På en vecka lyckades Draghi driva upp OMXS30 4,5%. I USA har börsen historiskt avkastat 9 per år och börsens kursavkastning har i genomsnitt varit 4,5% per år. Draghi fixa alltså en årlig genomsnittlig kursavkastning på en 1 vecka. Uppgången kanske utökas ytterligare eller kanske inte visar sig vara bestående, vad vet jag.
(Resonemanget ovan bygger på att alla avkastning föregående vecka kan tillskrivas spekulation kring att Draghi ska göra QE. Man kan självfallet hävda att så inte var fallet, utan att det var det stundande grekiska valet som ledde till uppgångarna på marknaden.)
Sedan den 1 januari 2009 har six return index avkastat drygt 19% årligen. Sedan den 1 januari 2012 har six return index avkastat drygt 21% årligen. Om man tar en sämre startperiod (1 januari 2011) så har six return index avkastat 11,5% årligen. Oavsett hur man räknar har avkastningen varit väldigt god. Jag finner det väldigt anmärkningsvärt att ingen reflekterar över de goda avkastningsnivåerna.
De senaste åren har de flesta fått uppleva hur det är att få en riktigt hög avkastning. Är det rimligt att man får en avkastning om 20% per år genom att följa index? Kan det inte vara så att somliga blivit för optimistiska av den höga avkastningen och börjat ta på sig mer risk omedvetet? Under perioder har det förstås varit rimligt att börsen i genomsnitt avkastat 20% per år, men då stod Cyclically adjusted p/e på nivåer om 6-8, inte 13-27.
Visst är räntorna låga, men uppvägs inte detta av låg tillväxt i Europa och höga skuldnivåer i västvärlden? Borde marknaden inte prisa in lite mer risk? Vet vi verkligen att banksystemet i Europa är stabilt? Kommer Kinas ekonomi kunna fortsätta växa med 7% per år? Finns det inte en risk i att marknaden prissätts till perfektion? Bygger inte värdeinvestering på tanken om att ha en margin of safety för oförutsägbara och ofördelaktig framtida utveckling? Har marknaden (som helhet) en margin of safety om den är prissatt till perfektion?
Om det framstår som att jag har fel så kommer jag självfallet ändra åsikt omedelbart (förmodligen över en vecka), då bevarandet av mitt ego förhoppningsvis är sekundärt. Än så länge har de klassiska tecken på en spekulativ bubbla tilltagit och därav förändrar jag ej min åsikt. Men min bild av marknaden styr inte min investeringsaktivitet under vilka omständigheter som helst. Jag får fortfarande en "kick" när jag ser ett bolag som ser attraktivt värderat ut.
Det är ganska intressant hur många upplever aktier som "säkra". Många verkar betrakta aktier som ett alternativt sparkonto där man kan håva in 3% i direktavkastning från bolag med höga värderingar. Var denna synen lika väletablerad under 2010?
(Inspirationen till beräkningarna i detta inlägg kom från bloggen "The Insider" vars skribent är Erik Lidén. Jag rekommenderar att man också besöker hans inlägg på "The Insider". Jag har använt något annorlunda start datum vid mina beräkningar, samt räknat med kursavkastning fram till den 24 januari 2015. Egentligen har det alltså gått 6 år och 24 dagar sedan den 1 januari 2009, men jag räknar som om det har gått 6 år. Ovanstående beräkningar är självfallet approximativa och eventuella avrundningsfel lär förekomma, då jag ej räknat med någon större noggrannhet. Poängen är alltså inte de exakta siffrorna, utan den generella bilden.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar