Risk för en fortsatt långvarig uppgång

(Tycker man att denna bloggen är deprimerande att läsa kan man alltid söka sig till andra källor. Exempelvis kan man dra nytt av visdom från Gurus såsom 18 åriga desperate housewives skådespelaren Rachel Fox, länk till hennes blogg finnes här. Om man blir intresserad av tredjeparts information kring gurun Rachel Fox kan denna artikel läsas. Ett annat tips är att börja använda Cumula ABs trading produkt som uppges kunna ge en avkastning i storleksordning 40% per år, videon här säger allt. )

Ett av mina värsta scenarion är att dagens marknaden fortsätter uppåt i 2-4 år till med resulterande gigantisk övervärdering. Skulle detta ske är risken betydande att vi upplever en övervärdering i paritet eller överstigandes 1929 och konsekvenserna av en sådan övervärdering lär vara uppenbar. Detta är självfallet ett extremt scenario och ett värsta scenario.

Jag är inte en särskilt bra investerare. Jag är inte duktig på att prognostisera tillväxt eller köpa bolag av hög kvalitet som jag kan hålla i 20 år. Jag kan bara köpa uppenbart billiga saker.

Tidigare investeringstes (2013 Jyske Bank):
Jyske Bank är en marknadsledande bank i Danmark, men har de senaste åren haft problem med stora nedskrivningar. Bolaget är väl kapitaliserat och VDn ger ett mycket gott intryck. Bolaget var vid inköp värderat till ett p/e tal kring 10 och ett p/b tal under 1. Jag misstänkte att bolagets nedskrivningar av dåliga lån skulle minska och leda till att vinsten skulle öka med drygt 20-30%. Givet minskade nedskrivningar och multiplexpansion till p/e 13 existerade en uppsida om 50-80%, samtidigt som nedsidan var ytterst begränsad.

Jag är inte förmögen till mer komplexa ting än ovanstående. Jag vill ha idiotsäkra investeringar med idiotsäkra vinster, allt annat är ointressant för mig. Jag tyckte den svenska börsen var dyr redan i slutet av 2012 och därför tvingades jag öka min exponering mot utlandet. Efter den nästan 30% uppgången 2013 hade mer eller mindre alla möjligheter som jag kan dra nytta av försvunnit.

Under början av 2014 började min investeringsprocess urarta och jag tog positioner med allt lägre uppsida och större nedsida. I en annan marknad hade min ofattbara idiot belönats med förluster, men i denna marknaden går allt uppåt. På grund av den uppåtgående marknaden bestraffades inte min idiot, det gör inte mitt agerande desto mindre korkat. Någonstans började jag fråga mig själv vad jag höll på med.

Det är inte omöjligt att dagens marknad kommer kvarstå i många år till. Lifcos notering (uppgång första dagen om 32%) visar med all tydlighet att investerares aptit för att spekulera är oerhört hög. Samtidigt har vi centralbanker som mer eller mindre gör marknadsinterventioner varannan dag. För den kinesiska regimen är insatserna betydligt större, om den kinesiska fastighetsmarknaden skulle krascha är det troligt att miljoner kineser skulle gå ut på gatorna och protestera. Regimens överlevnad står alltså på spel och de kommer göra mycket för att undvika eventuella problem i ekonomin.

Man bör inte utesluta möjligheten för att dagens lekstuga fortgår, men det kommer också innebär att konsekvenserna när bubblan spricker blir desto större. Tanken med börsen är inte att alla ska tjäna pengar hela tiden, även om det idag framstår som börsens syfte är att berika alla som deltar. Dagens marknad är alldeles för bra för att vara sann.

Sedan länge är Ben Grahams råd bortglömda.... 1962 och 1972 föreslog Ben Graham att investerare skulle positionera sig enligt nedanstående:

"1. No borrowing to buy and or hold securities
2. No increase in the proportion of funds held in common stocks.
3. A reduction in common-stock holdings where needed to bring it down to a maximum of 50 per cent of the total portfolio. The capital-gains tax must be paid with as good grace as possible, and the proceeds invested in first-quality bonds or held as a savings deposit" (Intelligent Investor s. 75)

Nyligen fann jag en potentiellt intressant investering, men tyvärr rusade den 27% på en dag och därmed kunde jag ej dra nytt av den. När jag går igenom börslistorna idag upptäcker jag nästan normalvärderade bolag med ungefär samma frekvens som jag upptäckte undervärderade bolag 2012. Jag har ingen större förmåga att dra nytta av några investeringsmöjligheter idag. Så länge allt går upp och alla är glada så kan detta fortsätta pågå, men samtidigt är risken för en total kollaps på börsen (30-50%) överhängande. Risken är att denna marknad kommer sluta som den brukar göra när belåning, optimism och höga värderingar blandas.

Om vi bevittnar en bubbla idag så förstår jag varför nästan inga investerare sålde av aktier vid IT-bubblan och inför finanskrisen. Marknaden framstår som oövervinnerlig och allt aktieägande belönas. Tanken att marknaden kan gå ner framstår som befängd. Dagens industri hittar på mantran och "ny era teorier" börjar manifesterar sig. Dagens industri börjar tala om "nollekonomin" (noll inflation, noll ränta, noll tillväxt) som ett rättfärdigande av dagens marknad. Man kan fråga sig hur positivt en "nollekonomi" skulle vara för aktier på sikt.

"Heta IT-entreprenörer" hyllas i media för att de etablerat bolag i redan överetablerade branscher och aldrig lär vända en vinstkrona. Stenbecks vansinniga investeringar i värdeförstörande IT-bolag framställs som entreprenöriella initiativ istället för ofattbart risktagande med kapital.

Dagens bubbla är en mix av IT-bubblan och bubblan inför finanskrisen. Vi har å ena sidan vanvettiga värderingar i IT-sektorn och bland E-handelsbolag. Å andra sidan har  utgivningen av skräpobligationer exploderat och median värderingen på aktiemarknaden är hög, precis som inför finanskrisen. Dagens marknad är helt enkelt en mysig blandning av två av de värsta bubblorna på aktiemarknaden i modern tid.

Man ska ha klart för sig att det kan bli värre innan det blir bättre. Utgivningen av skräpobligationer kan fortsätta under flera år till och takten kan accelerera. Den nya IT-bubblan kan expandera och Stenbeck kanske till slut helgonförklaras.

FED kanske till slut lyckas återskapa den förödande fastighetsbubblan (2006) i all dess prakt. Skulle FED lyckas med detta skulle det på kortsiktig skapas "tillväxt", men en krasch skulle följa. Den amerikanska fastighetsmarknaden har redan avvikit från den historiska efterkrigstrenden och kan mycket väl befinna sig i en "mini" bubbla. Den amerikanska fastighetsmarknaden befinner sig idag långt över tidigare bubbelperioder under slutet av 1970-talet och slutet av 1980-talet.

Länk Fastighetsprisindex USA

Det finns alltså många scenarion där marknaderna kan bli än mer rubbade än de är idag. Samtidigt så är marknadsläget redan idag väldigt extremt och det finns nog med "dynga" i det finansiella systemet för att utgöra en stor stabilitetsrisk. Den fundamentala lagen om bubblor gäller allt jämnt och lagen lyder: Bubblor spricker.

Har jag fel och alla världens problem trollas bort av den fantastiska monetära politiken så har jag åtminstone fel om marknaden i gott sällskap. Många av världens bästa investerare har uttryckt oro kring dagens marknad:

David Einhorn, Carl Icahn, Vito Maida, Prem Watsa, Seth Klarman, Longleaf capital, familjen Stillström, John Hussman, Jeremy Grantham, Jim Rogers, Francis Chou, Howard Marks och Stan Druckenmiller.

Ibland är det mer okej att ha fel antar jag. Om jag inte skyddar mitt kapital idag så kommer jag aldrig göra det och då kommer jag åka på en rejäl smäll i nästa bubbla om x antal år. Men det är främst bristen på möjligheter som förmått mig till att i hög grad stå utanför marknaden. Detta är inget jag finner tillfredsställande, men marknaden tillhandahåller inte möjligheter bara för att jag vill ha dem. Kanske är jag för "konservativ" i min investingsprocess? Kanske borde jag tumma på mina investeringskrav? kanske borde jag övergå till en mer mekanisk strategi och köpa Net-nets?

