Kina

"Kinas tillväxt de senaste åren har uppenbarligen byggt på ökad skuldsättning som i sin tur finansierat infrastruktur och fastighetsbyggnation. Förr eller senare kommer denna ohållbara utveckling upphöra och det är troligt att den slutar inom en 5 års period. Morgan Stanley uppskattar i en rapport att en tredjedel av Kinas kommuner tar upp nya lån för att kunna betala räntor på gamla lån. Nomura (japanskt finansbolag) uppskattar att ungefär hälften av  Kinas kommuner har otillräckliga inkomster för att betala räntorna på sina lån.

2010 uppskattades det att 64 miljoner lägenheter stod tomma i Kina. Givet att en normal kinesisk familj består av 3 medlemmar skulle dessa lediga lägenheter kunna rymma 192 miljoner människor. Vad man ska notera i sammanhanget är att Kina drog igång de riktigt stora stimulansprogrammen efter finanskrisen. Så antalet tomma lägenheter lär knappast ha minskat utan snarare ökat betydligt.

När Kinas meningslösa byggande av fastigheter som ingen använder upphör, kommer priset på råvaror att kollapsa. Detta leder i sin tur till att länder med ett stort beroende av att exportera råvaror får stora problem (Australien, Kanada och Brasilien)." (mitt första inlägg 2014-04-13)

Som jag tidigare nämnt har Kina börjat vidta åtgärder för att hålla kommunerna flytande. De flesta råvaror har förstås kollapsat och Brasilien och Kanada är i recession. Sedan har vi förstås sett kollapsen på den kinesiska börsen och tragedin som följde (2.00 och framåt). Mycket av vad Prem Watsa varnat för de senaste åren har börjat ta form och man beundrar spektaklet.

I efterhand tycker jag det är väldigt intressant att jag i någon mening underskatta hur stor inverkan Kina skulle få. Givet den informationen jag hade borde jag dragit en betydligt mer allvarlig slutsats, men det spelar ingen större roll för jag höll mig borta från lämpliga sektorer. Att oroa sig för bubblor är i min mening något fullständigt naturligt, för annars riskerar man investera i bolag exponerade mot ohållbara trender och därefter betala ett pris för detta felaktiga agerande.

Jag är väldigt oroad över att nästan allt som ser billigt ut är extremcykliskt. Känns det inte konstigt att "alla" bolag som verkar inom stål, "semiconductor", kol, diamant, olje, koppar, aluminium eller gruvindustrin börjat få problem?  Varför går "allt" extremcykliskt åt helvetet simultant? Det finns förstås ett enkelt svar på den frågan och det är att tillväxten är sämre än vad den ser ut att vara.

2010 läcktes de amerikanska diplomatförbindelserna av wikileaks:

The United States diplomatic cables leak, widely known as Cablegate, began on Sunday, 28 November 2010^[1] when WikiLeaks—a non-profit organization that publishes submissions from anonymous whistleblowers—began releasing classified cables that had been sent to the U.S. State Department by 274 of its consulates, embassies, and diplomatic missions around the world. Dated between December 1966 and February 2010, the cables contain diplomatic analysis from world leaders, and the diplomats' assessment of host countries and their officials.^[2] According to WikiLeaks, the 251,287 cables consist of 261,276,536 words, making Cablegate "the largest set of confidential documents ever to be released into the public domain. (Från wikipedia)

I ett av dokumenten diskuterade en amerikanska diplomat den kinesiska BNP-tillväxten med den nuvarande kinesiska premiärministern Li Keqiang. Under diskussion beskrev Li Keqiang (nedan) BNP siffrorna som "man-made" och "unreliable".

(min fetstil)

"4. (C) GDP figures are "man-made" and therefore unreliable, 
Li said.  When evaluating Liaoning's economy, he focuses on 
three figures:  1) electricity consumption, which was up 10 
percent in Liaoning last year; 2) volume of rail cargo, which 
is fairly accurate because fees are charged for each unit of 
weight; and 3) amount of loans disbursed, which also tends to 
be accurate given the interest fees charged.  By looking at 
these three figures, Li said he can measure with relative 
accuracy the speed of economic growth.  All other figures, 
especially GDP statistics, are "for reference only," he said 
smiling. " (Dokumentet finnes på wikileaks och det kan vara intressant att se hur amerikanska diplomater arbetar.)

Så Li Keqiang sa att de kinesiska BNP siffrorna inte var tillförlitliga redan 2007. Idag tror världens "främsta" blankare, Jim Chanos, att Kina växer med 1-3 %. Jim Chanos tror till och med att Kinas BNP tillväxt kan vara negativ.

"...the way we would look at it, it is probably very low single digit, if at all, and most of the stuff we look at is probably indicating maybe zero or slightly negativ... " (Jim Chanos om den kinesiska tillväxten, Intervju här, 24.40)

Man kan fråga sig om situationen verkligen är så allvarlig som Jim Chanos påstår, men det är troligt att den kinesiska tillväxten är svagare än den rapporterade.

Att ha en åsikt om makro handlar inte om att förutspå nästa bnp rapport eller att investera på basis av makro rörelser. Att ha en åsikt angående makro handlar om att undvika att vara den som investerar i ett subprime-bolag under början av subprime-krisen. Att ha en åsikt om makro handlar om att identifierar var det finns stora risker på sikt och där vinsterna ej är representativa för långsiktig intjäningsförmåga.

Jag ser med visst obehag hur mycket av det Prem Watsa varnat för börjar träda fram. Tråkigt nog underskatta jag hur stor effekten skulle bli initialt och dessutom har jag haft fel om i vilken följd händelserna skulle komma. Till bekanta har jag skämtsamt sagt att de som står utanför börsen kan vara lugna för Kina kommer förr eller senare säkerställa att det blir en rejäl krasch.

Jag frågar mig själv hur mycket mer rätt "jag" (Watsa) kommer få om Kina? Det är en sak att få rätt om en råvarukrasch och en helt annat att identifierar "katalysatorn" för en globala recession. Den som lever får se och förändras "datan" förändras den omedelbara bilden av Kina. Vad jag är mest rädd för är att en riktigt allvarlig och långvarig kris inträffar med räntorna i bottnen och dåligt stimulansutrymme, vilket jag diskutera i "Hur man löser en skuldkris!".

Många hävdar att Kina kommer bara fortsätta växa och väljer att ignorera de uppenbara varningstecknen.  Som vanligt tar jag på mig rollen som pessimist och jag tror Kina kan ha en enorm global påverkan.

• Kinas ekonomi är stor.
• Kina har drivit tillväxten i de flesta råvaruexporterande länder och denna tillväxt kan komma att upphöra.
• Västvärldens tillväxt är svag med historiska mått och en försämrad kinesisk ekonomi kan dra tillväxten under nollan.
• Efter flera år med bubbeluppbyggnad är risken att någon externfaktor (Kina) prickar bubblorna och en självförstärkande effekt uppstår.
• Med många högt belånade aktörer, en högränte obligationsbubbla och extrema nivåer på buybacks är ekonomin/marknaden sårbar. 
• Det har skapats en tro bland marknadsaktörer att centralbankerna kan rädda marknaderna oavsett vad som sker. Om marknaden plötsligt förlorar förtroendet kan värderingarna justeras ner kraftigt för att reflekterar en längre period med låg bnp-tillväxt och vinsttillväxt. Om placerare börjar fokusera på att rädda sitt kapital istället för att få en 1 % högre avkastning kan det urarta snabbt.

"After reading all of this you may think that I am particularly pessimistic. It is not true: It is all of you who are optimistic! Not only does our species have a strong predisposition to be optimistic (or bullish) – it is probably a useful survival characteristic – but we are particularly good at listening to agreeable data and avoiding unpleasant data that does not jibe with our beliefs or philosophies. Facts, whether backed by 97% of scientists as is the case with man-made climate change, or 99.9% as is the case with evolution, do not count for nearly as much as we used to believe. For that matter, we do a terrible job of planning for the long term, particularly in postponing gratification, and we are wickedly bad at dealing with the implications of compound math. All of this makes it easy for us to forget about the previously painful market busts; facilitates our pushing stocks and markets on occasion to levels that make no mathematical sense; and allows us, regrettably, to ignore the logic of finite resources and a deteriorating climate until the consequences are pushed up our short-term noses." (Jeremy Grantham)