates, and anyway, borrowers become more concerned over their ability to pay off their stock of debt as well as their abiliy to meet interest payments. Once this point is reached the central bank is left with an ineffective monetary policy, and a highly indebted economy." (George Cooper, s 87)

I slutet av boken föreslog George Cooper tre lösningar på de förhöjda skuldnivåerna och de tre lösningarna var austerity, blåsa upp en ny bubbla eller inflation. Vi vet förstås alla vad centralbankirer och regeringar valde:

"Alternatively we could attempt to encourage yet another massive debt-fuelled spending spree, using fiscal and monetary stimulus, in the hope of triggering another self-reinforcing expansion, with sufficient power to negate the current contraction. In the short term, this strategy would appear more palatable than the free market solution.

(...) Even if we could find another credit bubble to inflate, a further layer of debt-fuelled spending would only delay and amplify the problems. This strategy is also inadvisable" (George Cooper, s 166)

Keynesianer påpekar förstås att Spanien är i en djup kris och att USA går "jättebra". Skillnaden är att Spanien tagit tag i sina problem och USA inflaterat en nya bubblor i ett desperat försök att skapa "tillväxt". Kina är förstås värst av alla länder och skuldexpansionen i den ekonomin saknar nästan motstycke. En del av åtgärderna under djupet av finanskrisen var förstås lämpliga, men snabbt övergick dessa åtgärder till bubbelblåsande.

2009 visade det sig vara svårt att driva upp skuldsättningsnivåerna ytterligare och elda på mer kreditgivningen. Därför har många centralbanker försökt inflatera tillgångspriserna i ett försök att skapa tillväxt i form av en "wealth effect". Att beskriva denna policy som icke genomtänkt är förstås en underdrift, den är idiotisk. Detta gigantiska inlägg avslutas med lite tankar från Ben Bernanke och Seth Klarman.

Ben Bernanke november 2010

Rather, he said he envisioned a “virtuous circle” of “higher incomes and profits” that would “support economic expansion” and “promote increased employment and sustain price stability.”

What would propel this virtuous circle into motion? “Higher stock prices,” Mr. Bernanke said. They “will boost consumer wealth and help increase confidence, which can also spur spending,” he added.

And what proof was there that the policy was working? He cited the very rally in the stock and bond markets that had started when “investors began to anticipate the most recent action” of the Fed — namely, quantitative easing, or QE2, as it is called. (Länk)

"Optimists (and there are some) think we will continue to navigate carefully between deflation and runaway inflation, and that the U.S. will muddle through the ongoing global deleveraging.That would be a fine outcome, particularly since other scenarios are much worse. But can you really say that an economy is healthy when it achieves an increment of short-term growth at the cost of a worsening long-term debt picture? In fact, weren’t myriad past attempts to steer the economy through its inevitable troughs responsible for some of the dampened volatility and consequent overleverage that led to the 2008 collapse and current stagnation? Our economy is walking on a narrow tightrope over a vast crevasse, and if we lose our precarious balance--if the economic winds unexpectedly gust one way or another, or if a geopolitical storm arrives--who knows how far we could fall?

(...)Leverage is always a double-edged sword, and in 2007 excessive leverage at all levels of the economy had eroded our country’s margin of safety. Stimulative effects of additional leverage were having less and less impact on the economy, while debts grew larger and larger. When things went wrong in 2008, we had nothing to fall back on. There was no room for error, little cushion to give us time to refocus and rebuild. By artificially propping up our economy in the intervening years, keeping interest rates low, spending vast sums on programs to generate ephemeral demand, and rescuing failing enterprises, we have effectively been engaged in an attempt to return to 2007 and the very conditions that proved unsustainable and led directly to the 2008 collapse.

(...)Attempting to return to the fragile 2007 circumstances seems an odd and likely ill-fated idea, but our policy makers have not come up with anything better. Austerity, for example, is deemed politically unacceptable. While we are unlikely to willingly choose the path of austerity (and start living within our means again), it is increasingly plausible that austerity might choose us." (Seth Klarman, Baupost annual letter 2012)

Government effort to pump stocks higher is expensive and distortive. And if the impact will only be ephemeral, if what goes up is certain to come back down, then the consequence is bound to be increased volatility, more financial catastrophe, and possibly an endless cycle of propping up followed by collapse, perhaps with greater and greater amplitude and, looking back, ultimately without any purpose other than as a short-term palliative for psychological or political purposes.(Länk)

Historien återupprepar sig, som vanligt.

"I was also lucky to have an “old guy” of about 50 speak to my fall 1974 USC graduate investment class. He too had a major impact upon investment thought process. After all the students had left the room, I asked our speaker, Charlie Munger, this one question, “Mr. Munger, I am early in my investment career. If I could do one thing that would help me make myself a better investment professional, what would you recommend?” He answered, “Read History! Read History! Read History!” " (Robert Rodriguez, tal till CFA Society of Nevada, 30 oktober 2014)

Chinext Price index har kollapsat 34,5% sedan den tredje juni.

Shenzhen Stock Exchange Composite index har kollapsat 33% sedan den tolfte juni.

Shanghai Composite index har kollapsat 29% sedan den tolfte juni.