Den största risken idag är inte att marknaden faller, utan det är att marknadens övervärdering fortgår och förvärras i flera år till. Jag finner trygghet i att mitt agerande frångår vad alla andra gör.

"Face up to two unpleasant facts: the future is never clear and you pay a very high price in the stock market for a cheery consensus. Uncertainty is the friend of the buyer of long-term values." (Warren Buffett)  

"It is one thing for a value investor to know that in the absence of opportunity you should hold cash. It is quite another to actually do it. It is particularly difficult to sit on your hands when others are probably speculating. We find that it is not a temptation to speculate that pulls at you, so much as a desire to be productive. Doing nothing is doing something, we have argued again and again; doing nothing means prospecting for potential investments and rejecting those that fail to meet one’s criteria. But emotionally, doing nothing seems exactly like doing nothing; it feels uncomfortable, unproductive, unimaginative, uninspired and, probably for a while, underperforming.

One’s internal strains can be compounded by external pressures from clients, brokers and peers. If you want to know what it is like to truly stand alone, try holding a lot of cash. No one does it. No one knows anyone who does it. No one can readily comprehend why anyone would do it.

Also, believing that better opportunities will arise in the future than exist today does not ensure that they will. Who can tell what investors will be willing to pay for securities tomorrow? Waiting for bargains to emerge may seem like a better strategy than overpaying for securities today, but tomorrow’s valuations may still be higher still. Standing apart from the fully invested crowd for significant periods of time can be a grueling, humbling and even demoralizing experience."

-Seth Klarman, 2003

Galbraith

"Indeed the temporary breaks in the market which preceded the crash were a serious trial for those who had declined fantasy. Early in 1928, in June, in December, and in February and March of 1929 it seemed that the end had come. On various of these occasions the Times happily reported the return to reality. And then the market took flight again. Only a durable sense of doom could survive such discouragement. The time was coming when the optimists would reap a rich harvest of discredit. But it has long since been forgotten that for many months those who resisted reassurance were similarly, if less permanently, discredited" (Jonathan Kenneth Galbraith)

Skrämmande marknad

Länk Di (Läs första 4 styckena efter ingress)

Man måste applådera Mario Draghi insatser för att bibehålla marknadens lugn. I min ödmjuka mening har marknadens reaktioner på centralbanksuttalande nått höjder av absurditet. Man tror det man läser är ett skämt, men det är det inte. Vad är det här för sinnessjuk marknad? Hur kan detta inte gå åt helvetet förr eller senare? När kommer tilltron till käre Draghi dö ut?

För den som har 10-20 minuter över rekommenderas starkt nedanstående länk. David Hay beskriver perioden 2013-2014 från en hypotetisk framtid. Man kan tycka att han är lite för positiv i sina antagande, men samtidigt är det en väldigt trevlig skrift i många avseende.

Future bull

Är man riktigt långsiktig bör man vidta åtgärder. Dagens marknad kommer inte handla om att få avkastning, utan om att skydda sitt kapital mot det som onekligen förr eller senare kommer komma. Eller som Vito Maida beskrev det nyligen:

"Now is the time to act decisively. Now is the time to be willing to "look wrong". Now is the time to protect clients` capital. 

...And we are doing just that" (Vito Maida)

Buffett bygger kassa, Vito Maida nytt brev

Berkshire Hathaways kassa genom åren:
Kassa vid september 2007 = 47 miljarder dollar
Kassan var som lägst (efter finanskrisen) vid mars 2010 = 25,67 miljarder dollar
Genomsnittlig kassa de senaste 5 åren = 41,66 miljarder dollar
Kassa vid september 2014 = 62,38 miljarder dollar

Buffett har utlovat att alltid ha en kassa på minst 20 miljarder dollar för att täcka eventuella katastrof förluster i försäkringsverksamheten.

September 2007:
Kassa 47 miljarder dollar
Kassa som skulle kunna investeras= Kassa*= 47-20 = 27 miljarder dollar

Berkshire Hathaways eget kapital= 120 miljarder dollar
Kassa*/Eget kapital= 22,5 %

Berkshire Hathaways totala kapital= 276,5 miljarder dollar
Kassa*/ Totalt Kapital= 9,8%

September 2014:
Kassa 62 miljarder dollar
Kassa som skulle kunna investeras= Kassa*= 62-20= 42 miljarder dollar

Berkshire Hathaways eget kapital= 240
Kassa*/Eget kapital= 17,5%

Berkshires totala kapital= 517
Kassa*/ totalt kapital= 8,1%

(Nyligen genomförde Buffett ett köp av Duracell för drygt 4.7 miljarder dollar. Det är därför troligt att Berkshires kassa inte kommer öka kvartal 4, utan troligtvis vara stillastående eller minska med 1-3 miljarder dollar). (Se Finansnovis kommentar nedan)

Se även Länk

Man kan påpeka att Berkshires kassa inte är lika stor (procentuellt) som den var inför finanskrisen. Samtidigt var bubblan inför finanskrisen ofattbart stor och byggde på ohållbara uppgångar i priset på fastigheter. Idag är det istället världens "näst" största ekonomi (Kina) som har en ofattbart stor fastighetsbubbla.
-------------------------------------

Vito Maida har lämnat ut ett nytt brev till sina investerare. Det är alltid kul när en skicklig investerare för liknande tankegångar som en själv. Vito Maida skrev några rader om centralbankernas agerande och antyder att centralbankerna förr eller senare kommer misslyckas.

"As you would expect we at PCM go on alert when we see markets start to fall in the hopes that buying opportunities present themselves. Unfortunately central bankers also go on alert when markets decline and they decide to step in. True to form as the markets were falling, a member of the US
Federal Reserve suggested that quantitative easing should be prolonged past its October end date. European central bankers also called for increased monetary stimulus across the Eurozone. And true to form investors jumped right back into equities with the expectation that central banks will and can bail out equity markets every time. Historically those who believed in the infallibility of central bankers have ultimately suffered large losses. We are quite confident that this time will be no different." (Vito Maida, Patient Capital Management, 2014-09)

Marknad avviker allt mer från verkligheten?

Det rallyt vi har sett den senaste tiden har inte gjort mig mindre orolig, tvärtom har min oro ökat betydligt. Uppgången skedde snabbt och antyder att alla investerare ser nedgångar som temporära.

(nedan kommer jag göra anspråk på rationaliteten, vilket är ett arrogant agerande. Sedan kan man alltid fråga sig vad egentligen rationalitet innebär?)

Korrektionen var högst rationell, då vi bevittna den sämsta månatliga orderingång i tysk industrin på 5 år och den sämst BNP tillväxten i Kina sedan många år tillbaka. Efter en initial korrektion förträngdes denna information. Samtidigt har priset på olja och diverse metaller dykt, vilket antyder att efterfrågan i världsekonomin är förhållandevis svag just nu.

Generellt bryr jag mig föga om makrosiffror och jag betvivlar att jag kan bilda mig någon större uppfattning utifrån dessa. Jag tycker inte heller att man ska extrapolera enstaka perioders utfall in i oändlighet (positiva som negativa), då framtiden är oviss. Vad jag vänder mig emot är att börsen efter en kort period av oro har uteslutit/glömt bort möjligheten att Tyskland kan vara på väg mot en recession. Idag har vi en börs som inte bara struntar i att värderingarna är höga, utan också hur realekonomin utvecklas. Marknaden har avvikit länge ifrån verkligheten, men problemet är att verkligheten gör sig påmind förr eller senare.

Kanske befinner vi oss i en ny ekonomi som man kan kalla centralbanksekonomin. I centralbanksekonomin styrs den ekonomiska utvecklingen med järnhand och det finns inga förlorare på börsen. I centralbanksekonomin kan tillgångsinflationen tillta och skulderna kan bli större och större. Men om centralbanksekonomin är så framgångsrik, varför har detta inte prövats tidigare? Varför har denna revolutionerade ekonomiska form först blivit "påkommen" idag?

Alla tror idag att centralbankerna kan göra placerarna rika genom att bedriva en specifik monetära politik. Jag är skeptisk till detta eftersom det verkar vara alldeles för bra för att vara sant. Jag tror istället att centralbankerna aktivt bidrar till spekulation och fortsatt bubbeluppbyggnad på börsen, obligationsmarknaden och fastighetsmarknaden som kommer medföra konsekvenser.

Kanske är jag bara en cynisk pessimist som är utsatt för konfirmeringsbias? Jag kan inte vet vad som ska ske i framtiden, men det vet ingen annan heller. Eftersom jag ej vet vad som ska ske i framtiden så är jag orolig, då värderingarna lämnar inget utrymme för överraskningar. Såvida man inte tror att ekonomins cykliska natur upphört lär det uppstå överraskningar inom sinom tid.

Investerare förtränger obehagliga episoder

"The first is the extreme brevity of the financial memory. In consequence, financial disaster is quickly forgotten. In further consequence, when the same or closely similar circumstances occur again, sometimes in only a few years, they are hailed by a new, often youthful, and always supremely self confident generation as a brilliantly innovative discovery in the financial and larger economic world. there can be few fields of human endeavor in which history counts for so little as in the world of finance. Past experience, to the extent that it is part of memory at all, is dismissed as the primitive refuge of those who do not have the insight to appreciate the incredible wonders of the present." (John Kenneth Galbraith, A short history of financial euphoria, s.13)

En liten titt på nedanstående rubriker kanske kan väcka några av de förträngda minnena till liv?

Nynoteringar:
Artikel från 2007

Artikel från 2014

Återköp av aktier:
 Artikel från 2007

 Artikel från 2014

Belåning bland "vanliga" investerare:

Artikel från 2007

Artikel från 2014

"Mergers and acquisitions":

Artikel som jämför 2007 och 2014

"Junk bond issuance" 

Forbes artikel 2007

Forbes artikel 2014

Men det är ju annorlunda denna gången och aktiemarknaden har förvandlats till en maskin som spottar ut pengar till alla som deltar.

Centralbankerna vill att spekulationen ska fortsätta

(Visst har börsen blivit billigare den senaste veckan, men frågan är om det skapats några större möjligheter? Jag tror inte på jordens undergång, hyperinflation, krig eller pandemier, dock innehar jag ett visst förakt gentemot dagens "nationalekonomi")

P/e talen inför finanskrisen var inte jätte ansträngda, men vinsterna skedde på toppen av konjunkturen och därmed kunde de ej extrapoleras framåt. Tar man hänsyn till de höga vinsterna och rekordhöga marginalerna framstår börsen som dyr. Dessa vinster kan självfallet inte extrapoleras framåt.

I Kina har fastighetspriserna fallit i några månader och detta duger ju icke. Därmed har sedelpressen rullat igång för att tillföra likviditet till banksystemet och öka utlåningen. Desperationen är uppenbar och frågan blir hur länge centralbanken kan upprätthålla den gigantiska fastighetsbubblan.

På samma sätt börjar ledamöter i FED förespråkar fler omgångar av QE för att hålla marknaderna uppe, för det ingår i FEDs mandat att bidra till ett maximalt spekulativt klimat. Samtidigt höjs rösterna för att ECB också ska börja trolla och göra lite kvantitativa lättnader för att stävja realekonomiska utvecklingar.

"Anatole Kaletsky på analysfirman Gavekal hoppas att den senaste oron får europeiska centralbanken ECB att agera på sitt novembermöte. Gör ECB som Fed och börjar med storskaliga köp av statsobligationer kommer aktiemarknaden definitivt repa mod.

”Om Europa och Asien följer efter USA:s expansiva åtgärder kommer den nuvarande korrektionen på aktiemarknaden visa sig vara ett mycket bra köptillfälle”, skriver Anatole Kaletsky i ett marknadsbrev." (Därför skakar börsen, 2014-10-16)

Man bör ha klart för sig att dagens centralbankirer är en samling akademiker som inte har någon aning om vad de sysslar med. De bidrog kraftigt till finanskrisen och uppbyggnaden av diverse bubblor. De sket i varningstecknen och vidtog inte åtgärder för att förhindra den spekulativa uppbyggnaden under flera år.

I dag har vi en kinesisk centralbank som i praktiken subventionera och försöker stödja fastighetspriser. Vi har en centralbank i USA som ser det som sin uppgift att upprätthålla marknaderna. Om marknaderna går ner med 10% så rycker FED ut och talar lugnande till marknaden.

- Allt kommer bli bra, om  marknaderna faller några procent så gör vi mer QE! Säger FED.

Bara nationalekonomer kan tro att uppköp av obligationer bidrar i någon större mening till realekonomin. Implikationen om detta monetära experimentet fungerar är att VARJE framtida krislösning är att göra QE? Endast nationalekonomer med sina verklighetsfrånvända modeller och påhittade antagande kan tro något sådant. Desto mer man vet om hur centralbankirer tar sina beslut desto mer förvånad blir man att något fungerar överhuvudtaget.

Idag är återigen tecknen övertydliga, spekulationen har återigen urartat. Seth Klarman beskrev detta väl i ett kvartalsbrev tidigare i år.

"In today’s ebullient markets, we see many investors ratcheting up their own risk levels--buying substandard credits and piling up leverage are two favorite methods--in an attempt to generate near-term performance." (Seth Klarman)

"The pressure to reach for return virtually ensures that many investors will take greater and greater risk for less and less potential reward at market peaks. If you can’t find bonds that yield 8%, better grab those offering 6%. Or 4%. If you need 8% to meet your bogey (assumed pension fund returns, for example, or promised returns to investors), then you will be prone to own increasingly risky assets or leverage up the safer ones. These pressures, as much as any indicator, are today signaling danger. Investors today are bidding ever higher amidst frenzied competition to buy pools of non-performing loans, and then leveraging them up to get double-digit returns. Mortgage securities backed by questionable loans issued to dicey borrowers now trade close to par and yield a downright stingy 3-5% where they once yielded a generous 15-20%. " (Seth Klarman)

"Like global equity markets, credit markets have been surprisingly resilient, and our worry meter is high here, too. Ecuador recently issued $2 billion of ten-year bonds, as the market shrugged off its 2008 default. Kenya also completed a $2 billion offering, the largest ever debt sale by an African country, according to The Wall Street Journal. That offering attracted $8 billion worth of bids. In the U.S., issuance of low-grade credit is at record levels, as is covenant-lite issuance. Yields are at or near historic lows, which is especially nutty for junk credits, including the hideously risky CCC-rated issues. June CLO issuance set a record. Given changes in regulation, Wall Street has far less capital available to support the trading of this burgeoning junk issuance and the corresponding surge in debt ETFs. A sudden change in rates or sentiment could lead to serious market instability. When is harder to predict than if. While we are not predicting imminent collapse (market timing is not our thing), we are saying that a selloff, greater volatility, and investor losses would hardly be surprising from today’s levels." (Seth Klarman)

Man kanske inte ska bli så förvånad över att bolag slår vinstestimaten när de gör utdelningar och återköp av aktier för motsvarande 95% av vinsterna? Dessa återköp är självfallet värdeförstörande på samma sätt som återköpen inför finanskrisen var värdeförstörande. Bolagen skuldsätter sig och återköper aktier, vilket ökar vinsten per aktie. Att skulderna sedan måste betalas av är uppenbarligen inget problem och att återköpen sker till höga värderingar är trivialt. Detta är ett spekulativt beteende och föga förvånande har perioder med kraftiga återköp sammanfallit med bubblor.

Enligt Jay R. Ritters så saknar allt fler nynoterade bolag i USA vinst. Jay R. Ritter har sammanställt data över hur stor andel av nynoterade bolag som går med förlust. Den procentuella andelen av nynoterade bolag som saknar vinst har börjat närma sig nivåerna runt IT-bubblan. Vinster har uppenbarligen blivit en allt mer trivial faktor för investerare.

Dessutom har tankar om att värderingar trots allt inte är särskilt viktigt börjat få fäste. Tankarna grundar sig inte alltid på om värderingar är rimliga, utan hur centralbanker kommer agera. Martin Blomgren (respektabel journalist normalt) beskrev det så här:

"Lika viktigt är att investerare på nytt har börjat ta fasta på att det brukar vara en dyr strategi att trotsa centralbankerna när de känner behovet av att flexa med sina muskler. En räntehöjning i USA ligger på betryggande avstånd och Europa närmar sig storskaliga obligationsköp enligt många bedömare. Då ligger riskfyllda tillgångar som aktier bra till för en uppgång, oavsett vad man egentligen tycker om värderingsläget." (Placerarna har nu två att hålla i handen, Martin Blomgren, di, 2014-10-23)

Vad som lär hända är att ekonomin någon gång återigen vänder ner. Ekonomin går trots allt upp och ner och centralbankernas har ej bemästrat cykeln. När ekonomin vänder ner slås konsensusen om den goda räntepolitiken i spillror och en stor andel av de utgivna skräpobligationer blir värdelösa. Det kan vara så att vi sett början på denna långa nedgången, men det kan också vara så att det dröjer några år till.

Istället för att driva fram tillväxt har centralbankerna skapat nya bubblor på finansmarknaderna som när de brister kommer medföra oerhörda konsekvenser. Allt som behövs är fortsatt dåliga konjunktur signaler följt av decimerade företags vinster och tilltron till centralbanker försvinner. Då kan centralbankerna köpa stora mängder obligationer, för ingen kommer bry sig.

"It’s not hard to reach the conclusion that so many investors feel good not because things are good but because investors have been seduced into feeling good—otherwise known as “the wealth effect.” We really are far along in re-creating the markets of 2007, which felt great but were deeply unstable when shocks started to pile up. Even Janet Yellen sees “pockets of increasing risk-taking” in the markets, yet she has made clear that she won’t raise rates to fight incipient bubbles. For all of our sakes, we really wish she would." (Seth Klarman)

Chocker har börjat komma och förhoppningsvis befinner vi oss i början på slutet av denna cykeln. Förhoppningsvis kommer marknaderna inte karakteriseras av risktagande och spekulation för alltid? Förhoppningsvis kommer det finns attraktiva investeringar att göra en vacker dag. Centralbankerna har mindre kontroll över ekonomin än vad man kan tro, trots det yttre allsmäktiga skenet.

"Increasingly, hopes and dreams are being capitalized as if the future is certain and nothing can go wrong, as if up cycles such as the present one don’t inevitably sow the seeds of the next decline. The European Central Bank recently cut its deposit rate to an unprecedented minus 0.1%, and Mario Draghi assured that he isn’t finished. Can this be done without consequence? Investors have become numb to risk because such policies continue, seemingly forever, and new measures (such as European and now even Chinese QE) are regularly threatened and claimed to be costless and reliably effective. We are far from convinced of this; indeed, the higher the level of valuations and the greater the level of complacency, the more there is to be concerned about." (Seth Klarman)

Spekulation kan ej anses vara legitim bara för att det är centralbanker som eldar på den! Spekulation medför alltid ett pris och det kommer inte vara annorlunda denna gången. 

Efter finanskrisen varnade Seth Klarman för att vi en dag kanske skulle hamna i en situation likt denna. Under 2010 beskrev Seth Klarman 10 FALSKA lärdomar från finanskrisen. De falska lärdomarna ter sig vara sanna, men är i själva verket falska. Lärdom nummer 10 var:

"10. The government can always rescue the markets or interfere with contract law whenever it deems convenient with little or no apparent cost. (Investors believe this now and, worse still, the government believes it as well. We are probably doomed to a lasting legacy of government tampering with financial markets and the economy, which is likely to create the mother of all moral hazards. The government is blissfully unaware of the wisdom of Friedrich Hayek: “The curious task of economics is to demonstrate to men how little they really know about what they imagine they can design.)"