William White 2.0

Av en slump hade jag möjlighet att träffa en väldigt trevlig individ på en arbetsplats för någon vecka sedan. Individ heter från och med nu "Pär". Mitt i ett samtal med Pär rusade en kvinnlig kollega till Pär in och frågade om han fått aktierna han tecknat?

När den kvinnliga kollegan gick ut frågade jag Pär om han var intresserad av aktier, vilket han visade sig vara. Uppenbarligen hade Pär insett att teckna man aktier inför en notering så gick de i regel upp och det var därför han gillade att teckna aktier. Pär berättade även om hur han satt och hoppades att marknaden skulle falla kraftigt när Trump valdes för då skulle han kunna gå in och köpa "billigt".

Uppenbarligen har Pär hittat en fungerande strategi och beviset för att denna strategin fungerar finnes här, eller som en placerare beskrev det:

 "the pattern of fading a potential crisis and then scrambling to cover and get long when everyone takes a breath and realizes that this time not the apocalypse either still holds more than ever. I can’t justify any of this. The lesson investors and traders are getting is that everything is a buying opportunity and you need to not miss the boat. Brexit? Bullish. Trump winning the election? Bullish. Italy saying no to the referendum and the Prime Minister handing in his resignation? Bullish. Heck, all we need is a coup d’etat in India and the entire Belgian banking system to go kablooey and the S&P 500 will be at 3,000 by Christmas Eve" (här)

Jag har tidigare skrivit om William White här och han är en av få större ekonomiska tänkare. William White och hans kollegor gav kraftfulla varningar angående ekonomin under Greenspanns välde. Riskerna White talar om är inte negligerbara, vilket kan ses på den amerikanska fastighetsmarknaden där priserna nått samma nivåer eller högre (justerat för inflationen) som 2005. Om man föredrar att läsa William Whites artikel i sin helhet finnes den här.

"The global situation we face today is arguably more fraught with danger than was the case when the crisis first began. By encouraging still more credit and debt expansion, monetary policy has ‘‘dug the hole deeper.’’ The fundamental analytical mistake has been to model the economy as an understandable and controllable machine rather than as a complex, adaptive system. This mistake also implies that the suggestion that central banks should necessarily reduce the ‘‘financial rate of interest,’’ in response to a presumed fall in the ‘‘natural rate,’’ is overly simplistic. In practice, ultraeasy policy has not stimulated aggregate demand to the degree expected but has had other unexpected consequences. Not least, it poses a threat to financial stability and to potential growth going forward. Further, ‘‘exit’’ threatens to be delayed in many countries, underlining the dangerous fact that the global economy has no nominal anchor. Much better would be policies, introduced by other arms of government, that would recognize that the fundamental problem is not inadequate liquidity but excessive debt and possible insolvencies. The policy stakes are now very high.

(...)In this presentation I will try to trace the origins of the crisis, and the particular contribution made by expansionary monetary policies before (unnaturally easy) and after (ultra-easy) the crisis broke. I will contend that the situation we face in late 2016, both in the advanced market economies (AMEs) and the emerging market economies (EMEs), is arguably more fraught with danger than was the case when the crisis first began. By encouraging still more credit and debt expansion, monetary policy has dug the hole still deeper.

(...)The fundamental ontological error has been to model the economy as a relatively simple machine, whose properties can thus be known and controlled by its policy operator. In reality, it is an evolving system, too complex to be either well understood or closely controlled. Moreover, it is a system in which stocks and ‘‘imbalances’’ build up over time in response to monetary stimulus. This reality makes future prospects totally path dependent, and we are on a bad path.

(...)How did we get into this mess? I want to suggest that monetary policy, guided by flawed theory, has played a big role even if other agents also contributed materially. The flawed theory is, essentially, that growth and job creation deemed to be inadequate are solely due to inadequate demand and that this can always be remedied with expansionary monetary policy. Moreover, it is assumed that such policies do not have significant undesirable side effects. They are, therefore, the proverbial ‘‘free lunch.’

(...)In short, in the aftermath of the crisis, ultra-easy monetary policy soon became ‘‘the only game in town.’’ Unfortunately, monetary policy shares the shortcoming of all the other policies. Its effectiveness decreases over time, while its negative side effects increase over time.

(...)These are not just theoretical considerations. The BIS Annual Report of 2014 sounded the alarm when it noted that the level of debt in the AMEs (sum of corporate, household, and governments) was then significantly higher than it had been in 2007. Moreover, it has since risen further, to over 260 percent of GDP. This increase has prompted the question ‘‘Deleveraging? What deleveraging?’’ This suggests that, by following polices that have actively discouraged deleveraging, we may instead have set ourselves up for an even more serious crisis in the future.

(...)There are clearly grounds for believing that monetary policy, both before and since the crisis, has contributed to a reduction in the level of potential or even its growth rate. In fact, both seem to have declined sharply in AMEs in recent years. As Schumpeter might have put it, without destruction there can be no creation. It is a fact that in many countries, the entry of new firms and the exit of old ones has been on a declining trend. Worse, if easy money actually lowers potential growth, and this induces still more easy money, the possibility of a vicious downward spiral is clear.

(...)Moreover, as perceptions changed as to whether monetary policy would be effective or not, market reactions have bifurcated. When the mood is positive, financing flows (Risk On) to more risky assets, and when the mood is negative the opposite occurs (Risk Off). This focus of RORO investors, essentially on tail risks, seriously reduces the longerrun benefits of diversification and of value investing

(...)As of mid-2016, we observed record high equity prices, record low (even negative) bond yields for ‘‘riskless’’ assets, high-yield spreads back down from February levels, record low costs of cover (e.g.: the Vix), the return of cov-lite and Payment in Kind (PIK) financing, and a general lowering of lending standards. Broadly speaking, the levels of prices in financial markets today look as stretched as they did in 2007 just before the crisis erupted

(...)4. The Need for ‘‘Exit’’ and Possible End Games 

Simple uncertainty about the full effects (not only unexpected but potentially undesirable) of today’s radical monetary policies might, in itself, seem to argue powerfully for their moderation What has been done is totally unprecedented and totally experimental. But there is another no less powerful argument for eventual exit. If the effects on aggregate demand decline with time, while the undesired side effects cumulate with time, at some point these two functions must intersect. At that point, monetary policy would have to be judged to be doing more harm than good. At this due date, ‘‘exit’’ would then be warranted. Finally, and more in keeping with the conventional wisdom, exit would be warranted if there signs of emerging inflationary pressures. This danger seems greater today in the U.S. than elsewhere.

(...)the best I can do is suggest certain scenarios. In any event, one characteristic of complex systems is that precise forecasting is literally impossible. In the scenarios I sketch out, polices other than monetary policy are taken as given. I proceed from the most optimistic to the least optimistic outcomes

A first scenario assumes a happy ending, though even that is not guaranteed. Suppose that significantly faster growth does reemerge in the global economy, and that bond markets react in an ‘‘orderly’’ way. Thus, monetary policy could begin to tighten and low bond rates would move up only slowly. Ideally, they would rise less than the increased nominal growth rate, implying a gradual reduction in the burden of debt over time. In this assumed world, current high equity prices and tight risk spreads might seem generously valued, but they would be fundamentally justified by future growth prospects.

(...)If there are risks to the optimistic scenario, there are even darker possibilities. The current, relatively slow pattern of global growth could continue or even weaken further. The secular factors suggested by Gordon [2016] could contribute to this, as could the accumulating headwinds of debt. In this case, both policy rates and longer-term risk-free rates would be expected to stay very low. However, in this environment, current equity prices and narrow risk spreads will be increasingly seen as unrealistic. Resulting sharp declines in the prices of such financial assets are likely to catch out many speculators and could, potentially, do further harm to banking systems in countries already affected by the crisis. Unaffected AMEs, where household debt and property prices have continued to rise since 2007, might be particularly badly hit. Banks everywhere will, in any event, be further weakened by slow growth that raises the number of non-performing loans. Both the demand for and the supply of credit will remain very subdued, as in Italy today.

In this scenario, the current low level of inflation (in the AMEs) seems likely to decelerate further. As noted above, while falling prices would exacerbate the real burden of debt service, the likelihood seems small that price decreases would be extrapolated into the future and spending held back in anticipation. Nevertheless, given the biases noted above (leading to ‘‘exit’’ being delayed), still more aggressive use of monetary policy would likely be the chosen option to respond to this slow growth, with central bank balance sheets expanding still further.


On the one hand, further monetary expansion might finally succeed in promoting more spending and the expansion of the real economy. Deflationary expectations might then be avoided. Logically, the possibility cannot be ruled out that the tepid response of spending to the monetary stimulus to date has been simply due to the stimulus being too small. On the other hand, there is also the possibility that this process might get out of hand. Still more monetary expansion might cause inflationary expectations to finally ratchet sharply upward, leading to a sudden fall in the demand for both base money and broader stocks of money as well. While the demand for real assets would rise, the effects on current production of significantly higher levels of inflation are harder to predict but could well be negative.

A sudden speeding up of the inflationary process would be more likely in countries where both government deficits and debts were initially very large. Thus, governments would have to borrow but could not get adequate private sector financing. This would raise expectations of ‘‘fiscal dominance’’ further eroding the private sector’s demand for government paper. Bernholz [2006] has pointed out that such processes, potentially leading to hyperinflation, are not uncommon in history. Such outcomes would also be consistent with those described in the famous article by Sargent and Wallace [1981]. At the moment, Japan is clearly the country to watch in this regard. Should the Bank of Japan opt for still more monetary stimulus, this danger would obviously increase." (http://www.williamwhite.ca/sites/default/files/11369_2016_12_OnlinePDF.pdf)

Kan va värt att tänka på

http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc161205.htm

Mest för att förbereda sig mentalt inför kommande veckorna och vara medveten om fördelningskurvan.

Trump har fått flera stora placerare att byta åsikt

En bekant föreslog att man skulle köpa Nilörn, men jag avvakta förstås initialt och missade en betydande del av potentialen. Jag anser dock att Nilörn ser fortsatt attraktivt ut vid min inköpskurs. Värderingen är relativt låg givet att marginalerna bibehålls och orderingången har varit stark inför nästa år. För Nilörn har varje ökad krona i omsättning gett ett ännu kraftigare genomslag på rörelseresultatet och jag hoppas se samma sak under nästa år.

(Jag kollar aktiekurser väldigt sällan i mina innehav och har därför ingen aning om vad Nilörn står i nu. Positionen inledes för någon vecka sedan.)

Trump är USAs nya president

Inför valet påpekade ZH bristerna i metodologin för de flesta valundersökningarna och att dessa förmodligen underskattade Trumps stöd. Efter valet konstaterades mycket riktigt att stödet för Hillary överskattats och Trumps stöd underskattats. ZH har en exceptionellt låg lägsta nivå och en väldigt hög högsta nivå.

En bekant beskrev situationen enligt nedan under valnatten:

"Om Hillary ligger 3% före i opinionsundersökningen så leder i realitet Trump rejält" ("DW")

Trump vann trots att han var hatad av stora delar av den politiska eliten, media och det egna republikanska partiet. Att förklara Trump med rasism och att väljarna är lågutbildade är att göra det väldigt enkelt för sig. Populism är alltid grundad i verkliga problem och rättas inte problemen till tilltar populismen. Trump kapitaliserade på problem som stora delar av den amerikanska befolkningen faktiskt upplever. Dock kan Trump få det svårt att driva igenom sin politik eftersom väldigt många politiker avskyr honom.

Valet av Trump kan leda till ett enormt stimulanspaket med en amerikansk statsskuld som skjuter iväg, detta kan komma att skjuta fram konjunkturcykel ytterligare.

"Donald Trump har lovat betydande skattesänkningar och investeringar i infrastruktur på hela 4 500 miljarder kronor. Tanken är att det ska leda till miljoner nya jobb. Det är stimulanser som ökar budgetunderskottet och sätter fart på investeringar i USA – liksom inflationen." (https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2016/11/11/nya-modeordet-trumpflation.html)

Stanley Druckenmiller har även blivit mindre apokalyptisk och bara en idiot går emot Druckenmiller utan mycket goda anledningar.

http://www.zerohedge.com/news/2016-11-10/druckenmiller-i-sold-all-my-gold-night-election

Även Prem Watsa har valt att minska sitt marknadsskydd!

TORONTO, ONTARIO--(Marketwired - Nov. 11, 2016) - Fairfax Financial Holdings Limited (TSX:FFH)(TSX:FFH.U) announces that after considering the effect of the recent U.S. elections and the potential for changes that may dramatically impact the U.S. economy and, therefore, the U.S. equity markets, the company determined it was prudent to significantly reduce its hedge of its equity investment exposure immediately. As a result of this action, equity hedges currently represent approximately 50% of the company's equity and equity-related holdings (a reduction from 112.7% at September 30, 2016). Fairfax will continue to evaluate the post-election U.S. economic indicators and may determine to reduce those equity hedges further.

"We hedged our equity investments to protect our shareholders' capital from exposure to the impact of deteriorating economic fundamentals," said Prem Watsa, Chairman and CEO of Fairfax. "We constantly monitor these hedge positions relative to economic fundamentals. We believe the U.S. election may result in fundamental changes that may bolster economic growth and business development. As a result, there is the potential for a longer term rally in U.S equity markets that reduces the need for the capital preservation protection of equity hedging."

Bill Gross har dock en annan åsikt:

(...)Populism is on the march and a Trump victory will do little to halt its advance in future decades. If anything, it is demographically baked in the cake. Investors, as The Economist astutely pointed out, face a possible no-win situation. Unless the worker's share of GDP reverses its downward trend, and capital's share peaks, then populists worldwide will reject establishment parties in almost every future election – initiating in some cases growth-negative policies revolving around trade, immigration, and yes, in Trump's case, lower taxation that may lower GDP growth, not raise it. Global populism is the wave of the future, but it has taken a wrong turn in America. Investors must drive with caution, understanding that higher deficits resulting from lower taxes raise interest rates and inflation, which in turn have the potential to produce lower earnings and P/E ratios. There is no new Trump bull market in the offing. Be satisfied with 3-5% globally diversified returns. The Wall Street, finance-led hegemon is fading. The Populist sunrise has barely broken the horizon. (Bill Gross)

Kanske ser vi populismen Bill Gross talar om gestalta sig i form av att Le Pen blir vald till Frankrikes president? Även Horseman Capitals förvaltares håller inte med Druckenmiller och han är en väldigt duktig förvaltare, läses här.

Trump satsningar kommer inte lösa världens problem och kommer bara bygga på skuldproblematiken. Fortsätter USA på denna vägen kommer landet förmodligen få stora problem i framtiden (10-20 år).

I mina ögon är vi förmodligen i en form av "värdeinvesteringsbubbla" med för hög popularitet kring investeringar överlag. Jag tvivlar på att detta bådar gott inför framtiden, men jag kan förstås ha fel. Att marknaden ser varje nedgång, oavsett anledning,  som ett köptillfälle ger en stark indikation om hur unik denna marknaden är.

Obehaglig reklam



Som jag ser det kommer det förr eller senare uppstå enorma problem, men tillsvidare ser det ut att dröja, med lite tur är detta förstås bara ett "björn rally". Jag är fortsatt agnostisk kring marknaden. Om jag får gissa är den enklaste riktningen de kommande 6 månaderna uppåt/sidledes, men jag tenderar att bli överraskad.

Rekommenderar nedanstående intervju med Jim Chanos och Kyle Bass.

http://video.vanityfair.com/watch/the-new-establishment-summit-disrupting-the-global-economy

Även om Eric Cinnamond har positionerat sig extremt anser jag att hans tankegång är intressant, dock är situationen på den svenska börsen inte alls lika extrem.

Ericsson, Betsson, Alfa Laval, Novo Nordisk

Ericsson

"Det kan handla om så mycket som mellan 100 och 150 miljarder kronor som tagits upp som intäkter i Ericssons böcker men där kunderna i många fall ännu inte ens har krävts på betalning, enligt välunderrättade källor." (http://www.svd.se/kallor-varnar-ericssons-bokforing-ar-uppblast)

Ericsson har alltså trixat med sin "revenue recognition" och om ovanstående uppgifter stämmer är drygt 1 kvartalsomsättning påverkad. Under Q3 bekräftades att något är fel eftersom omsättningen minskade med 14% under kvartalet. Jag tar de läckta uppgifterna på största allvar och om de stämmer lär Ericsson få fortsatta problem de kommande kvartalen. Jag kommer att tänka på Buffetts citat om problemen i Tesco:

1.     " During 2014, Tesco’s problems worsened by the month. The company’s market share fell, its margins contracted and accounting problems surfaced. In the world of business, bad news often surfaces serially: You see a cockroach in your kitchen; as the days go by, you meet his relatives."

Betsson

Betssons rapport presterade enligt förväntat och därmed bekräftades tesen som tidigare formulerades på bloggen. Dock tror jag inte längre att Betsson kan växa i den historiskt höga takten (8% årligen), utan det är troligare att Betsson växer med 4-5% årligen. Den största delen av uppsidan är därmed realiserad och positionen börjar avvecklas.

Jag tror spelbolagen på börsen kommer få allt större problem på grund av den ökande konkurrensen och historiskt har detta synts i en eroderande rörelsemarginal. Jag misstänker att detta kommer fortgå och även tillta. Betsson börjar i min mening bli ett mer moget bolag, om än högkvalitativt bolag.


Alfa Laval

Jag såga Alfa Laval i ett längre inlägg för en tid sedan. Sedan dess har aktien fallit tillbaka en del, men rapporten under Q3 2016 konfirmerar att något gått rejält fel för Alfa Laval. Framförallt var det Alfa Lavals förvärv av Frank Mohn som jag motsatte mig:

"Fast Alfa Laval är ju förstås annorlunda. Alfa Laval betala ju endast 13,4 miljarder nok för Frank Mohn med en omsättning på drygt 3,4 miljarder norska kronor. Inte nog med det, Alfa Laval köpte Frank Mohn från familjen Mohn som förmodligen inte har någon som helst aning om vad deras eget företag är värt. Alfa Laval lyckades förvärva detta företag inriktad mot olje/rederi industrin några månader innan oljepriskollapsen. Alfa Laval hävdar förstås att det ska komma synergier från förvärvet, man kan undra hur stora dessa kan bli när Frank Mohn redan är extremt välskött?

Även om man föreställer sig väldig höga marginaler för Frank Mohn, så är det svårt att se hur detta förvärv kan anses vara värdeskapande. Om man behöver betala 13,4 miljarder norska kronor blir nästan garanterat förvärvet extremt värdeförstörande."

Sakta men säkert börjar problem uppkomma för Alfa Laval och YTD (year to date) har orderingången minskat med 13% för Alfa Laval som helhet. Det är dock i division Marine and Diesel som man kunnat se en kollaps under en längre tid. Frank Mohn utgör en stor andel av Marine and Diesel.

Divisionen Marine and Diesels orderingång ses nedan.

Alfa Laval betalade en hutlös summa relativt Frank Mohns omsättning, sedan hade de "otur" och oljepriset kollapsa. Alfa Laval har en inte helt okomplicerad period framför sig såvida inte oljepriset vänder upp.


Novo Nordisk

Novo nordisk har fallit rejält och handlas nu kring ett p/e tal om 15. Förhoppningsvis fortsätter nedgången och tvångsförsäljningar tar vid, då kan detta bli ett riktigt intressant case.

Den senaste nedgången beror på att bolaget sänkt sin långsiktiga tillväxtprognos från 10% till 5%. Nedgången tycktes initialt reflektera  fundamenta, men tycks nu bli mer och mer överdriven. Jag har inte tagit någon position och hoppas på en fortsatt brant nedgång.


Elon Musk

Jag skulle inte bli förvånad om Elon Musks drömmande äventyr slutar i konkurs när väl kapitalmarknaden slår igen och cykeln vänder. Elon Musk har hållit på med en del konstigheter och det finns mängder med varningssignaler. Exempelvis användes ett av bolagen i "Musksfären" (Tesla) till att köpa upp ett annat konkurshotat bolag i "Musksfären" (Solarcity).

I David Einhorns senaste brev till investerare varnas för galenskapen:

Tankar om den misslyckade migrationspolitiken

Detta inlägget berör inte i någon större utsträckning börsen. Vill man istället läsa om börsen rekommenderar jag Bill Gross senaste utläggning och Jesse Felders inlägg här. Jag är mycket osäker på hur börsen kommer gå och har varit några månader. Det krävs förmodligen en lågkonjunktur för att sänka värderingarna och även om det finns tecken på en sådan i USA så tenderar saker och ting att ta lång tid innan de utspelar sig. Centralbankerna har också uppvisat en otrolig förmåga att skjuta fram problem i tiden och det skall ej underskattas. Den som lever får se.


"Ur Aftonbladet igår:

• Sent på lördagsnatten sköts en man i Johanneshov i södra Stockholm

• En man knivhöggs i halsen på Södermalm

• En man har knivskurits vid ett bråk i Strömsund.

• En man i 25-årsåldern har knivhuggits i magen utanför tunnelbanestationen Abrahamsberg i Bromma i nordvästra Stockholm

• En man har knivskurits allvarligt i halsen i samband med ett bråk i Visby på Gotland. Omkring 20 ungdomar ska ha varit inblandade

• Även i Rosengård brann bilar och totalt rör det sig enligt räddningstjänsten om cirka 15 personbilsbränder i Seved och Rosengård

• våldsamt upplopp i Oxhagen i Örebro. Ett 30-tal individer, flera av dem maskerade och beväpnade med tillhyggen, har sprungit omkring i området och två molotovcocktails har kastats mot polisen

• Polis hjälpte 2-åring - kastade betongblock…vi har de senaste veckorna haft liknande händelser 2-3 gånger i olika bostadsområden i Uddevalla

Sverige har aldrig haft så många anmälda brott, skjutningar och bilbränder. Vi vet dock att det bara är anmälningsgrad som ökar och att invandring inte kan påverkat då man slutat uppdatera statistiken. Kontrollerat för socioekonomiska faktorer skedde inga brott igår. Det skenbara våldsvågen har lärt allmänheten mer om samhällskunskap och matte så de vet att tryggheten ökar. Syftet att ändå nämna rubrikerna är att passa på och lära sig mer om svensk geografi från alla ortnamn som poppar upp i våldsdåd landet runt." (Tino Sanandaji, 2016-09-18, FB inlägg)

En läkarbekant berättade nyligen om hur det kom in fyra skottskadade på akuten en kväll i Malmö. Det var uppenbarligen fullt kaos och hur många poliser som helst på akuten. De fyra skottskadade hade blivit jagade av 2 eller 3 personer på moped och blivit beskjutna med automatvapen. Ett barn var nära att träffas i skottlossningen.

Innan detta inträffa skall några av kollegorna skämtat:

"Man behöver inte längre skicka kirurgerna till Sydafrika för att de ska få erfarenhet av skottskador, de kan likväl bli kvar här".

Det finns numera även väktare/ordningsvakter på en del vårdcentraler i Malmö, vilket tyder på att något gått fel de senaste 20 åren. Den enorma mängden väktare i samhället  tyder på att kriminaliteten sjunker och det anger inte statistiken heller.

Men vi i Sverige kan vara nöjda för vi leder åtminstone den nordiska skytteligan! Man kan bara undra vad antalet döda skulle vara om möjligheten till vård vore som på 50-talet.

(Källa: reportage från NRK, Norges statliga TV-kanal)

Men trots allt detta fortsätter diverse experter att påpeka hur verkligheten egentligen förhåller sig och hur populistiska/rasistiska alla med avvikande åsikter är. Faktum är att vi i realtid ser hur ett etniskt klassamhälle börjar ta form med allt större motsättningar mellan olika grupper.

När nästa lågkonjunktur infinner sig om x år lär vi få se en exploderande  mängd stenkastning och bilbränder. I dagsläget befinner sig arbetslösheten bland "etniska" svenskar kring 4,5-4,9% och bland utrikesfödda kring 21%. Jag frågar mig vad alla dessa människor kommer göra när arbetslösheten för den senare gruppen når 30% i nästa lågkonjunktur? Med tanke på att vi har en allt större andel "ensamkommande" (35000 stycken 2015) tycks resultatet givet.

"Malmö med 350 tusen invånare har redan haft 209 utryckningar för anlagd bilbrand i år, lika många som hela Sverige brukade ha två decennier sen, och flergånger mer än hela Norge har idag. I stället för att medge och åtgärda problemet är det enda polis och regeringen erbjuder faktaresistent förnekan och tröttsamma bortförklaringar." (Tino Sanandaji, 2016-10-02, FB inlägg)

Av en slump har mängden övergrepp mot tjejer ökat den senaste tiden. Vad kan det bero på? Det är förstås så att det plötsligt blivit social accepterat bland "etniska svenskar" att ställa sig i en ring runt flickor och begå övergrepp. 

Som det ser ut nu har redan ett etniskt klassamhälle tagit form och vi lär se allt fler motsättningar i samhället de kommande 20 åren.

Försvarspolitiken är viktig, energipolitiken än viktigare, men alla frågor bleknar i jämförelse med migrationspolitiken. Vår migrationspolitik kommer mer än någon annan fråga bidra till att forma det samhället vi har om 30 år. Med den erfarenhet Sverige har av invandring från diverse U-länder framgår det med all tydlighet att integrationsprocessen är oerhört svår. Det finns förstås undantag och iranier/bosnier har varit "framgångsrika" i Sverige, även om de inte når upp till rikssnittet. Sverige bör föra en extremt selektiv invandringspolitik, där selektionen bygger på utbildningsnivå.

Man kan förstås inte generalisera grovt utifrån vad en minoritet sysslar med. Dock kan man dra långtgående slutsatser om invandringens lönsamhet efter att man vistats i Malmö en längre tid. Invandringspolitiken är kostsam och åsidosätter alla svenska medborgares välfärd, personligen finner jag inte det acceptabelt längre.

Bor man i Norrlands inland (se bild nedan) tror man förmodligen att jag bara är en inskränkt inavlad skåning, må så vara.

VI VILL INTE ATT SVERIGE SKALL FÅ MALMÖS EKONOMI!

TÄNK PÅ NORRLAND!

(Ett stort tack utgår till Tino Sanandaji som är en ytterst normalbegåvad individ, vilket är det högsta betyget jag ger en människa. Om man vill faktagranska så redovisar Tino alltid källor rigoröst i kommentarsfältet på Facebook.)

Klarmans brev till investerare 2015.

Jag minskar innehavet i Betsson markant, eftersom jag bedömer att fair value ligger kring 100-110 kr. En stor del av uppsidan har hastigt realiserats och därmed minskar jag innehavet. Jag tror Q3 kommer vara förhållandevis bra och det är det hela placeringen bygger på, men jag vet ej att så är fallet.

(Klarman har i min mening uppnått en markant bättre riskjusterad avkastning än Buffett. Klarman har i genomsnitt suttit på kassor i storleksordningen 30%, samtidigt som Buffett indirekt belånat portföljen genom försäkringsbolags float.)

Hela Bauposts årliga brev till investerare för föregående helåret läcktes på EN hemsida, men länken togs ner efter någon dag. Som tur är finns det PDF-filer.  

Nedan följer betydande delar av brevet:

2015 In Review
Did we ever mention that investing is hard work – painstaking, relentless, and at time confounding? Separating relevant signal from noise can be especially difficult. Endless patience, great discipline, and steely resolve are required. Nothing you do will guarantee success, though you can tilt the odds significantly in your favor by having the right philosophy, mindset, process, team, clients, and culture. Getting those six things right is just about everything.

Complicating matters further, a successful investor must possess a number of seemingly contradictory qualities. These include the arrogance to act, and act decisively, and the humility to know that you could be wrong. The acuity, flexibility, and willingness to change your mind when you realize you are wrong, and the stubbornness to refuse to do so when you remain justifiably confident in your thesis. The conviction to concentrate your portfolio in your verybest ideas, and the common sense to nevertheless diversify your holdings. A healthy skepticism, but not blind contrarianism. A deep respect for the lessons of history balanced by the knowledge that things regularly happen that have never before occurred. And, finally, the integrity to admit mistakes, the fortitude to risk making more of them, and the intellectual honesty not to confuse luck with skill.

(...)Value investors must be strong and resilient, as well as independent-minded and sometimes contrary. You don’t become a value investor for the group hugs. Indeed, one can go long stretches of time with no positive reinforcement whatsoever. Unlike some other fields of endeavor, in investing you can do the same thing as yesterday but achieve completely different reported results.

(...)While value investing is a demonstrated strategy for long-term investment success, it isn’t like being handed a treasure map. Rather, the value approach teaches you how to make your own map. And even then, the map doesn’t tell you precisely where to dig for treasure: it just points you in the proper direction.

(...) Greed, too, is deeply rooted within people. It is expressed through the drive to acquire more and more and the related angst felt when others are succeeding while you are not. This is what J.P. Morgan meant when he said “Nothing so undermines your financial judgment as the sight of your neighbor getting rich.” Or as Gore Vidal dryly noted, “Whenever a friend succeeds, I die a little.” The positive reinforcement from repeated stock market success can be a kill switch for risk aversion in that it tempts people into paying up and then holding on too long. A recent article in Vanity Fair about a looming bubble in Silicon Valley noted, “Collectively these start-ups have helped promote a culture of FOMO – or ‘fear of missing out,’ in Valley parlance – in which few [venture capitalists], who have their own investors to answer to, can afford to ignore the next big thing.”

Fear of missing out, of course, is not fear at all but unbridled greed. The key is to hold your emotions in check with reason, something few are able to do. The markets are often a tease, falsely reinforcing one’s confidence as prices rise, and undermining it as they fall. Pundits often speak of the psychology of markets, but in investing it is one’s own psychology that can be most dangerous and tenuous.

Several years ago, a friend outside the industry asked me to mentor him in Graham and Dodd, and I provided voluminous reading material and coaching. He was intrigued and energized, he said, and declared himself a value investor. Three months later, he informed me that he was giving up. It didn’t work, he had determined. It turns out that not everyone has the patience and discipline to follow the one approach that has been demonstrated to deliver excess returns with limited risk over the long run.

(...) Discipline isn’t something an investor should be turning on and off. There’s no point in being disciplined most of the time, only to toss the fruits away in a weak, distracted, or greedy moment. And there’s no such thing as being almost disciplined – even one moment of weakness can invite the wolves in, and it can also send a message. If you expect the members of a team to be disciplined, then letting down one’s guard on occasion is at first confusing, and then demoralizing, as the benefits from prior discipline are squandered. If excessive risk-taking is rewarded even once, there will quickly be no discipline at all.

(...)  When this relentless, policy-driven bull market comes to an end, one would expect not a mild retreat but shock, dismay, and tumult. No matter the precautions, hedges, or cash position held, there is risk in being long anything at the top, and further risk to investing cash too soon on the way down. All investors must wrestle regularly with the bull market challenges of rising valuations and a dwindling opportunity set, always absent insight into the magnitude or timeline of any potential reversal. Striking the right balance between action and inaction, between making new investments and holding cash, is extremely challenging. You can’t sit on your hands forever waiting for peak opportunity, nor can you ignore the ebullience all around you. While Baupost consistently held on to significant cash balances throughout 2015 (averaging 43% of AUM), our long equity positions significantly underperformed the relevant market indices. While we wish that every month or quarter could be a positive one for Baupost, we know that the price of avoiding all down periods would likely be missing many up markets as well, the result of which would be decidedly lower returns in aggregate over the long term.

In the moment, public market investors have no ability to control investment outcomes, but they can control and improve their own processes. We never shoot for high near-term investment returns. Trying too hard to earn positive results, or assessing performance too frequently, can drive anyone into short-term thinking, herd-like behavior, and incurring higher risk. We do our utmost not to allow this to happen. We believe that by remaining focused on following a well-conceived process, we will make good risk-adjusted, long-term investments. And we know that if we do that, we will indeed earn good returns over time.

As with Pavlov’s dogs, in a bull market investors find certain actions repeatedly rewarded; their behavior thus becomes deeply ingrained. Amidst a relentless rally, almost anything you come close to buying but ultimately pass on goes higher, inducing you to be more aggressive. Similarly, anything you sold you probably sold too soon, even if it had met your price objective. In a bull market, focus on downside risk ceases to be shrewd discipline and instead becomes an albatross. Many are seduced into raising their appraisals, because doing so is rewarded. As if missing out on returns weren’t itself painful enough for “Type-A” money managers, it also causes underperformance that can frustrate clients and raise career risk. Bull markets don’t typically end until most have capitulated, at which point there is almost no one new left to buy.

Bear markets, of course, offer their own false “lessons,” but in the opposite direction. As prices fall, anything you previously sold turns out to have been a good sale; anything you bought was premature accumulation. When securities become “value-ish,” they at once become too tempting for the value-starved to avoid, yet still potentially toxic to one’s financial health. It takes a great deal of fortitude to set the bar at the consistently right place in all market environments. A bar that fluctuates with the tide is, in effect, no bar at all. Trading losses in a down market can turn investors into Mark Twain’s proverbial cat who once jumped on a hot stove: to this feline, all future stoves are also assumed to be worth avoiding. We haven’t been in a broad-based bear market since early 2009, although numerous sectors now seem to have entered one. We believe that value investing principles, great patience and discipline, a flexible mandate, a time-tested process, and the ability to hold cash, as well as decades of experience in a multitude of market environments, should serve us well in navigating through.


What May Lie Ahead
Baupost doesn’t make market or macroeconomic forecasts. We are long-term oriented, bottom-up investors, sorting through opportunities one at a time. We invest based on the micro, although we do worry about the macro. We don’t go long when we’re optimistic and short when we’re not. We’re not convinced that anyone can consistently excel at such market timing; we know that we can’t. But the stock market’s ongoing gains in the face of disappointing economic fundamentals and growing market stresses has us quite nervous. It would be rare for a small number of beloved stocks to lead the market higher indefinitely.

(...)It is likely that we will one day experience lower multiples being applied to lower earnings, which would lead to significantly lower equity prices.

The U.S. economic recovery since 2009 has been built on a shaky foundation of epic on and off-balance sheet federal debt, resulting in a subpar and now tenuous rebound. Debt-to-GDP ratios are now higher for all major sovereigns than they were in 2007. We wouldn’t be surprised if the sovereign debt markets in general, and eurozone sovereigns in particular, were ground zero for the next financial crisis.

Countries, businesses, consumers, and markets have been gorging on an all-you-can-eat buffet of low interest rates for the last seven years. This, along with limited opportunities for organic growth, has driven a record wave of corporate mergers and acquisitions. In 2015, the value of mergers worldwide totaled a record $4.7 trillion, with the U.S. accounting for half of that, also a record. European Central Bank President Mario Draghi continues to signal additional eurozone stimulus, pledging to “do what we must to raise inflation as quickly as possible.” Central bankers continue to be all-in on policies that, in fact, haven’t worked as planned. It’s astonishing that even as central bankers try to conjure up inflation, investors now accept it as normal and reasonable for interest rates to be meaningfully negative – not only in seemingly impregnable Germany and Switzerland, but even in Italy and Portugal. Interest rates have never dropped this far below zero; bondholders are not accustomed to paying for the privilege of investing. Today, about €2 trillion in European sovereign bonds have negative yields. Approximately $20 trillion in worldwide government bonds yield under 1%.

We have long believed that the choice to manipulate interest rates to near zero would not be without its consequences; indeed, these are now becoming more apparent. (...) Compounding the problem, near-zero rates have driven a worldwide hunt for yield, and many have found it, or thought they had, in junk bonds, the MLP space, and alternative investments. Each of these areas has, until recently, experienced capital inflows that in aggregate may have been more than could be attractively invested, leading to lower lending standards, eroding credit quality, diminishing returns, and excessive risk taking.

(...)A recent detailed report by Ellington Management Group noted, “These same hallmarks of the subprime mortgage bubble – outsized lending to riskier borrowers, record low interest rates, dubious underwriting practices and collateral valuation assumptions, misalignment of incentives between managers and investors, and weakening fundamentals – are all present today in highyield corporate debt markets.”

(...)As journalist Jim Grant recently wrote, “[ultra-low interest rates] pull consumption forward in time and push failure backward in time.” When this extraordinary period ends, interest rates will be considerably higher. Those who chased yield in the bond market will be poorer. And issuers of this debt will be scrambling to meet looming maturities in the face of considerably more expensive (or non-existent) refinancing options.

(...) Until the uptick on December 16, the Fed had failed to raise interest rates for nearly a decade. This has left it in the position going forward where it will lack one of the key tools (interest rate reductions) normally at its disposal when it seeks to respond to the next financial emergency. Maybe the Fed has already picked up the last cigar butt of monetary policy and smoked it. There’s just nothing left. And it’s not just a problem for the U.S.; because of the repressive effect of QE policies in Europe, credit spreads between the strongest and weakest countries there are artificially low. Normal market mechanisms have not been allowed to function, and misleading signals abound, likely leading to growing distortions in economic activity and interest rates. As Jim Grant has said, “Interest rates are prices. Far better that they be discovered in the marketplace than administered from on high.”

Grant also recently termed the Fed “America’s problem and the world’s obsession.” Watching it has become a popular spectator sport, with investors constantly sifting through Federal Reserve missives for clues regarding future actions. Oddly, central bankers, in Grant’s words, the “bailers-out of markets, suppressors of interest rates and practitioners of money conjuring,” think increasingly about the markets. Is there too much speculation? Apparently none that the Fed can see, though they may not be looking too hard. We are in a stare-down, where both investors and the Fed are determined to take the others’ actions into account, to the point where no one can separate the behavior from its mirrored influence. As such, today’s Federal Reserve tea leaves are unreadable.

(...)While China’s economic slowdown is no surprise, an unexpected downturn there would be highly
consequential. China, for example, consumed 6.6 billion tons of cement between 2011 and 2013. By contrast, the U.S. used 4.5 billion tons over the entire 20th century. Were China’s economic tide to go out, the entire world could find itself swimming naked. China has a looming problem with bad debt, and Chinese stocks began 2016 by plunging 7% (i.e., limit down) twice in the first week of trading.

Another area that has been especially bubbly is venture capital, resulting from highly visible and rapidly growing companies like Uber, now “ubervalued” at $70 billion. A voracious appetite for tech startups has driven prices sky-high, giving rise to the term “unicorn,” meaning privately held firms worth $1 billion or more. In today’s overheated environment, “unicorns” are no longer a rare breed: there were an estimated 143 extant at year-end, up from 45 two years ago.

(...) Frustration at the lack of progress has evidently increased voters’ desire for political outsiders, no matter how improbable, zany, extreme, or divisive, as presidential candidates. Amidst heated rhetoric over wealth inequality and pent-up anger at the big banks and brokerage firms for the 2008 collapse, concern about inequality of opportunity for all is lost. It’s difficult not to be concerned about the rising risk of serious social unrest and a political tilt to demagoguery.

(...)In fairness, though, it’s easy to rattle off a worry list. Some of these concerns may be resolved simply by the passage of time, either when reasonable heads prevail, or when crises become sufficiently acute. Our country has survived worse. And there is also considerable good news. Living standards have been lifted across the world through the spread of free enterprise. Silicon Valley is unique in the world as the locus of creative destruction, a place where human ingenuity and drive meet entrepreneurial capital and experience. It’s another reason to be optimistic about the future. Also, thanks to scientific advances, government-funded research, and targeted philanthropy, human health is also improving globally. Indeed, we seem to be on the brink of a genomic revolution that could precipitate unprecedented breakthroughs for tackling disease and increasing human life expectancies.

It’s obviously far better to be alive today than 50 or 100 years ago. But optimism isn’t an investment strategy. Growth isn’t always profitable growth, and the returns from investments are typically determined more by the price paid than the growth rate. Whether any of these favorable trends are fruitfully investable is unclear. While we may all be better off decades from now, it’s reasonable, in light of the numerous concerns discussed earlier, to expect a bumpy ride.

Tankar om olika tillgångsslag

Långa obligationer:

Långa obligationer är förmodligen det mest riskfyllda man kan äga idag i förhållande till den förväntade avkastningen. Om centralbanker slutar med sina "stödköp" eller av någon anledning obligationsmarknaden förlorar förtroendet för regeringarna/centralbankerna kommer det bli ett blodbad. Paul Singer exemplifierar nedan med den tyska obligationsmarknaden där man får en obefintlig avkastning över 30 år, samtidigt som man riskerar sitt kapital om räntorna skulle stiga.


"The numbers Singer presents to back up his “Bigger Short” case are pretty staggering. At the time of writing, the German 30-year bond with a 2.5% coupon traded at 153.4, giving a yield to maturity of 0.62%. However, if the market yield for 30-year paper rises to 1% the bond price will decline by 8.6%, which, when compared to the starting yield of 0.62% is a concerning loss. But that’s not all, if the yield on the 30-year paper were to increase to 2% -- a level seen only several months ago -- the bond price would fall by 27%. A 3% yield would result in a capital loss of 41% and a 4% yield would cause a loss of 51.5% to a price of 73.5." (Länk)


eller Jim Grant:

Länk


Korta obligationer/sparkonto:
Fördelen med ett sparkonto är att pengar någorlunda består över tid, men man får ingen avkastning. Risken finns också att centralbankerna sätter räntorna än lägre, vilket skulle forcera fram negativa räntor på de flesta sparkonton. Fördelen med sparkontot är att pengarna består och att man kan dra nytta av diverse möjligheter när de väl uppstår. Det finns goda argument för att hävda att alternativkostnaden för att hålla "cash" är låg i förhållande till andra tillgångsslag.


"This is a sad story—the mother of all unforced errors—except for the investor who refuses to overpay or overstay. In this refusal to overpay, we value cash as more than an asset that currently yields zero. In fact, it is those very low interest rates and the low expected returns from equities that make the opportunity cost of holding cash incredibly low. Cash effectively becomes a valuable call option on any asset with no expiration date and no strike price.  " (https://www.mcmadvisors.com/hummingbird-partners-llc-q2-2016-letter/hummingbird-partners-llc-q2-2016-quarterly-letter/)


Fastigheter/fastighetsaktier:
Alla måste bo någonstans och med för låg byggnation kombinerat med enorm invandring är bostadsbristen påtaglig, såvida man inte bor i Värmland. Dock är det tämligen uppenbart att fastighetspriserna är en artificiell konstruktion av obefintliga amorteringskrav och låga räntor.

För bara några år sedan var den genomsnittliga amorteringstakten 148 år!  Sedan dess har sakta politiker och storbankerna börjat införa obetydliga amorteringskrav. Det krävs ingen större intelligens för att räkna ut att något är rubbat när "förstagångsköpare" beklagar sig över kravet om en kontantinsats på 15%.

Samtidigt så verkar Ingves skita i framtiden och sänkt räntorna under noll för att maximera KPI-inflationen kortsiktigt och maximera felallokeringarna i ekonomin långsiktigt. Ingves är dock inte dum i huvudet, utan vill införa ordentliga krav på låntagarna. Om Ingves skulle få igenom sin vilja hade hans krav resulterat i att 6 av 10 köpare inte skulle få låna till sin bostad i storstäderna. Införs det ordentliga krav är det tämligen uppenbart att efterfrågesidan kollapsar.

Som det ser ut nu dröjer reformer och undantaget en större ekonomisk nedgång kommer det i min ödmjuka mening dröja mycket länge innan vi eventuellt ser en nedgång på fastighetsmarknad. Kanske kan fastighetspriserna stiga ad infinitum och kanske kan alla generationer göra "bostadskarriär" i Sverige?

Guld:
Jag har aldrig gillat guld på grund av dessa spekulativa natur och att det är omöjligt att värdera. Flera kända placerare gillar dock guld och jag har tidigare skrivit om deras tankar på denna bloggen.

I en miljö med fortsatta räntesänkningar bör guld gynnas eftersom guld "kostar" inget att äga. I en miljö med radikala nationalekonomer framstår det också som sannolikt att guld kan komma att gynnas. Negativa räntor och uppköpta obligationsmarknader forcerar pengar att söka sig någonstans och desto lägre räntorna blir desto mer attraktivt blir guld i jämförelse.

Troligtvis skulle även Guld gynnas om ekonomin försämrades eftersom centralbankirerna då kommer anta en desperat policy. En sådan desperat policy kan liknas vis en "fire everything" policy.


Aktier.
Fördelen med aktier är att det går att hitta bolag som inte är rubbat värderat och sedan investera i dessa. Beroende på vad man anser är en "rimlig" värdering och vilken avkastning/risk man är villig att ta  framstår aktier som det klart mest attraktiva alternativet idag.

Om man är mer riskavers blir det dock svårare att finna aktier när börserna står högt, samtidigt har björnmarknader en tendens att dra med sig allt. I USA är situationen extrem idag med väldigt höga värderingar, den svenska börsen är dock inte alls lika extremt värderad.

Dock är den svenska börsens förhållandevis lägre värdering delvis en funktion av Ingves valutamanipulation, och frågan blir om den består på lång sikt. Det finns även ett logiskt problem med argumentet att "låga räntor" rättfärdigar högre värderingar, då de låga räntorna ytterst reflekterar en dålig ekonomisk verklighet och låg prospektiv tillväxt. Aktiemarknaden skall ju diskontera framtidens kassaflöden och denna diskontering bör vara en funktion av ett avkastningskrav samt en tillväxttakt. Avkastningskravet kan mycket väl sänkas på grund av låga räntor, med det bör även medföra att tillväxttakten sänks kassaflödet.

(Hussman har visat empiriskt att ränteläget vid en given tidpunkt beror på hur hög tillväxten varit föregående 6-10 åren. Har tillväxten varit hög är räntorna högre och vice versa.)

"In all of the exuberance about low interest rates “justifying” elevated equity valuations, what’s striking is how little investors appear to appreciate the Morton’s Fork - two opposing possibilities that lead to the identical outcome - they’re actually facing. Whether one believes that economic growth will remain dismal and interest rates will remain low, or that economic growth will accelerate and interest rates will gradually normalize, the inevitable outcome for market returns is likely to be very much the same." (http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc160808.htm)

Sedan kan det förstås vara bra och komma ihåg att buy and hold historiskt inte varit ett idiotsäkert alternativ, även om nedanstående graf exkluderar direktavkastningen.

https://realinvestmentadvice.com/bulls-bears-the-broken-clock-syndrome/

Kommande tio åren bör avkastningen vara låg från de flesta tillgångsslag, vilket skapat en mycket svår miljö. Hur tänker jag? 

(Varje individs investeringspolicy beror på vad man har för mål och en mängd andra faktorer. Andra faktorer kan vara kapitalets storlek, tidpunkten i livet och tidshorisonten. Min situation är förmodligen inte samma som din.....)

Nu:

• Köper attraktivt värderade aktier där jag föredrar bolag som inte är särskilt känsliga för konjunkturen. 

• Behåller en betydande del i kassa

Beroende på utveckling framöver överväger jag:

• En liten allokering till guld om någon procent, men har ej bestämt mig för vad jag ska göra. 

• Överväger även att generellt öka exponering mot börsen i form av någon av kvantitativ strategi, men har ej bestämt mig.

"This is a sad story—the mother of all unforced errors—except for the investor who refuses to overpay or overstay. In this refusal to overpay, we value cash as more than an asset that currently yields zero. In fact, it is those very low interest rates and the low expected returns from equities that make the opportunity cost of holding cash incredibly low. Cash effectively becomes a valuable call option on any asset with no expiration date and no strike price. Embracing the aphorism, “One man’s trash is another man’s treasure,” the value investor’s unwavering exercise of patience and rationality engenders a temperament of imperturbability—often the trait that makes the difference. To be sure, there are pricing anomalies even in rich markets. They’re just harder to find.

Someday investors can once again do well picking stocks by simply throwing darts at the Wall Street Journal. Someday index funds will make more sense for the passive, buy-and-hold investor than they do today. Ironically, but most assuredly, when that figurative “day” of despondency and disillusionment comes, the unseasoned investor’s temperament will be anything but imperturbable. Low unforced error investing is “simple but not easy…” "

Lite optimism.

Bill Gross:

1. When does our credit-based financial system sputter/break down?
   When investable assets pose too much risk for too little return. Not immediately, but at the margin, low/negative yielding credit is exchanged for figurative and sometimes literal gold or cash in a mattress. When it does, the system delevers as cash at the core, or real assets like gold at the risk exterior, become the more desirable assets. Central banks can create bank reserves, but banks are not necessarily obliged to lend it if there is too much risk for too little return. The secular fertilization of credit creation may cease to work its wonders at the zero bound, if such conditions persist.

---------------------------------------------------------

Danielle Dimartino Booths nya bok tycks vara intressant. Hon är trots allt en av få ekonomer som man kan respektera:

"An insider's unflinching expose of the toxic culture within the Federal Reserve.

In the early 2000s, as a Wall Street escapee writing a financial column for the Dallas Morning News. Booth attracted attention for her bold criticism of the Fed's low interest rate policies and her cautionary warnings about the bubbly housing market. Nobody was more surprised than she when the folks at the Dallas Federal Reserve invited her aboard. Figuring she could have more of an impact on Fed policies from the inside, she accepted the call to duty and rose to be one of Dallas Fed president Richard Fisher's closest advisors.

To her dismay, the culture at the Fed--and its leadership--were not just ignorant of the brewing financial crisis, but indifferent to its very possibility. They interpreted their job of keeping the economy going to mean keeping Wall Street afloat at the expense of the American taxpayer. But bad Fed policy created unaffordable housing, skewed incentives, rampant corporate financial engineering, stagnant wages, an exodus from the labor force, and skyrocketing student debt. Booth observed firsthand how the Fed abdicated its responsibility to the American people both before and after the financial crisis--and how nobody within the Fed seems to have learned or changed from the experience.

Today, the Federal Reserve is still controlled by 1,000 PhD economists and run by an unelected West Coast radical with no direct business experience. The Fed continues to enable Congress to grow our nation’s ballooning debt and avoid making hard choices, despite the high psychological and monetary costs. And our addiction to the "heroin" of low interest rates is pushing our economy towards yet another collapse.

This book is Booth's clarion call for a change in the way America's most powerful financial institution is run--before it's too late."

----------------------------------------------------------------

TINA- There is no alternative

"It’s true that central bankers have explicitly cultivated the TINA mindset in order to create a ‘wealth effect.’ And I understand why investors would thus believe that surely central bankers would not now lead them astray. If the markets ever begin to weaken they reasonably expect them step in to support them. I also agree that the Fed is far more concerned with the stock market than anything else these days for this very reason.

(...) Still, history shows that the Fed has never been able to prevent the sort of bust that necessarily follows this sort of boom in financial assets unsupported by fundamentals. To expect them to be able to do so today, despite all of the historical evidence to the contrary, is merely relying on another dangerous rationalization.

(https://www.thefelderreport.com/2016/07/25/investors-are-relying-on-dangerous-rationalizations-that-have-never-held-true-in-the-past/)

Graf i nedanstående länk är även den intressant.

https://www.thefelderreport.com/2016/07/28/over-the-past-50-years-this-sort-of-earnings-recession-has-never-failed-to-trigger-a-bear-market/

------------------------------------------------------------------------

Utdrag från Vito Maidas Q1 rapport 2016:

"What do we advise in an environment where the long term returns from every asset class are expected to be very low and do not justify the risks? Here are some suggestions:

Entrust your assets to a TRUE value manager as it has been empirically proven that over time value investors generate performance that is better than market averages with less risk; 

For ultra-high net worth individuals and families, invest a portion of your assets in a highly concentrated portfolio of value stocks; 

Pay off debt; the after tax return on interest savings will be far greater than financial market returns and the peace of mind will be “priceless”. 

In a high risk and low return environment there aren’t many other satisfying alternatives.

There is one outcome that applies almost uniquely to you, our clients. The best scenario would be a good old fashioned bear market. While a broad based market decline would make some uncomfortable, our substantial cash position would allow us to take advantage of the situation. We would be able to purchase securities at valuations that would potentially generate substantial long term rates of return.

(...)We were quite excited earlier this year, as it appeared that investors were ready to capitulate. We were prepared to pounce! Unfortunately, markets turned quickly and sharply upwards as the Federal Reserve indicated that it was delaying interest rate increases for the foreseeable future. Sometimes we just can’t catch a break!

As you have seen in your portfolios, we have made investments in high quality businesses when their share prices have fallen dramatically. Since our inception in 2000, the realized gains on these investments have averaged more than 20% compounded per year. In order to achieve such returns we have had to be very selective. Unfortunately we have been unable to find enough of these opportunities at any one time to be fully invested. Many are surprised to learn that we have only made forty-six investments over the past sixteen years; an average of less than three per year. For us, a little more activity brought on by a substantial market decline would be very much welcomed!

(...) It is unusual for an investment manager to write a newsletter that projects low future returns and hopes for a serious market decline. But it is because of you that we can say and practice what we believe. Your confidence and trust has given our work true meaning and purpose. It is a privilege to serve all of you.

Vito Maida "

Betssons Q2 och den misslyckade militärkuppen

Q2 kom in någorlunda ok och resultatet var inte så illa som man skulle kunna ha förväntat sig, men framförallt kom väldigt positiva signaler från ledningen.

Dels köpte många insynspersoner aktie i bolaget efter rapporten släppts, vilket inger förtroende för utvecklingen framåt. Nedanstående insiders köpte till genomsnittskurser om 76-78 kronor, vilket får anses vara mycket positivt.

Dessa inköp kommer efter att en av huvudägarna uttryckt sig förhållandevis positivt (se föregående inlägg)

"Även om Per Hamberg tycker den senaste veckans kursras är en kraftig överreaktion har han inte köpt fler aktier.

"Jag har så väldigt mycket redan, men visst sjutton är det oerhört frestande", säger han.""

Men framförallt verkar Q3 inletts väl och ledningen verkar se Q2 som ett lågvattenmärke.

"”(...)Sportbokens erbjudande och funktionalitet har förbättrats väsentligt, nya spännande produkter har lanserats och vårt kasino har uppgraderats. Dessa åtgärder kommer att ge effekt under kommande kvartal och vi har redan i slutet av det andra kvartalet sett en stark ökning av antalet aktiva kunder. Det tredje kvartalet har inletts med dagliga intäkter väsentligt högre än genomsnittet under det andra kvartalet.”" (VD ord Q2 2016)

I en intervju med Nyhetsbyrån direkt utvecklar VDn sina tankar och ger ett optimistiskt intryck.

NYA RISKER

Erdogans agerande i Turkiet har lett till att den turkiska valutan fallit. Detta kommer påverka Betssons resultat negativt, eftersom Betsson har viss business to business försäljning i Turkiet. I värsta fall kan Turkiet välja att blockera olika nätkasinon, vilket skulle leda till ett större intäktsbortfall för Betsson. Som jag ser det är detta en risk som är svår att hantera, man får se vad som sker.

Tyvärr misslyckades militärkuppen i Turkiet när delar av militären försökte rädda landet och demokratin från fortsatt islamisering. Nu har Erdogan rensat ut alla regimkritiker och allt hopp tycks förlorat. AKP vill till och med börja kartlägga meningsmotståndare i Sverige. Media fördömer militärkuppen trots att militären historiskt agerat för att bevara demokrati och motverka islamisering. NU kanske inte en militärjunta alltid agerar demokratiskt, men på sikt skulle säkerligen militären återlämnat makten till folket såsom den historiskt gjort.

Betsson och presentationen "crazy"

Betssons aktie har kollapsat efter en vinstvarning. I min mening prisar marknaden nu in att Betsson helt stagnerat och jag misstänker att Betsson kan fortsätta växa. Om den svagare lönsamheten håller i sig eller tillväxten uteblir omprövar jag omedelbart positionen.

vinst år 2015:  6,02 kronor per aktie, p/e kring 11,2¨
vinst år 2014:  5,63 kronor per aktie, p/e kring 12

Om man justerar vinsten per aktie för en engångspost får bolaget ett p/e kring 10 för år 2015.

"Betsson avser att snarast möjligt ansöka om spellicens i Tyskland och deklarerar därför för lokal skatt vilket innebär Betsson kommer att överföra 112,5 mkr till tyska myndigheter, varav 103,8 mkr är engångsbelopp och resterande 8,7 mkr har upparbetats under fjärde kvartalet." (Q4 Betsson)

"Direktavkastningen" uppgår nu till drygt 6,6% och jag tror den kan upprätthållas på sikt. Samtidigt bör Betssons vinst växa i storleksordningen 6-8% årligen. Betssons omsättning har växt snabbare, men Betssons marginaler hänger ej med och därav växer vinsten i en lägre takt än omsättningen.

De senaste 4 åren har Betsson vuxit kraftigt:
Omsättningen har vuxit med 21 % årligen
Rörelseresultat har vuxit med 12 % årligen
Kunddeponeringar har vuxit med 25% årligen
Vinst per aktie efter utspädning har vuxit med 8% årligen

Betssons vinst kan nog fortsätta växa i en takt om 8-10% per år om bolaget fortsätter göra bra förvärv. Förmodligen har Betsson stagnerat i Norden och fortsatt tillväxt kommer vara beroende av andra marknader och förvärv.

Vinstvarningen inför Q2
Skuldsättningen är låg och marknaden tycks ha reagerat överdrivet på ett enskilt kvartalsresultat. Betssons resultat påverkades negativ av valutafluktuationer och framförallt ett svagare resultat från sportsboken. Betsson påverkades även av en förlust på en strategisk marknad. Skulle det visa sig att den lägre lönsamhet håller i sig kommande kvartal (Q3-Q4) bör man ompröva sin position.

De stora riskerna relaterat till investeringen är alltså:

• Risken för att Betsson stagnerat.
• Risken för att Betssons intjäningsförmåga permanent påverkats.

I en artikel av DI framgår att institutionella ägare är "missnöjda" med informationsgivningen och jag tror detta kan vara en bidragande orsak till fallet.  

"Kursraset förstärktes av att bolaget har svårt att förklara intäktstappet, varför det finns en osäkerhet kring vad det egentligen är som har gått snett och på vilka marknader problemen uppstått. När det gäller just informationsgivningen finns fler frågetecken. Vid vinstvarning pekade Betssons på att april och maj var "utmanande månader". Större aktieägare ställer sig nu frågan till varför det inte nämndes i samband med Betssons kapitalmarknadsdag den 26 maj."

En av storägarna i Betsson, Per Hamberg, blev intervjuad i samma artikel i DI:

"En sportbok kan ju förstöras på en enda dålig match", säger han.

Även om Per Hamberg tycker den senaste veckans kursras är en kraftig överreaktion har han inte köpt fler aktier.

"Jag har så väldigt mycket redan, men visst sjutton är det oerhört frestande", säger han."

Vapen, sex, "droger" och mat brukar sälja bra i de flesta tider, vilket känns tryggt när världen utvecklas i fel riktning. Betssons verksamhet är inte direkt etisk, eftersom en enorm andel av intäkterna kommer från en liten andel av spelarbasen som är spelmissbrukare. Samtidigt finns det alltid en liten procentuell andel av befolkning som har "anlag" för missbruk och jag tar gärna deras pengar om de nu ska skänka bort dom. Egentligen vore det bättre om staten hade kunnat ta över den samhällsskadlig verksamhet som Betsson utför. 

Flera stater tar nu steg mot ökad reglering på spelmarknaden, men detta bör gynna mer seriösa aktörer och kan bidra till en konsolidering på sikt. Risken för ökad reglering ökar dock risken i aktien, men  jag anser att värdering tar höjd för mycket elände givet att intjäningsförmåga återkommer och tillväxten fortsätter.

Rekommenderar nedanstående video som behandlar många intressanta ting. Om ej direktlänken fungerar så gå via ZH, videon befinner sig bakom en betalspärr.

https://www.youtube.com/watch?time_continue=151&v=CLQsT9BPHpg  , (via ZH)

Det finns en icke negligerbar risk att vår ekonomiska framtid ser mycket mörk ut. Marknaderna har manipulerats till en sådan grad att de blivit dysfunktionella och huruvida detta "mörka" scenario innebär inflation eller deflation vet ingen. 

Samtidigt har värderingarna sjunkit på den svenska börsen på grund av att börsen fallit och kronan utvecklats i en fördelaktig riktning. Många bolag ser därför förhållandevis billiga ut på grund av den svaga kronan som är ett resultat av Ingves interventioner på valutamarknaden. Ett bra exempel är Alfa Laval som vore fortsatt övervärderat om kronan varit starkare, men i dagsläget framstår som rimligt värderad givet att kronkursen består. Ingves agerande har alltså omintetgjort fundamenta som Alfa Lavals korkade förvärv och kraftigt nedåtgående orderutveckling......... 

Det är med andra ord tur för alla svenska aktieägarna att vi har en centralbanksdirektion som tar penningpolitiska beslut under influenser av diverse preparat.