Kinas regim har börjat sänka räntorna och premiärministern har hållit ett tal för att lugna marknaderna. Nu försöker en samling mäklarhus rädda de kinesiska börserna:

Det har skakat rejält om den kinesiska aktiemarknaden på senaste tiden. Nu går inte mindre än 21 större mäklarhus samman och skapar en ny börshandlad fond, ETF, som skall investera i kinesiska storbolag.

Fonden kommer att ha inte mindre än 120 miljarder yuan under förvaltning, motsvarande 163 miljarder kronor. Tanken är att fonden skall hjälpa till och stabilisera marknaden. Det skriver George Chen, nyhetschef på SCMP News, på Twitter.

Vidare uppmanar mäklarhusen större aktieägare i samtliga listade bolag att köpa aktier för att förbättra investerarnas förtroende. De stödjer också statens ansträngningar i att stabilisera marknaden.(http://www.di.se/artiklar/2015/7/4/kinesiska-maklarhus-samarbetar-for-att-bromsa-kursfallet/)

Ovanstående påminner om försöken att rädda den amerikanska börsen 1929.

"On October 24 ("Black Thursday"), the market lost 11 percent of its value at the opening bell on very heavy trading. (...)Several leading Wall Street bankers met to find a solution to the panic and chaos on the trading floor.^[11] The meeting included Thomas W. Lamont, acting head of Morgan Bank; Albert Wiggin, head of the Chase National Bank; and Charles E. Mitchell, president of the National City Bank of New York. They chose Richard Whitney, vice president of the Exchange, to act on their behalf.

With the bankers' financial resources behind him, Whitney placed a bid to purchase a large block of shares in U.S. Steel at a price well above the current market. As traders watched, Whitney then placed similar bids on other "blue chip" stocks. This tactic was similar to one that ended the Panic of 1907. It succeeded in halting the slide. The Dow Jones Industrial Average recovered, closing with it down only 6.38 points for the day. The rally continued on Friday, October 25, and the half day session on Saturday the 26th but, unlike 1907, the respite was only temporary.

Over the weekend, the events were covered by the newspapers across the United States. On October 28, "Black Monday",^[12]more investors facing margin calls decided to get out of the market, and the slide continued with a record loss in the Dow for the day of 38.33 points, or 13%.

The next day, "Black Tuesday", October 29, 1929, about 16 million shares traded as the panic selling reached its crescendo. Some stocks actually had no buyers at any price that day ("air pockets").^[14]

(...)On October 29, William C. Durant joined with members of the Rockefeller family and other financial giants to buy large quantities of stocks to demonstrate to the public their confidence in the market, but their efforts failed to stop the large decline in prices. "(wikipedia)

Ofta slås jag av hur cykliska marknaderna är och hur förutsägbara de kan vara när en extrem nås. Man får se om mäklarhusens räddningsaktion är framgångsrik eller ej. Det känns som att det snart borde komma någon kortsiktig rekyl på de kinesiska börserna.

Det är svårt att veta vad som kommer ske i Grekland och det oroar marknaden. Dock bör man känna stor oro för vad som pågår i USA och Kina. USAs BNP sjönk med 0,2% första kvartalet och alla hoppas på en stark vändning i kvartal 2. I Kina riskerar börsfallet att smitta av sig på resten av ekonomin och fastighetsmarknaden. Fast alla ska ju vara glada nu och det finns inga skäl att känna oro, varken över "bubblor" eller dysfunktionella ekonomier.

Genomsnittlig värdering under den pågående M&A boomen.

Jag har tidigare skrivit att den svenska börsen karakteriseras av utbredd idioti och nu finns det förstås bevis. I artikeln "Risk går hem" (2015-07-04) har Mikael Vilenius undersökt vad som gått bäst på börsen sedan årsskiftet. Undersökningen visade att:

-Fastighetsbolag med en skuldsättningsgrad över 1,5 har gått bättre än fastighetsbolag med en skuldsättningsgrad under 1,5

-Förlustbolag på small, mid och large cap har gått markant bättre än lönsamma bolag. Småbolag som går med förlust har stigit med i genomsnitt 37%. 33 olönsamma småbolag inkluderades i beräkningen.

-Börsintroducerade bolag har gått bättre än det genomsnittliga bolaget.

-Bolag med högre p/e tal har gått bättre än bolag med lägre p/e tal. Bolag med p/e tal över 20 har gått bäst.

-Småbolag och mellanstora bolag har gått bättre än index, särskilt bra har småbolagen gått.

(Småbolag definieras som ett bolag med ett market cap understigande 150 miljoner euro. Förlustbolag definieras som ett bolag som gått med förlust i 4 kvartal. "Börsintroducerade bolag" definieras som bolag som noterats mellan 2013-2015)

Idioti är uppenbarligen lönsamt och därför ska jag förändra min strategi från och med nu. Min nyvunna mekaniska strategi är exceptionellt simpel och formuleras nedan i punktformat:

• Köp småbolag med volatil och mindre förutsägbar intjäning
• Småbolagen ska gärna vara nynoterade
• Småbolagen ska gärna ha ett p/e tal över 20 eller helst gå med förlust.

 Fast för att maximera avkastningen kortar vi ned punkterna ytterligare och förenklar den mekaniska strategin till nedanstående:

• Köp småbolag som går med förlust!

Denna strategi utklassar alla andra mekaniska strategier jag funnit och har enligt Mikael Vilenius avkastat 37% sedan årsskiftet. Nedan följer några potentiella inköpskandidater: