Utdrag från 2 stycken DI artiklar:
"Lugnande besked från Federal Reserve och förhoppningar om kommande stimulanser från ECB stärkte verkligen sentimentet. Bland de stora europeiska handelsplatserna märktes likaså kraftiga uppgångar." (Börsen: Jubelrekylen höll i sig hela vägen, 2015-01-08)
"Anatole Kaletsky på analysfirman Gavekal hoppas att den senaste oron får europeiska centralbanken ECB att agera på sitt novembermöte. Gör ECB som Fed och börjar med storskaliga köp av statsobligationer kommer aktiemarknaden definitivt repa mod.
”Om Europa och Asien följer efter USA:s expansiva åtgärder kommer den nuvarande korrektionen på aktiemarknaden visa sig vara ett mycket bra köptillfälle”, skriver Anatole Kaletsky i ett marknadsbrev." (Därför skakar börsen, 2014-10-16)
Det kanske är så att jag är utsatt för "confirmation bias" och är rubbad i huvudet. Men som jag ser det indikerar ovanstående utdrag något mycket allvarligt. De senaste 2 åren har börsen inte drivits av fundamenta, utan av förväntningar och förhoppningar om fortsatta monetära stimulanser. QE har blivit synonymt med att "marknaden går upp" och därför köper spekulanter aktier på hopp om framtida monetära stimulanser. Det har helt enkelt skapats en "feedback loop" där stimulanser leder till uppgångar, som i sin tur leder till förväntningar om fortsatta stimulanser och uppgångar. De flesta bubblor börjar vid något tillfälle drivas av framförallt förväntningar. Spekulanter tog inte positioner under IT-bubblan eller tulpan bubblan för att de tyckte tulpaner/IT-bolag var attraktiva, utan de tog positionerna grundat på hopp om fortsatta uppgångar.
Låga räntor kan motivera något högre värderingar på aktier, men denna motivering har dragits för långt. Att marknaden ser monetära stimulanser som synonymt med att börsen ska gå upp kan vara ett av de tydligaste tecknen på att vi befinner oss i en kraftig bubbla. Kanske befinner vi oss i början av en manisk episod på marknaden där allt bjuds upp kraftigt på basis av framtida stimulanser. Men det kan också vara så att vi befinner oss i slutet på denna cykel och att marknaden inte kommer bli betydligt mer "galen".
På sikt vet jag vilken riktning marknaden är på väg emot, tidsaspekten kan jag inte fastställa. Finner jag bra placeringar tar jag positioner, men även om jag skulle finna många bra placeringar idag så skulle jag behållit en betydande kassa, eftersom jag inte vill vara med och spela centralbanksspelet i någon större utsträckning. Nu underlättas min positioneringen av att det är svårt att finna köpvärda bolag.
Robert Shiller har publicerat en tredje version av Irrational Exuberance. Shiller publicerade Irrational Exuberance för första gången mars 2000 och varnade för IT-bubblan. Den andra versionen kom under 2005 och varnade för fastighetsbubblan i USA. Nu är det uppenbarligen dags för den tredje versionen och beskrivningen till boken lyder enligt nedanstående.
In this revised, updated, and expanded edition of his New York Times bestseller, Nobel Prize–winning economist Robert Shiller, who warned of both the tech and housing bubbles, now cautions that signs of irrational exuberance among investors have only increased since the 2008–9 financial crisis. With high stock and bond prices in the United States, and rising housing prices in many countries, the post-subprime boom may well turn out to be another illustration of Shiller’s influential argument that psychologically driven volatility is an inherent characteristic of all asset markets. In other words, Irrational Exuberance is as relevant as ever. But Irrational Exuberance is about something far more important than the current situation in any given market because the book explains the forces that move all markets up and down. It shows how investor euphoria can drive asset prices up to dizzying and unsustainable heights, and how, at other times, investor discouragement can push prices down to very low levels.
Nedan finns utdrag från John Kenneth Galbraiths bok A SHORT HISTORY OF FINANCIAL EUPHORIA. Utdragen kan anses vara relevanta då de beskriver hur "förväntningar" driver marknadsbubblor. Även om de spekulativa beteendet idag inte är lika maniskt som under IT-bubblan, så är det högst påtagligt. Jag hävdar att argumentationen kring "nollekonomin" och att "räntorna är så låga" kan liknas vid tidigare argument för permanent höga priser på aktier. Jag tycker också att marknadens förväntningar om att fortsatta monetära stimulanser per definition måste leda till uppgångar på börsen är ytterst skrämmande. Förövrigt finns det väldigt låg korrelation historiskt mellan ränteläget och börsens värdering, men det är bara vad historien säger.
FIRST
Regulation and more orthodox economic knowledge are not what protect the individual and the financial institution when euphoria returns. There is protection only in a clear perception of the characteristics common to these flights into what must be described as mass insanity. Only then is the investor warned and saved.
SECOND
The more obvious features of the speculative episode are manifestly clear to anyone open to understanding. Some artifact or some development, seemingly new and desirable captures the financial mind or what so passes. The price of the object of speculation goes up. This increase and the prospect attract new buyers; the new buyers assure a further increase. Yet more are attracted; yet more buy; the increase continues. The speculation building on itself provides its own momentum.
THIRD
This process, once it is recognized, is clearly evident, and especially so after the fact. So, also, if more subjectively, are the basic attitudes of the participants.
These take two forms:
There are those who are persuaded that some new price-enhancing circumstance is in control, and they expect the market to go up and stay up, perhaps indefinitely. It is adjusting to a new situation, a new world of greatly, even infinitely increasing returns and resulting values.
Then there are those, superficially more astute and generally less in number, who perceive or believe themselves to perceive the speculative mood of the moment. They are in to ride the upward wave; their particular genius, they are convinced, will allow them to get out before the speculation runs its course; They will get the maximum reward from the increase as it continues; they will be out before the eventual fall.
FOURTH
For built into this situation is the eventual and inevitable fall. Built in also is the circumstance that it cannot come gently or gradually. When it comes, it bears the grim face of disaster. That is because both groups of participants in the speculative situation are programmed for sudden efforts at escape. Something, it matters little what, triggers the ultimate reversal.
FIFTH
Those who had been riding the upward wave decide now is the time to get out. Those who thought the increase would be forever find their illusion destroyed abruptly, and they, also, respond by selling or trying to sell. Thus the collapse. And thus the rule, supported by the experience of centuries: the speculative episode always ends not with a whimper but with a bang.
SIXTH
So much is clear. Less understood is the mass psychology of the speculative mood. When it is fully comprehended, it allows those so favored to save themselves from disaster. Given the pressure of this crowd psychology, however, the saved will be the exception to a very broad and binding rule. They will be required to resist two compelling forces: one, the powerful personal interest that develops in the euphoric belief, and, the other, the pressure of public and seemingly superior financial opinion that is brought to bear on behalf of such belief.
SEVENTH
Contributing to and supporting this euphoria are two further factors little noted in our time or past times. The first is the extreme brevity of the financial memory. In consequence, financial disaster is quickly forgotten. In further consequence, when the same or closely similar circumstances occur again, some times in only a few years, they are hailed by a new, often youthful, and always supremely confident generation as a brilliantly innovative discovery. There can be few fields of human endeavor in which history counts for so little as in the world of finance.
Risken idag är att många köper dyra aktier endast med argumentet att räntorna är så låga. Det kan hålla kortsiktigt men på längre sikt kan det slå tillbaka. Själv följer jag fastighetsmarknaden med stort intresse. Med Japan som exempel minns man vad som kan hända.
SvaraRaderaDet är en underlig situation där folk forceras in i mer riskfyllda positioner än de egentligen vill ta. Historiskt har inte lägre räntor medfört att aktiemarknaden måste värderas skyhögt eller tvärtom. Ofta har det varit så att låga räntor reflektera låg kommande tillväxt och därmed har aktiemarknaden värderats lågt.
RaderaVad som också gör mig orolig är att aktier ses som "relativt" säkert idag. Att äga andelar i bolag är till sin natur riskfyllt. Bolags vinster kan fluktuera, ibland kraftigt. Aktier har också sämre skydd i förhållande till de som äger obligationer. Trots allt det anses aktier var "säkert" när vi historiskt haft ganska djupa konjunkturella nedgångar från och till, på samma sätt räknar alla med att historiskt höga vinstmarginaler ska bestå? Värderingsläget idag är så pass högt att om inte vinster ökar explosivt de kommande åren, kommer aktier få det väldigt svårt att visa avkastning, det kan självfallet ske mer spekulativ avkastning (multipleexpansion). Det är en väldigt konstig situation och prissättningen på obligationsmarknaden är också helt bisarr.
Tack för din analys. Det behövs en mer pessimistisk syn också idag när många är så positiva. Vad jag befarar är att vi tyvärr är på väg bort från globaliseringen. Jag vet att det är tufft att säga det idag och förhoppningsvis kommer det dröja många, många år innan något sådant kan hända. Men vad som är oroande till viss del idag är att alltfler aktieportföljer är globala. T.o.m i USA där många småsparare har förlitat sig på den egna aktiemarknaden länge ser vi nu en uppluckring där man blandar alltmer internationella aktier i sina portföljer. På grund av detta tror jag inte man ska vara mycket mer säker när man sparar globalt än när man bara gör det på den egna aktiemarknaden. Dvs. om det sker en inbromsning i ekonomin så är riskerna större att det påverkar globalt idag. Tyvärr tror jag att detta till slut leder till att många länder kommer isolera sig mer, med tullar osv., för att skydda sig. Först då kommer inflation uppstå igen på många ställen. Tvärtemot många andra är jag mycket för globala obligationsfonder. Varför? Jo, dels för att det är impopulärt idag och dels för att det alltid kommer vara någon inflation någonstans i världen även i framtiden, vilket förvaltare kan omplacera till vid gynnsamma tillfällen. Vet att detta är hemmasnickrat. Men det sägs ju att man ska förlita sig på saker som man tror på... Oavsett detta tror jag ändå att aktiepriserna kommer öka närmaste året. Men sedan är det svårare att uttala sig om. Vi har ju sett att det börjar trilla in amorteringskrav för låntagare och vi har sett att det byggs mer i storstäderna vilket jag har svårt att tänka mig leder till att bostadspriserna fortsätter sin snabba klättring
RaderaJa framtiden är osäker. ¨Du verkar ha tänkt över hur du ska placera, men var lite försiktig gentemot klassiska företagsobligationer, många företagsobligationer innehåller mer risk idag än de flesta kanske tror.
RaderaVad jag finner intressant är att alla är övertygad om att marknaden ska röra sig uppåt. Till och med de som tror att marknaden kan komma att få problem förr eller senare tror att marknaden först ska fortsätta uppåt. Detta mer än något annat gör mig orolig, för när alla är övertygade om något har alla redan tagit positioner på denna basis. Förr eller senare börjar folk bli besvikna och då vänder trenden.
Det är ganska otroligt hur "bekanta" kan säga:
"Jag tror aktiemarknaden ska upp för Draghi ska snart börja göra QE". Detta mer än något annat karakteriserar dagens marknad. Problemet är att under historiens gång har höga priser på aktier motiverats med att "centralbankspolitiken är bra eller stödjer en given riktning på marknaden". Detta argument framfördes inför finanskrisen. Att motivera höga priser på aktier med låga räntor framfördes också inför finanskrisen.
Tycker mig även se en trend vid nyårsskiften. Då brukar alla spå att aktiemarknaden ska upp ett antal procent kommande år. Trendmässigt brukar också denna tid på året fram till utdelningarna ungefär vara den då börsen går bäst. Tyvärr tycker jag att många analytiker ofta tar sina uppgifter för lätt och bara hänvisar, som du är inne på, en anledning till varför aktiemarknaden ska åt det ena eller andra hållet. Min egen analys här ovan var tänkt som en kontrast om framtiden och var av den anledningen även ganska mörk Framtiden är nästan alltid för komplex för att utreda och innehåller alltid både positiva och negativa saker. Därför kan aldrig någon har rätt men alla kan ha rätt om något.
RaderaStämmer speciellt "kortsiktigt" styr majoriteten vart marknaden rör sig i vilket fall. Sedan har de ibland rätt på längre sikt och ibland fel. Framtiden får utvisa vad som sker, det lär i vilket fall bli en spännande utveckling hur den nu än blir
RaderaNär jag ser marknaden idag så börjar jag genast tänka på "Pavlovs hundar".
SvaraRaderaDet är ett ganska underligt fenomen hur en marknad kan betingas till att få en given reaktion på stimulanser, som om behovet av mer stimulanser måste utgöra något positivt? väldigt underligt.
Radera