Manisk fas?

(Nedanstående påminner obehagligt mycket om att spå i teblad eller även kallat teknisk analys. Stå ut för poängen är viktig)

Att prisuppgångar blir mer eller mindre vertikala kan man känna igen från "slutfasen" på vilken "riktig" bubbla som helst genom historien. South Sea bubble , Bitcoin , bubblan i olja 2008 , Japans fastighetsbubbla 1989, Enron.

Vad man kan notera är att den maniska fasen varar längre på mer trögrörliga marknader som fastighetsmarknader, aktiemarknader och varar en kortare tid i enskilda aktier. Det är självfallet så att vad som helst ser vertikalt ut om man kollar utifrån ett tillräckligt stort tidsperspektiv.

Anekdot: Jag har en god vän som köpte in sig i uppgångsfasen av en bubbla (1). Efter den första större nedgången rekommenderade jag den gode vännen att dumpa "skiten"(2). Jag var ganska tydliga med att Enzymatica var ett skit bolag och att inte ens om 1 miljon personer började använda deras produkter kunde värderingen rättfärdigas. Aktien återvände upp igen och den gode vän berätta glatt att man inte kan sälja på minsta nedgång. Sakta började aktien dala neråt. När aktien halverats och den nått min väns inköpskurs lyckades jag övertyga min gode vän att Enzymatica var gravt övervärderat. Förlusterna hade fått realismen att vakna till liv i min gode vän, men han vägrade att sälja till den nu lägre kursen (3). Jag tror att min gode vän fortfarande äger aktien.

Min gode vän är i allra högsta grad intelligent, men snabba pengar kan lura de flesta. När sedan förluster leder till ett utökat riskbeteende så kan det bli illa. Jag tror att Enzymatica kommer närma sig 0 kronor förr eller senare.

Martin Blomgrens artikel "Sista perioden har inletts" fick mig att skriva detta inlägg. Martin Blomgren nämner i sin artikel att rapporterna varit mediokra för året som helhet och på intet sätt anmärkningsvärda. Faktum är att de "positiva överraskningarna" legat på 38%, vilket kan jämföras med ett snitt på 46% de senaste 10 åren.

Det fjärde kvartalet var något mer positivt för bolagen främst till följd av en valuta dopning, enligt Martin Blomgren. Han påminner om att det är vanskligt att sia utifrån börskurvor, men det han försöker poängtera bör man uppmärksamma.

"Att vinkeln på börskurvan plötsligt blir brantare känner vi igen både från slutfasen på it-bubblan och på superkonjunkturen 2007. Frågan är om Draghi och Ingves precis blåst igång den här börscykelns sista period. Jag tror det, även om det är vanskligt att sia om längden på slutperioden." (Martin Blomgren, Sista perioden har inletts)

Notera också att den eventuella "maniska fasen" inleddes från bottnen den 16 oktober 2014. Eftersom uppgångarna börjar från högre nivåer är den procentuella uppgången inte lika hög som under 2006 eller inför IT-bubblan, uppgången skapar därför något av en synvilla. Det är framförallt att uppgången är stor procentuellt, skett på kort tid och är spikrak som är illavarslande. It-bubblan är förstås svårslagen när det kommer till spekulativ mani, men det bör inte vara särskilt förvånande.

"Att marknaden ser monetära stimulanser som synonymt med att börsen ska gå upp kan vara ett av de tydligaste tecknen på att vi befinner oss i en kraftig bubbla. Kanske befinner vi oss i början av en manisk episod på marknaden där allt bjuds upp kraftigt på basis av framtida stimulanser. Men det kan också vara så att vi befinner oss i slutet på denna cykel och att marknaden inte kommer bli betydligt mer "galen"." ("Jag", åttonde Januari 2015)

“that’s the nature of bubbles, they become mass delusions of some sort.”(Buffett)

Sedan "bottnen" den 16 oktober 2014 har OMX SPI stigit 32%. En uppgång på 32% på 4 månader är häpnadsväckande. En uppgång på 12,85% på 1,5 månader är förstås också väldigt häpnadsväckande. Uppgångarna kan uppenbarligen inte förklaras i någon högre grad av några rationella faktorer. Kombination av tillfälligt valutadopade vinster och spekulation kring QE och centralbanksstimulanser har lett till ett paraboliskt uppsving. Denna uppgången ter sig vara något manisk vilket är typisk för bubblor där prisuppgångarna leder till att alla kapitulerar. De få som ställt sig utanför kapitulerar ofta till följd av uppgångarna.

Observera att den senaste vertikala uppgången främst efterliknar uppgången som kulminerade i IT-bubblan. Likheterna med bubblan inför finanskrisen är haltande eftersom bubblan 2006 hade flera stora uppgångar. En sådan uppgång började 2005, tog en paus 2006 och kulminerade sedan 2007. Hastigheten i uppgångarna 2005 och 2006 var också lägre än de var inför it-bubblan och idag. Uppgången 2006 till toppen 2007 var i storleksordningen 45%, men skedde över 1 år! Uppgångarna inför finanskrisen var alltså ingen "traditionell" mani. Under IT-bubblan pågick den "riktigt" maniska fasen i 5 månader och gav en sammantagen avkastning på 80% innan marknaden toppade. IT-bubblan var också en riktig mani i klass med tulpanbubblan.

Jag vet inte om vi har bevittnat en "manisk" fas på börsen eller ej. Jag kan inte avgöra hur lång tid en eventuell manisk fas kan tänkas pågå. Vad jag vill påpeka med detta inlägg är att uppgången sedan oktober har skett i ett extremt högt tempo. Ett så högt tempo leder till att all fokus på risk försvinner och spekulanter förblindas av uppgångarna. Uppgångar i dessa storlekar hör inte till det normala och bör nog ses med stor skepsis.

Om en fullskalig mani tar vid (som under IT-bubblan) kan mycket väl börskurserna öka 30% till från dagens nivåer. Man kan fråga sig om inte rationell spekulation kan vara lämplig. Eftersom marknaden förmodligen kommer fortsätta upp så länge inga större chocker inträffar borde man kunna rida på bubblan tills lekstugan tar slut? Om man är villig att ta risken kan man göra det, men då spekulerar man, intet annat. När väl lekstugan tar slut kommer förlusterna uppstå snabbt.

Nu lämnar vi allt som påminner obehagligt mycket om teknisk analys.

Tecknen på spekulationen idag är så övertydliga att man börjar skratta när man läser om dem. Exempelvis övertecknades Lexingtons notering 21,5 gånger, men det kanske inte är underligt att ett litet first north bolag som vill ta in 20 miljoner kronor får erbjudande motsvarande 429 miljoner kronor? Hur kan det finnas så mycket riskvilligt kapital tillgängligt? Har institutioner börjat spekulera i noteringar i 20 miljoners storleken? Eller är det så att spekulanter kastar sig över allt de kan se som ser någorlunda attraktivt ut?

Idag är det väldigt svårt att förneka att vi inte har en aktiebubbla. Spekulationen urartar när alla kastar sig in på marknaden. Men den spekulativa avkastning har stor betydelse på kort sikt men ingen inverkan på den slutgiltiga avkastningen som marknaden ger. På sikt är det ökade vinster och marknadens direktavkastning som skapar investerarens avkastning, den spekulativa avkastning har ingen större inverkan.

Vad som är riktigt intressant idag är att precis som vid alla andra bubblor finns det rationella argument för varför börsen ska för alltid vara prissatt högt. Men som vid alla andra bubblor ignoreras det spekulativa klimatet som bekräftar att det just är en bubbla. Det kan förstås vara så att historiskt har girighet och spekulation sammanfallit med bubblor, men att detta inte kommer gälla i framtiden. På samma sätt kan man ignorera det ökande intresset för aktier i samhället och se allt detta som "tillfälligheter". Personligen föredrar jag att man göra ett Duck test framför att tro att girighet och spekulation av någon anledning uppstått som av en "tillfällighet" i en "rimligt värderad marknad";

Duck test;

"If it looks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck, then it probably is a duck."


Bubbel testet;

Om värderingarna är väldigt höga, spekulationen är utbredd och optimismen är hög, så är det förmodligen en bubbla. 

Vad som är än mer häpnadsväckande är att ingen ifrågasätter de höga avkastningsnivåerna. Som under alla bubblor "köper avkastningen" upp investerares psyke och skapar en illusion om att detta är normalt och att det är extremt enkelt att tjäna pengar på marknaden. 

Kanske är det annorlunda denna gången och när alla är giriga finns det inga risker. Kanske har bubblors dynamik förändrats och de illavarslande tecken på spekulation i form av många noteringarna, höga belåningsgrader och återköp av aktier saknar relevans idag? 

Men kanske kommer det finnas ett pris att betala även denna gången? Kanske är verkligheten för bra för att vara sann? Det kanske är lämpligt att sälja av lite och skydda sitt kapital? Givet det extremt spekulativa marknadsklimatet och framförallt den stora bristen på möjliga investeringar, borde svaret vara givet. Jag föredrar att basera mina beslut på konservativa antagande istället för på förhoppningar om att girighet och spekulation på marknaden är det nya normala för all framtid. Om nu girighet och spekulation skulle vara det nya normala på marknaden, så uppskattar jag mina möjligheter att få en god riskjusterad avkastning som obefintliga.

You can never tell when the music will stop. I can’t tell, but you know it will end. (Prem Watsa)

"When reward is at its pinnacle, risk is near at hand." Bogle

“I bought the top of the tech market in March of 2000 [after quickly making money in the same space in mid-late 1999] in an emotional fit I had because I couldn’t stand the fact that it was going up so much and it violated every rule I learned in 25 years. … I bought the tech market very well in mid-1999 and sold everything out in January and was sitting pretty; and I had two internal managers who were making about 5% a day and I just couldn’t stand it. And I put billions of dollars in within hours of the top. And, boy, did I get killed the next couple months.”(Stanely Druckenmiller)

1.     "The line separating investment and speculation, which is never bright and clear, becomes blurred still further when most market participants have recently enjoyed triumphs. Nothing sedates rationality like large doses of effortless money. After a heady experience of that kind, normally sensible people drift into behavior akin to that of Cinderella at the ball. They know that overstaying the festivities — that is, continuing to speculate in companies that have gigantic valuations relative to the cash they are likely to generate in the future — will eventually bring on pumpkins and mice. But they nevertheless hate to miss a single minute of what is one helluva party. Therefore, the giddy participants all plan to leave just seconds before midnight. There’s a problem, though: They are dancing in a room in which the clocks have no hands. (Buffett)