Värdefällor?

Det brukar ske rekyler efter större nedgångar på börsen, men det blir förstås komiskt när "rekylerna" sammanfaller med när centralbankerna intervenerar. Man kan förstås fråga sig om ens centralbankirerna tror på sin politik längre?

"Our society is run by insane people for insane objectives. I think we're being run by maniacs for maniacal ends and I think I'm liable to be put away as insane for expressing that. That's what's insane about it."(John Lennon)

Vilka ansvarstagande beslutsfattare forcerar in människor i spekulativa positioner och blåser upp marknader? Vilka ansvarstagande beslutsfattare använder sig ensidigt av "modeller" för att styra en komplex ekonomi? Vilka ansvarstagande beslutsfattare fokuserar på ett inflationsmål och ignorerar alla andra faktorer? Dessa beslutsfattare är förstås varken långsiktiga eller ansvarstagande, snarare bör man kalla dessa beslutsfattare för populister.

Det senaste året känns det som att jag spenderat en stor del av min tid till att UNDVIKA värdefällor. Många av de aktier som jag betraktat och som såg attraktiva ut har gått ner kraftigt. Välkända placerare har haft ett svårt år där bolag som Horsehead Holding, Chenerie Energy och Valeant slaktats. Dessa bolag såg aldrig särskilt attraktiva ut och investeringarna var för komplexa för att jag skulle förstå dem.

Som rationell investerare får man väl knappt säga detta, men jag känner viss rädsla när jag kollar tillbaka på året. Hade jag tagit positioner i många av bolagen jag övervägt hade mitt kapital fått sig en rejäl törn. Man får se om mitt försiktiga agerande kommer vara fortsatt korrekt eller min "irrationalitet" kommer åskådliggöras som idioti. Som jag ser det är denna marknaden fylld med fällor med cykliskt förhöjda vinster som strax kan komma att decimeras. Tyvärr har man gått i några av fällorna, men oftast med liten exponering och snabba försäljningar. Förmodligen har min "försiktighet" varit lyckosam på grund av en svag marknad. Min negativa syn kring Kina har också lett till att jag undvikt allt "Kina exponerat".

Denna marknaden är i min mening svår att placera i på grund av nedanstående faktor:
1. Medianvärderingen är fortfarande hög
2. Valutamanipulationerna är oförutsägbara och medför risker om man tar positioner i annan valuta än SEK
3. De bolag som ser "billiga" ut är ofta cykliska, vilket komplicerar värderingen.

I mångt och mycket har det blivit svårare att investera det senaste året. Framförallt faktor 3 komplicerar situationen enormt, men även faktor 2. En positiv utveckling är att under ytan har flera aktier fallit betydligt kraftigare än vad index antyder. Seth Klarman diskutera situationen under sitt "year end letter":

(min fetstil)

"Value investors must be strong and resilient, as well as independent-minded and sometimes contrary. You don't become a value investor for the group hugs. Indeed, one can go long stretches of time with no positive reinforcement whatsoever. Unlike some other fields of endeavor, in investing you can do the same thing as yesterday but achieve completely different reported results. In the long run, the research and analysis you perform should overcome market forces; the fundamentals ultimately matter. But in the short run, markets can trump effort and insight." -- Seth Klarman 2015 year-end letter to investors.

Seth Klarman spends much of his year-end 2015 letter to investors explaining that value investing isn't a precise art, and 2015 was an extremely challenging year for those who brought value, maintained discipline and shunned momentum. Further, Klarman writes that 2015 was a year spent dodging knives. Opportunities that at first appeared attractive soon lost their luster under closer inspection.

Research-intensive bottom-up bargain hunting didn't work as a strategy last year, although momentum investing, a strategy based on following trends without regard to fundamental value, achieved wonderful results for its followers. Hard working value investors are bound to feel hard done by following this performance but consider this: Klarman writes that last year the ten largest stocks in the S&P 500 by market cap. gained nearly 23% while the other 490 stocks in the index fell 3.5% on average. This was the largest gap in performance since 1999 when the internet bubble was nearing its peak (the year before, 1998 Baupost posted a decline of 16.3%). If you exclude the S&P 500's top performers of last year, as of mid-December, the average stock was about to enter its own bear market, trading 18% below its 52-week high -- hence the term 'stealth bear market'.

(...) Along with its value discipline, Baupost is best-known for its high cash allocation. Cash usually makes up around 40% of Baupost's $27 billion AUM and is Seth Klarman's favorite hedge against market declines.

Baupost's cash balance was 41% of the fund's portfolio at year-end 2015, and with the Russell 2000 Index down by 23% from its peak, Klarman writes that he is now starting to put this cash to work as opportunities present themselves for the first time in several years.

"...our Public Investment Group analysts, in particular, are as busy as they've been in a number of years...We feel fortunate to be in a position where we have been able to add -- at increasingly steep discounts -- to many of our most compelling positions."  -- Seth Klarman 2015 year-end letter to investors.

On the topic of Baupost's most compelling positions, Seth Klarman comments in his year-end letter on the events that unfolded during the year regarding Pioneer Natural Resources and Cheniere Energy (two key positions amounting to 27% of Baupost's public equity portfolio at the end of Q3), both of which were attacked by short sellers during 2015. (http://www.valuewalk.com/2016/01/seth-klarman-2015-letter/)

Olja
Generellt försöker jag alltid tänka på att problem, omstruktureringar och svaga marknader tar längre tid att vända än man tror. Om man tror en förändring eller marknad ska vända på 6 månader tar det 1,5 år. Med nya produktionsrekord i flera länder och en amerikansk produktion som vägrar falla kan jag inte dra någon annan slutsats än att detta kommer ta tid. Risken är förstås att jag missar rallyt och att min "försiktighet" åskådliggörs som idioti.

"Being right too early is often indistinguishable from being wrong" (Marks)

Om man däremot tar positioner för sent så har man bara fel.

Frågan blir hur allvarlig och långvarig man gissar att denna oljekris blir. Jag förväntade mig att oljeproduktionen skulle börja falla efter antalet riggar som borra efter olja kollapsat. Mina tankar i Juni var nedanstående:

"I USA har antalet oljeriggar som borrar efter olja minskat kraftigt, men produktionen av olja fortsätter att öka. Det kommer ta ett tag innan kollapsen i antalet riggar slår igenom på produktionsnivåerna i USA. Borras det efter mindre olja kommer förr eller senare äldre brunnar ta slut, vilket leder till att utbudet minskar." (http://jordholmen.blogspot.se/2015/06/klx-inc-kina-och-buybacks.html)

Gissningsvis kommer högre oljepriser dröja något, men fler oljeexponerade aktier har börjat falla. Allt annat lika befinner sig marknaden närmare än botten idag än den gjorde för 6 månader sedan. Det finns goda argument för både högre och lägre oljepriser. Vad jag vände mig mot i mitt inlägg i november var att stora delar av marknaden tycktes ignorerar oljeprisfallet, nu har det prisats in lite mer pessimism. Efter Q2 rapporterna kan det vara dags att smyga in i ett fåtal utvalda bolag som kan klara av låga oljepriser under lång tid.

Avslutar med lite trevliga kring länkar kring yield bubblan och citering från förvaltarens Steven Romicks rapport till placerare. 
https://www.thefelderreport.com/2016/01/13/3-charts-every-investor-must-see/

http://jessefelder.tumblr.com/post/138167545490/what-follows-the-most-epic-reach-for

https://www.thefelderreport.com/2016/01/07/the-greatest-money-manager-alive-attributes-the-majority-his-success-to-just-this-one-thing/

"Companies have repurchased $2.6 trillion of stock in the last five years alone. That’s more than what the Fed has spent on QE and equates to about 15% of the market capitalization of the S&P 500.

What’s more, 304 public companies were acquired in 2015, a record amount that makes publicly-traded stocks feel like an endangered species. The Wilshire 5000 Index is now down to about 3,700 companies, 25% fewer than in 2005." (http://www.fpafunds.com/docs/quarterly-commentaries-crescent-fund/4q-2015-fpa-crescent-fund-commentary_final.pdf?sfvrsn=2)

Uppdatering kring Kina

Av en slump kom några mindre och förhållandevis hastiga fall (spikar) efter det senaste inlägget. Den kinesiska börsen har fallit med drygt 17 % sedan den 29 december och S&P 500 har sjunkit med drygt 9% sedan den 29 december. De flesta verkar tycka att det skett en överdriven reaktion, vilket är fullt möjligt. Som jag nämnde i föregående inlägg:

"Under björnmarknader sker generellt en spik och sedan tas en "paus". Om man vill kan man likna detta vid att marknaden kontinuerligt prisar in ny information och kontinuerligt överraskas av negativa nyheter. Det är också detta som gör björnmarknader så oerhört oförutsägbara. Hur skiljer man en björnmarknad från en "sättning" när den enda skillnaden mellan de båda är att i en björnmarknad sker flera sättningar efter varandra?" (http://jordholmen.blogspot.se/2015/12/bjornmarknader-historiskt.html)

Jag misstänker att nästa björnmarknad kommer vara längre än den under finanskrisen, när den än må komma. Jag bygger denna "tro" på att finanskrisen var en förhållandevis unik kris. Dessutom är det troligt att high-yield marknaden, den globala ekonomin, Kina och tilltron till centralbankerna kommer erodera över en längre period. Inte ens under de värsta björnmarknaderna går marknaden rakt ner. Dock finns det mycket skräp i systemet och höga belåningsgrader, vilket kan komma att överraska.

(ovanstående siffror är inaktuella efter den 13 januari)

Uppdatering kring Kina
Kinas ekonomi har blivit extremt sårbar efter en hisnande skuldtillväxt (figur) och en enorm överbyggnation i fastighetssektorn. Tiotals miljoner lägenheter står tomma i Kina och är för dyra för den vanliga kinesen att köpa.

Skuldtillväxt i Kina i förhållande till andra ekonomier. Samma mönster framgår om man betraktar andra kriser.

(Förklaring av vad Ponzi finance innebär finnes längst ner)


Vad Hyman Minsky kalla "ponzi finance" är nästan norm i Kina där uppskattningsvis lån motsvarande 1200 miljarder dollar tas för att betala räntan på andra lån. För att sätta perspektiv på vad 1200 miljarder dollar innebär kan man betrakta USAs enorm budgetunderskott under finanskrisen. USAs budgetunderskott under finanskrisen motsvara 12% av dåvarande BNP. Man kan även jämföra 1200 miljarder dollar med Kinas "officiella BNP (2014)" om 10000 miljarder dollar! Drygt 45% av lånen som ges ut i den kinesiska ekonomin används till att betala räntor. Uppskattningsvis 50% av råvaruföretag kan inte betala räntan på sina lån.

(Dessa 1200 miljarder dollar var endast mängden lån som gavs ut under 2015! Liknande höga nivåer uppskattas ha givits ut under 2013 och 2014. )

Vad skulle ske om dessa lånen inte gavs ut längre, ja det är väl jävligt enkelt att räkna ut. Det finns en anledning till att jag kallat Kinas ekonomi för ett pyramidspel och det är inte bara för att jag tycker det låter klatschigt.

Ovanstående är förstås estimat, men personligen fäster jag mycket större vikt vid dessa estimat än officiella siffror. Om man så vill kan man justera ned siffrorna, vilket förstås inte ändrar den absurda situationen. Man ska dock inte underskatta Kinas regims förmåga att hålla saker och ting flytande. Regimens överlevnad står på spel och de kommer försöka förhindra en nedgång så länge som möjligt. Det kanske är så att Kina kan hålla samman sin "planekonomiska" ekonomi, men man frågar sig hur en så dysfunktionell ekonomi kan undvika stora problem på sikt.

Vad som är oroande är att stora risker flyttats över till den kinesiska banksektorn. Exempelvis är drygt 30-50 % av lokala regeringar i Kina konkursmässiga (estimat), och den kinesiska banksektorn fick nyligen rycka in för att hjälpa de "lokala regeringarna". Det framstår som den kinesiska banksektorn håller en stor mängd bolag flytande samtidigt som värdelösa lån ackumuleras på deras böcker. Många placerare missa detta faktum under den kinesiska manin 2015. Den kinesiska banksektorn är inte sund och vinsterna är fiktiva. Jag hänvisade till en artikel som tog upp denna problematik.

"Bullish investors note that the average price-to-earnings (P/E) ratio for the Shanghai index has jumped from just 10x to 15x — close to its historical average and still well below the current 18x for the United States’ S&P 500. But Chinese banks weigh down that average because investors heavily discount them, believing (correctly) that the banks are facing a wave of unrecognized bad debt. The median P/E ratio for companies listed in Shanghai is 30x; for China’s second exchange, in Shenzhen, it’s 39x." (http://jordholmen.blogspot.se/2015/05/uppgangen-i-kina-ar-manisk.html)

Att banker skulle gå omkull i Kina framstår som osannolikt, men däremot kan det uppstå zombiebanker. Detta skulle kunna bidra till att Kina går samma väg som Japan gjorde efter krisen 1989.

"In a new report, rating agency Fitch warns of a clear conflict between banks struggling to manage state strategic roles and their profit goals.

How much intervention has come this year is still unknown, but last July after the initial stock market rout 17 banks, including the big five, were reported to have lent $200 billion.

There is also a pattern here. Last summer state-owned banks had to play another strategic role as they were strong-armed by the central government into a 3.2 trillion yuan debt-for-bond swap to help bail out local authorities.

The list of troubled assets needing help is unlikely to end there. The central government has prioritized cleaning up struggling state-owned enterprises, which, according to Societe Generale, includes some 30% that are bankrupt with 23 trillion yuan in liabilities.

Given this accumulation of questionable assets at the behest of the state, investors might feel somewhat anxious in case there ultimately is a reckoning.

(...) Fitch’s sanguine assumption of the central government stepping in depends on how much capital China’s banks may need. Analyst Charlene Chu at Autonomous Economics, estimates this figure could be as high as $7.7 trillion of new capital in the next three years.

Such a figure would send the government debt-to-GDP ratio skyrocketing, which at around 22% is usually used to reaffirm China’s robust financial position.

Another issue is that in China the overlap between corporates and the state can often make it difficult to get a true financial picture. For instance, hugely profitable state banks in recent years have by some estimates accounted for 50% of the net profits of all listed Chinese companies. This could mean if China’s banks had to recognize a substantial increase in bad debts, another wild card is the impact on the central government’s fiscal position through lost tax revenue. (http://www.marketwatch.com/story/chinas-banks-could-be-the-next-big-problem-2016-01-12)

Trevliga länkar

Monish Pabrai om bubblor, här.

Och en bra skrift från Lance Roberts om USAs ekonomi.

Först funderade jag på att fortsätta skriva på detta inlägget, men insåg snabbt det skulle bli ganska mycket information. Vid ett senare tillfälle fortsätter nog diskussion om skuldsättning och varför det är en bra indikator på framtida kriser. För den som har obegränsat med tid finns intressant länkar nedan:

http://www.theatlantic.com/business/archive/2014/09/government-debt-isnt-the-problemprivate-debt-is/379865/

http://cdn.theatlantic.com/static/mt/assets/steve_clemons/How%20to%20Predict%20the%20Next%20Financial%20Crisis%5B1%5D-2.pdf


Ponzi finance

"Minsky argued that a key mechanism that pushes an economy towards a crisis is the accumulation of debt by the non-government sector. He identified three types of borrowers that contribute to the accumulation of insolvent debt: hedge borrowers, speculative borrowers, and Ponzi borrowers.

The "hedge borrower" can make debt payments (covering interest and principal) from current cash flows from investments. For the "speculative borrower", the cash flow from investments can service the debt, i.e., cover the interest due, but the borrower must regularly roll over, or re-borrow, the principal. The "Ponzi borrower" (named for Charles Ponzi, see also Ponzi scheme) borrows based on the belief that the appreciation of the value of the asset will be sufficient to refinance the debt but could not make sufficient payments on interest or principal with the cash flow from investments; only the appreciating asset value can keep the Ponzi borrower afloat.

If the use of Ponzi finance is general enough in the financial system, then the inevitable disillusionment of the Ponzi borrower can cause the system to seize up: when the bubble pops, i.e., when the asset prices stop increasing, the speculative borrower can no longer refinance (roll over) the principal even if able to cover interest payments. As with a line ofdominoes, collapse of the speculative borrowers can then bring down even hedge borrowers, who are unable to find loans despite the apparent soundness of the underlying investments.^{[5]" (https://en.wikipedia.org/wiki/Hyman_Minsky)}

Björnmarknader historiskt

Den genomsnittliga (amerikanska) björnmarknaden varar i drygt 16-18 månader och fallet från topp till botten uppgår i genomsnitt till 30%. Vad som är intressant med björnmarknader är kanske framförallt hur marknaderna rör sig. Generellt normaliseras värderingarna i "spikar", kraftiga fall som är relativt korta tidsmässigt. Att värderingar normaliseras i spikar kanske illustreras bäst av den extrema kraschen 1929.

(Besser har tidigare diskuterat att värderingar normaliseras i spikar här. Att något ser vertikalt ut eller ej beror förstås på vilken tidshorisont man väljer.)

Ser ni "spikarna"?

Kraschen 1929 är förstås extrem, men även under krascherna 1973, 2008 och 2000 kunde man urskilja dessa spikar.

Under björnmarknader sker generellt en spik och sedan tas en "paus". Om man vill kan man likna detta vid att marknaden kontinuerligt prisar in ny information och kontinuerligt överraskas av negativa nyheter. Det är också detta som gör björnmarknader så oerhört oförutsägbara. Hur skiljer man en björnmarknad från en "sättning" när den enda skillnaden mellan de båda är att i en björnmarknad sker flera sättningar efter varandra? Det är förstås omöjligt att avgöra skillnaden på starten av en björnmarknad och en sättning, såvida man inte vet när recessioner ska inträffa eller besitter dylik kunskap.

Det finns förstås varningstecken på att marknaden är överhettad, övervärderad eller på andra sätt riskabel. Några av varningstecknen listas nedan:

1. Vertikala uppgångar antyder extrem spekulation och förmodligen en närstående hastig nedgång. Undantag gäller för rallys efter björnmarknader.

2. Värdering av börsen som helhet

Spekulativa tecken
3. Mängd nynoteringar
4. Margin debt
5. Återköp av aktier
6. M&A aktivitet
7. Utgivningen av spekulativa lån (ackompanjerar återköp av aktier)

"Vertikala uppgångar" lämnar förstås mycket att önska och förblir extremt subjektivt. Värderingar är en usel indikator om vad som kommer ske kortsiktigt, även om värderingarna säger mycket om den framtida prospektiva avkastningen.

Det enda som återstår är de typiska tecknen på spekulation i aktier. Dessa har historiskt varit förhållandevis bra på att varna om att marknaden är något år från en topp.  Spekulativa tecken är alltså förhållandevis bra på att ge en tidig varning om att marknaden är överhettad och att man närmar sig slutet på uppgången. Dock bygger dessa på subjektiva antagande om vad som egentligen är "extrem" spekulation och finns det någon naturlag som säger att frekventa nynoteringar nödvändigtvis måste infalla "nära" börstoppar? Vad är extremt och vad säger att det inte kan bli mer extremt? Timing förblir därmed svårt, såvida inte man besitter någon fenomenal kunskap.

Jag har generellt försökt undvika att göra några direkta kortsiktiga marknadsförutsägelser av ovanstående anledningar. Inte bara bygger värderingar och spekulationstecken på antagande, utan de är helt värdelösa när det kommer till att tajma marknaden. Jag har dock uttalat mig "officiellt" på bloggen när uppgångar blivit vertikala. I min mening så är det bara en fråga om månader innan något går åt helvetet när uppgångar blivit helt vertikala.

I det senaste inlägget gjorde jag ett mindre avkall och uttryckte, om än inte explicit, vad jag tror. Vad som kan vara viktigt att betona är att detta är vad jag tror! Att tro är väldigt skilt från att veta. Oavsett vad som sker så tror jag att nästa björnmarknad kommer påminna mer om den som skedde kring 2000 än den kring finanskrisen. Nedgången under finanskrisen skedde under drygt 1,5 år och den efter IT-bubblan skedde över drygt 2,5-3 år.

Frågan förblir obesvarad och ingen kan med säkerhet identifiera en björnmarknad på förhand.

Klarman: "So when individual stocks reach levels where they are truly undervalued, what are value investors supposed to do other than to buy them? Anything else is market timing. Investors live in real time — not in several year intervals, but in months, days, hours and even minutes. Because we cannot know the future — and cannot see in the middle of the cycle its end, and not even necessarily its beginning — we will be bombarded by apparent opportunity as the market descends. We will see tempting bargains and value imposters, false rallies and legitimate recoveries, smart bottom fishers and mindless buy-the-dippers — and we will never know until after the fact how low things might go. We can become macro forecasters, predicting 10 of the next two recessions, or we can ignore the macro economy, buying bargains that cease to look cheap as the economy deteriorates and credit contracts and the tide goes out on all marketable securities."

För att bidra till den allmänna optimismen kring det nya året och julen i stort har jag lagt upp en liten godbit nedan. Vilken nedgång tror ni beskrivs nedan? Svaret finnes längre ned.

"Suppose you own stock. You have decided to be a "long term investor." Stock prices rise to a new all-time high. You feel vindicated. The economy looks great. Although market breadth has deteriorated, your commitment is firm. "I can't afford to keep my life savings out of the stock market." “Buy-and-hold” is your motto.

Then, after a modest rise in interest rates, the market sells off -12.3% in just over 2 months time. Ouch. A correction. Buy on the dip. These things happen from time to time. You're a long term investor. Buy-and-hold is your motto.

Sure enough, prices recover. Somewhat. A 4.8% advance, but already, you think, you're on your way to new highs again. Then, you lose it all in a -10.2% decline. Two months later, you've given back your advance, and you're at a lower low. Alright, another correction. Maybe you buy on the dip. Bargain prices. Buy-and-hold is your motto.

And it's already paying off. A month later, you're up 7.8% from the low. But then a -9.1% selloff takes your portfolio even lower than the first two drops. The market is down -19% overall. You start to question the amount of risk you're taking, but how much lower can it go?

Thank goodness. 15.8% advance over the next few months! Should have bought more on the last decline. Earnings are still growing strongly. You decide not to wait. You buy more on the advance, confident that you'll be rewarded by new highs. Then the market plunges -20% over the following 4 weeks. You stare at your statement and feel sick. You've held on for a year and your reward is a new low in your portfolio. This really is a bear market.

Now some volatility. Up 12% over a few months. Then you lose it all a few months later in another decline. Then another 11% advance, followed by a -12% plunge to a new low. Seven times now, you've seen your portfolio collapse by more than -10%. With every recovery, a fresh disappointment. And the months march on. It's a year and a half since the peak. You've lost nearly 30% of your wealth. Price/earnings ratios look low, but they looked low before the last decline, too. But maybe it's the bottom. After all, the average bear market takes stocks down about 30%. Holding your calculator, you realize how that works. A -30% decline wipes out a 43% gain. Didn't really consider that at the top.

Stocks rebound a little over the next month. Just 6%. You're still clinging to the bottom. Then, the bottom drops out. Not just 10%, or 15%, but a real free-fall. Over the next 6 weeks your portfolio plunges by -27%. You're another -23% down from the previous low! Almost 2 years of nothing but losses! Major ones. You've lost almost half your retirement, now. Half your life savings! And the economy has turned bad. Everybody knows that stocks were overpriced at the top! It was so obvious! Greed. Valuations were so high. Everyone was so optimistic. Why didn't you see it at the time? You decide you can't afford the risk. Sell half. See if things recover, then get back in.

Well, prices do recover. More than 15%. But then you lose it all in another selloff! Another new low! The market has lost half its value! Nine major plunges. Nearly every one to a lower low, and getting worse. This market has no support. Where are the buyers going to come from in an economy like this? People are unemployed. They don't have the income to invest! And certainly not in the stock market. The financial headlines trumpet "The Real Recession is Yet to Come", and "The Coming Dividend Crisis." Some of the less diversified mutual funds are down as much as -80% from their highs! 80%! Every $100 has collapsed to $20. If it could happen to them, it could still happen to you. This is too risky. After all, you think, "I can't afford to keep my life savings in the stock market.

"Better safe than sorry" is your motto.

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

(Bild ingår ej i Hussmans skrift, utan jag har stulit den)

(...) You've just lived through the 1973-74 bear market. Actual figures. Actual headlines. Not pleasant. At the January 1973 market peak, earnings had hit a new high, and stock prices were selling at a P/E multiple of 20, which is extreme on the basis of record earnings. Over the next 2 years, corporate earnings grew by 56%, yet the market fell by half. The 73-74 bear market teaches that stock prices can decline from extreme valuations even if earnings grow dramatically. Imagine what could happen if both P/E multiples and earnings contract simultaneously (Price = P/E x E)." (Excerpted from the May 1998 issue of Hussman Econometrics , Länk)

High yield marknaden kollapsar

Jag har tidigare citerat Prem Watsa och Seth Klarman tankar kring bubblan på high yield marknaden i USA. Senaste ut med en varning kring high yield marknaden var Carl Icahn i sin video "Danger ahead".

Om man inte sett Carl Icahns video ännu rekommenderar jag den varmt.

http://jordholmen.blogspot.se/2015/09/carl-icahn-utfardar-varning-i-ny-video.html

Implikationerna för börserna är inte negligerbara om high yield marknaden fortsätter sin kollaps. Som tidigare "diskuterats" i ett inlägg beror mängden buybacks på mängden spekulativt kapital.

"Mängden "buybacks" drivs alltså inte av att bolagsledningar vill köpa tillbaka undervärderade aktier, utan buybacks drivs av tillgången på spekulativt kapital. Det är också därför som "buybacks" sker vid "börstoppar" och upphör under björnmarknader. Under björnmarknader försvinner oftast riskviljan och därmed försvinner också det spekulativa kapitalet. Eftersom centralbankerna eldat på ett sökande efter avkastning leder detta till att spekulanter indirekt finansierar bolagsförvärv och återköp av aktier. I spekulanternas strävan efter avkastning söker sig det riskvilliga kapitalet till obligationsmarknaden, där kapitalet i sin tur lånas ut till företag som gör "buybacks". Dock glömmer spekulanterna bort risken för framtida betalningsinställelser och risken för förändringar i riskviljan."

(http://jordholmen.blogspot.se/2015/08/riskerna-med-aterkopen-av-aktier-och-en.html)

Bolagen själva är en av de största "köparna" av aktier i USA och har bidragit till ett jämnt flöde av kapital till börserna. När kreditmarknaden fallerar kommer också mängden buybacks fallera. Kanske viktigare är hur den amerikanska ekonomin kan påverkas om "kreditcykeln" vänder. 

"Companies in the United States have taken advantage of low interest rates to issue record levels of debt over the past few years to fund buybacks and M&A. This has driven the total amount of debt on balance sheets to more than double pre-crisis levels. However, cash flows have not kept pace, resulting in leverage metrics that are the highest in 10 years. (Michael Lewitt, via Value Investing World)

John Hussman har skrivit bra om high yield marknaden:

Over the past several years, yield-seeking investors, starved for any “pickup” in yield over Treasury securities, have piled into the junk debt and leveraged loan markets. Just as equity valuations have been driven to the second most extreme point in history (and the single most extreme point in history for the median stock, where valuations are well-beyond 2000 levels), risk premiums on speculative debt were compressed to razor-thin levels. By 2014, the spread between junk bond yields and Treasury yields had fallen to less than 2.4%. Since then, years of expected “risk-premiums” have been erased by capital losses, and defaults haven’t even spiked yet (they do so with a lag).

From an economic standpoint, the unfortunate fact is that the proceeds from aggressive issuance of junk debt and leveraged loans in the past few years were channeled into speculation. Excess capacity in energy production was expanded at the cyclical peak in oil prices, and heavy stock buybacks were executed at obscene equity valuations. The end result will be unintended wealth transfers and deadweight losses for the economy. Since the late-1990’s, the Federal Reserve has actively encouraged the channeling of trillions of dollars of savings into speculation. Recurring cycles of malinvestment and crisis have progressively weakened the resilience and long-term growth prospects of the U.S. economy.

Investors repeatedly forget that reaching for yield in speculative securities only works if capital losses don’t wipe out the “pickup” in yield. Since mid-2014, we’ve emphasized the increasing deterioration in market internals and credit spreads, noting that this deterioration has historically been a reliable signal of a shift from risk-seeking to risk-aversion by investors. This risk-aversion is now accelerating. Last week, a number of high-yield bond funds placed delays on redemptions in order to give them time to liquidate holdings into a collapsing market. When a problem is specific to a particular fund, orderly liquidation can protect investors. But in this case, the need for liquidation isn’t specific to those particular funds - it’s driven by selling pressure and illiquidity in the junk debt market as a whole. As a result, these “redemption holds” risk contributing to general panic across the entire high-yield market." (http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc151214.htm)

Men möjligheterna är ju så fantastiska på dagens marknad! 

https://twitter.com/hussmanjp/status/676198250798383106?lang=sv

Början på slutet av börsens nedgången eller slutet på början av nedgången? Varför inte höra vad Churchill tror?

https://www.youtube.com/watch?v=pdRH5wzCQQw

börsen = en krutdurk av ETF-fonder, rekordbelåning, robothandel och yield seekers --> Intressant utfall!

http://www.advisorperspectives.com/dshort/updates/NYSE-Margin-Debt-and-the-SPX.php

Som vanligt bör man förvänta sig att centralbankerna börjar intervenera verbalt eller med ökade stimulanser? Det är förstås omöjligt att veta om en mindre sättning övergår i en större nedgång eller ej. Men som Bill Gross påpekat:

"One day the negative feedback loop on the real economy will halt the ascent of stock and bond prices and investors will look around like Wile E. Coyote wondering how far is down. But when? When does Martingale meet its inevitable fate? I really don’t know; I’m just certain it will. Doesn’t help you much, does it."

Öppen manipulation av tillgångsslag

Veckans komiska inslag står en polare för!

Jag fick nedanstående meddelande och bild från individ H:

"Nu är slutet nära"

Visste ni att Finger värderas till 41 miljarder sek och att Alfa Laval värderas till  65 miljarder? Fingers omsättning de senaste 9 månaderna uppgår till 1550 miljoner sek, vilket kan jämföras med Alfa Lavals omsättning de senaste 9 månaderna om 29 miljarder sek? Man ska komma ihåg att Alfa Laval är förhållandevis dyrt idag och Alfa Lavals omsättning kan vara förhöjd. Nu växer förstås Fingerprint snabbt, men värderingen är löjeväckande.

Öppen manipulation av tillgångsslag

I juli skrev jag om det kinesiska börsfallet och jag misstänkte att de kinesiska stödköpen på börsen skulle misslyckas. Börsen fortsatte kollapsen någon månad efter mitt inlägg, men jag underskatta dock de kinesiska myndigheternas förmåga att manipulera börserna. Enligt vissa estimat äger Kinas "national team" nu hela 6% av den kinesiska börsen, och situationen har ballat ur helt.  Prisutvecklingen på börsen styrs av den marginella köparen/säljaren och att en part köpt upp 6% av börsen har haft enorm inverkan!

Nu börjar Kinas stora råvaruproducenter begära att Kina ska stödköpa råvaror?

"The state-controlled metals industry body, China Nonferrous Metals Industry Association, proposed on Monday that the government scoop up aluminum, nickel and minor metals including cobalt and indium, an official at the association and two industry sources with direct knowledge of the matter said."
(Länk)

Varför begär kinesiska "metallproducenter" detta?? Kanske finns svaret i en nyligen publicerad rapport av Macquarie. Macquarie estimerar att 50% av Kinas råvaruföretag inte kan täcka sina räntekostnader:

"Macquarie's focus was on the number of companies with "uncovered debt",specifically those which can't cover a full year of interest expense with profit.
While it was generally know that there was a surge in China's uncovered debt, the scope of that debt was shock. The deterioration since 2014 has just fallen off a cliff with 50% of the companies in this sector at risk of default." (Länk)

Kina är förstås inte ensam när det kommer till att göra direkt stödköp på börsen och aktivt manipulera marknaderna. Japans centralbank äger nu 52% av den japanska ETF marknaden. Även i Japan är manipulationen av tillgångsklasser öppet accepterat och syftet sägs vara att skapa ökat "risktagande" (idioti).

"Japan’s central bank began buying ETFs in 2010 to spur more trading and promote “more risk-taking activity in the overall economy.” Governor Haruhiko Kuroda expanded the program in April 2013 and again last October. The BOJ tends to enter the market on days where stocks decline in the morning, and has spent more than 80 percent of its allowance for this year." (Länk)

Fast inte ens vi i väst är förskonade från centralbankernas omättliga strävan efter att manipulera och skapa risktagande. Räntorna har sats till noll för att få upp "inflationen", vilket medvetet/omedvetet forcerat in individer på marknaden som aldrig skulle varit där annars. Det är också alldeles uppenbart att centralbankirerna reagerar på marknadsrörelser och försöker motverka nedgångar på börsen. Eller som jag beskrev det i Juni i år:

"Låt lugnet råda!
Vi kan alla vara lugna, för om marknaderna faller med mer än 10% lär säkerligen centralbankerna genomföra åtgärder som:
1. ECB påpekar att de ska öka stimulanser och lansera QE.
2. ECB påpekar att de ska dumpa räntorna 
3. Riksbanken tvingas följ ECBs exempel och genomföra åtgärder i samma utsträckning.
4. Fed ledamöter kommer påpeka att de låga räntorna kan behöva kvarstå länge och att QE kan behöva förlängas.

Ovanstående kan verka löjligt eller konspiratoriskt till en början.... 

Sedan inser man att jag bara beskrev vad som skedde i oktober......"

Anekdot varning (nedan)
Ett annat komiskt exempel på hur centralbankerna anpassat sig helt efter marknaden är hur Janet Yellen agerat kring den första räntehöjningen. Även om jag förstås tycker det är komiskt att betrakta Yellen så framstår situationen som smått sinnessjuk. Jag saknar källor kring nedanstående och därför bör man ta det med en nypa salt:

1. Yellen säger att de kanske ska höja räntorna dag X, men Yellen påpekar de potentiella nedsidorna i ekonomin och osäkerheten kring en kommande räntehöjning.
2. Dag X+1 går marknaden ner för marknaden tolkar Yellens osäkerhet som att ekonomi är svag.
3. Dag X+2 gör Yellen ett nytt uttalande fast poängterar att ekonomin ser bra ut och att höjningen förmodligen kommer.
4. Marknaden går upp

För alla som tycker att jag börjar bli "konspiratorisk" föreslår jag att man undersöker hur Mario Draghi arbetar? Draghi gjorde marknaderna "besvikna" under torsdagen, vilket ledde till att Euron steg och börserna föll. För att rätta till detta höll Draghi ett tal under fredagen och poängtera att stimulansutrymmet inte hade någon "övre begränsning". I en intervju fick Draghi en fråga om huruvida hans tal under fredagen var i respons till marknadsrörelserna dagen innan? Svaret från Draghi finnes i länken nedan, 1 minut in i videon. Det är bara att konstatera att jag är extremt konspiratorisk!

http://video.cnbc.com/gallery/?video=3000463140

Faktum kvarstår att centralbankirer till och med intervenerar på grund av enstaka dagars kursrörelser! Draghi kanske inte ämnar att blåsa upp börserna direkt, men genom att sänka Euron stiger generellt börserna? Spelar det någon roll vad Draghi egentligen ämnar göra? Under kriser så har historiskt centralbanker varit förhållandevis aktiva, men bör man definiera detta tillståndet som en kris?

Fast borde jag blivit förvånad givet vad Bernanke sa 2010?

"With short-term interest rates already about as low as they can go, the FOMC agreed to deliver that support by purchasing additional longer-term securities, as it did in 2008 and 2009. The FOMC intends to buy an additional $600 billion of longer-term Treasury securities by mid-2011 and will continue to reinvest repayments of principal on its holdings of securities, as it has been doing since August.

This approach eased financial conditions in the past and, so far, looks to be effective again. Stock prices rose and long-term interest rates fell when investors began to anticipate the most recent action. Easier financial conditions will promote economic growth. For example, lower mortgage rates will make housing more affordable and allow more homeowners to refinance. Lower corporate bond rates will encourage investment. And higher stock prices will boost consumer wealth and help increase confidence, which can also spur spending. Increased spending will lead to higher incomes and profits that, in a virtuous circle, will further support economic expansion." (Ben Bernanke november 4, 2010, inlägg finnes här).

Nu har jag förstås inte diskuterat den marknad som centralbankerna manipulerar mest (obligationsmarknaden) och jag kommer låta det ämnet passera. Vad man kan notera är att centralbankerna globalt blivit mer villiga att göra direkta "stödköp" på börserna.

Man kan förstås fråga sig vad ovanstående har för betydelse, eftersom en stockpicker ska bara bry sig om enskilda aktier. Om man inte kan begripa vad ovanstående har för relevans och vilka implikationer de ständiga interventionerna kan få så har man ganska dålig fantasi. Den största problematiken i denna miljön är att man inte riktigt vet vad som är "riktigt". Eller som Klarman beskrivit det:

"underpinnings of our economy and financial system are so precarious that the un-abating risks of collapse dwarf all other considerations"

Eller som John Hussman beskrivit det:

"If the Fed cannot force people to abandon saving behavior with zero interest rates, some members of the FOMC have openly talked about driving interest rates to negative rates to “stimulate” spending. This is not economics, it is megalomaniacal sociopathy. Centuries of economic history warn that this speculative episode, too, will end in a collapse." (http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc151109.htm)

Nedan har jag två intressanta investerares tankar om denna öppna manipulationen. Varför läsa mina tankar när man kan läsa betydligt mer kompetenta individers synpunkter? Först ut kommer Bill Gross (investment outlook 3 december 2015):

(spelsystemet Martingale https://sv.wikipedia.org/wiki/Martingal_(spelsystem))

"More breaking news – this time on the investment side: central banks are casinos. They print money as if they were manufacturing endless numbers of chips that they’ll never have to redeem. Actually a casino is an apt description for today’s global monetary policy. There is a well-known “foolproof” system in gambling circles that is sophisticatedly called the “Martingale”. I used to call it “double up to catch up” at my fraternity’s poker table where I was consistently frustrated (loser) – not because I used Martingale but because I wasn’t a good bluffer. Today’s central bankers use both tactics to their success – at least for now. They bluff or at least convince investors that they will keep interest rates low for extended periods of time and if that fails, they use Quantitative Easing with a Martingale flavor. Martingale theorizes that if you lose one bet, you just double the next one to get back to even, but if you lose that one you do it again and again until you win. Given an endless pool of “chips”, the theory is nearly mathematically certain to succeed, and in today’s global monetary system, central bankers are doing just that. Japan for years has doubled down on its QE and Mario Draghi’s statement of several years past, “Whatever it takes” – is a Martingale promise in disguise. It vows to get the Euroland economy back to “even” and inflation up to 2% by increasing QE and the collateral it buys until the Euro currency declines, the EZ economy improves, and inflation approaches target. Currently the ECB buys nearly 55 billion Euros a month, and this Thursday they will up the ante – Martingale or bust!

How long can this keep going on? Well, theoretically as long as there are financial assets (including stocks) to buy. Practically the limit is really the value of the central bank’s base currency. If investors lose faith in a reasonable range for a country’s currency, then inflation will quickly hit targets and then some. Venezuela, Argentina, and Zimbabwe are modern day examples. Germany’s Weimar Republic is a great historical one. Theoretically, if the whole developed global economy did this at the same relative pace and stopped at the right time, they could successfully reflate and produce a little bit of inflation and a little bit of growth and save the globe from the dreaded throes of deflation. That is what they are trying to do – Quantitative Easing, Martingale style – and so far, so good, I guess – although no rational observer would call these post Lehman efforts a success.

That they haven’t really succeeded is a testament to what I and others have theorized for some time. Martingale QE’s and resultant artificially low interest rates carry distinctive white blood cells,not oxygenated red ones, as they wind their way through the economy’s corpus: they keep alive zombie corporations that are unproductive; they destroy business models such as insurance companies and pension funds because yields are too low to pay promised benefits; they turn savers into financial eunuchs, unable to reproduce and grow their retirement funds to maintain expected future lifestyles. More sophisticated economists such as Kenneth Rogoff and Carmen Reinhart label this “financial repression”. Euthanasia of the saver is the result if it continues too long.

But this is theorizing much like Schrödinger’s cat. How many people care about the existence of a quantum feline? (A few, thankfully, but not many.) Market observers say “show me the money” and when they look inside the box, they want to see some, so let’s get down to business.

How does all this play out? Timing is the key because as gamblers know there isn’t an endless stream of Martingale chips – even for central bankers acting in unison. One day the negative feedback loop on the real economy will halt the ascent of stock and bond prices and investors will look around like Wile E. Coyote wondering how far is down. But when? When does Martingale meet its inevitable fate? I really don’t know; I’m just certain it will. Doesn’t help you much, does it. Except to argue that much like time is relative to the speed of light, the faster and faster central bankers press the monetary button, the greater and greater the relative risk of owning financial assets. I would gradually de-risk portfolios as we move into 2016. Less credit risk, reduced equity exposure, placing more emphasis on the return of your money than a double digit return on your money. Even Martingale casinos eventually fail. They may not run out of chips but like Atlantic City, the gamblers eventually go home, and their doors close." (https://www.janus.com/bill-gross-investment-outlook)

Sedan kommer Hugh Hendrys tankar (2014):

"There are times when an investor has no choice but to behave as though he believes in things that don't necessarily exist. For us, that means being willing to be long risk assets in the full knowledge of two things: that those assets may have no qualitative support; and second, that this is all going to end painfully. The good news is that mankind clearly has the ability to suspend rational judgment long and often." 

(...)But here's the thing. Every now and then asset classes transmutate. And recently I have been asking myself if the equity market might have taken on the characteristics of the gold market. As I see it, investors have been living in a world in which markets have transcended reality since early 2009. In the first three years - until Draghi’s "do whatever it takes" speech in the summer of 2012 - gold was the poster child of this phenomenon. For me it became the financial equivalent of Disneyland or perhaps a Platonic simulacrum (a false likeness). It is real and tangible, but it only represents reality when viewed from a particular perspective; in this case, what its believers saw as the inevitable inflationary consequences of central banks printing money. However since Draghi spoke, the role of market Disneyland has increasingly been taken on by the equity and fixed income markets. So the S&P has massively outperformed what has proven to be a tepid recovery in nominal GDP and a global real economy that is beset by deflation; just this month, European swaps contracts began to price in near term deflation. Yet equity markets are ignoring that reality in favour of the idea that the deflationary fall out from the collapse in the oil price will almost certainly mean even more monetary accommodation. The worse the reality of the economy becomes, the more we take on the reflexive belief in further and dramatic monetary expansion and the more attractive the stock market looks.

What is one to do with such a situation? In my view there are really only two responses. On one hand we have today's bears. Remember the film The Matrix? Morpheus offered Neo the choice of two pills - blue, to forget about the Matrix and continue to live in the world of illusion, or red, to live in the painful world of reality. They, as the "enlightened", chose red, and so are convinced that they understand everything which has become illusory about today's markets. Their truth is Austrian economics. They know that today's central bankers are spinning a falsehood of recovery; they steadfastly refuse to be suckered in by the euphoria of a monetary boom; and they are convinced that they will therefore be spared the consequences of the inevitable crash. Everyone else, currently drugged by the virtual simulation of prosperity and its acolyte QE, will be destroyed, leaving them alone, to re-invest when markets finally get cheap. They will once again be masters of the universe.

The truth? You have to reject it

This sounds good. Really good. I have long thought of myself as one of the enlightened. My much thumbed copy of Kindelberger's Manias, Panics and Crashes aided and abetted my thinking as I correctly anticipated and monetised profits from the crisis of 2008 for example. But it isn't always good. Kindelberger has been absolutely detrimental to my investment performance for the last six years and as a result I have changed. I still believe that the attempt by central bankers to prevent the private sector from deleveraging via a non-stop parade of asset price bubbles will end in tears. But I no longer think that anyone can say when. Look back on the last five years and I think that it is indisputable that mass injections of loose monetary policy have both fuelled asset prices and staved off further crisis. I am also absolutely persuaded that the global economy remains so fragile that modern monetary interventions are likely to persist, if not accelerate. They will therefore continue to overwhelm all qualitative factors in determining the course for stock prices in the year ahead.

So I have come to embrace the French philosopher Baudrillard's insight. "Truth is what we should rid ourselves of as fast as possible and pass it on to somebody else," he wrote. "As with illness, it's the only way to be cured of it. He who hangs on to truth has lost." The economic truth of today no longer offers me much solace; I am taking the blue pills now. In the long run we will come to rue the central bank actions of today. But today there is no serious stimulus programme that our Disney markets will not consider to be successful. Markets can be no more long term than politics and we have no recourse but to put up with the environment that gives us; the modern market is effectively Keynesian with an Austrian tail.

My suspension of disbelief on all this has won me many detractors. These investors reject my notion of imagined realities and prefer to speculate instead on movements in capital markets in a manner similar to making propositions about chemistry, biology, or physics: they describe a cold, rational, mind-independent reality and focus on the inevitable outcomes; they have no interest in fanciful flight paths. I think they are missing the key to success: the fact that markets are vulnerable to forces far more variable and subjective than the tenets of stock valuation. In this new imagined reality there is every chance that risk markets grind higher for much longer. The Fund, you will be pleased to hear was up another 5% in November. Year to date returns are now almost 8%."(http://www.zerohedge.com/news/2014-12-31/hugh-hendry-embraces-central-planning-matrix-i-am-taking-blue-pills-now)