"Marknadstiming"

Många hävdar att minska andelen aktier i sin portfölj när värderingarna börjar bli ansträngda är samma sak som "marknadstiming". Jag anser att marknadstiming kännetecknas av en övertro i förmågan att förutsäga på vilket sätt marknaden kommer röra sig på kort sikt. Jag saknar överhuvudtaget någon som helst förmåga att säga när en korrigering kommer ske. Det jag på min höjd klarar av är att jämföra den finansiell historiken med idag, samt försöka använda min logiska förmåga så gott det går.

Det jag gör är inte (i min mening) marknadstiming. Utan det är ett försök att kompensera för min höga okunskap om vad som komma skall. Jag vet inte vad som ska hända i framtiden och därför är jag inte intresserad av att köpa dyra aktier på basis att det artificiellt låga ränteläget skall kvarstå för evigt. Jag är medveten om de stora riskerna associerade med aktiemarknaden vid större övervärderingar och hur mycket som kan gå fel i en ekonomi. Därför vill jag inte köpa aktier när marknaden värderingarna är oerhört aggressiva och negligerar framtida utkomster som avviker från den förväntade.

Det är en underlig tro att investerare alltid ska ignorera marknaden och alltid vara investerade i aktier till 110%. Hade jag kunnat finna tillräckligt många lämpliga placeringar så hade jag ägt betydligt mer aktier idag. I själva verket så tillhandahåller inte marknaden attraktiva investeringar bara för att jag vill ha dessa och då måste jag anpassa mig till investeringsmiljön. Seth Klarman beskrev dilemmat med "marknadstiming" i sitt brev till placerar för året 2004.

"It wouldn’t be overstating the case to say that investors face a crisis
of low returns: less than they want or expect, and less than many of them
need. Investors must choose between two alternatives. One is to hold
stocks and bonds at the historically high prices that prevail in today’s
markets, locking in what would traditionally have been sub-par returns. If
prices never drop, causing returns to revert to more normal levels, this
will have been the right decision. However, if prices decline, raising
prospective returns on securities, investors will experience potentially
substantial mark to market losses, thereby faring considerably worse than
if they had been more patient.

The alternative is to remain liquid, defy the steady drumbeat of
performance pressures, and wait for the prices of at least some securities
to drop."

"Betting that the markets never revert to historical norms, that we are
in a new era of higher securities prices and lower returns, involves the
risk of significant capital impairment. Betting that prices will fall at some
point involves opportunity cost of uncertain amount. By holding
expensive securities with low prospective returns, people choose to risk
actual loss. We prefer the risk of lost opportunity to that of lost capital,"

"Some argue that holding significant cash is gambling, that being less
than fully invested is akin to market timing. But isn’t a yes or no decision
the crucial one in investing? Where does it say that investing means
always buying something, even the best of a bad lot? An investor who
can’t or won’t say no forgoes perhaps the most valuable tool available to
investors."

Så det paradoxala blir att min "marknadstiming" är egentligen en medvetenhet om de stora riskerna associerade med att investera. Det finns exempelvis en tro om att marknaden alltid går upp efter en krasch och strax når de tidigare nivåerna. Denna tro är fullständigt felaktig. I mitt inlägg om Aktiemarknadens historiska avkastning? Betydelse idag?  påpeka jag att under 2000 talet upplevde aktier en negativ totalavkastning.

Men en annan dålig period var den mellan 1964-1981, där exempelvis Dow Jones industrial average inte gick upp alls? Har man undersökt aktiemarknadens historik vet man att avkastningen från aktier ibland inte bara varit undermålig eller medioker, utan rent av icke existerande och negativ. Warren Buffett en av världens bästa placerare upplöste sitt partnerskap 1969 på grund av brist på investeringsmöjligheter. Han kanske också bedrev "marknadstiming" i sin ovilja att spekulera i övervärderade aktier?

"The investing environment I discussed at that time (and on which I have commented in various other letters) has generally become more negative and frustrating as time has passed. Maybe I am merely suffering from a lack of mental flexibility. (One observer commenting on security analysts over forty stated: “They know too many things that are no longer true.”)

However, it seems to me that: (1) opportunities for investment that are open to the analyst who stresses quantitative factors have virtually disappeared, after rather steadily drying up over the past twenty years; (...) 

Quite frankly, in spite of any factors set forth on the earlier pages, I would continue to operate the Partnership in 1970, or even 1971, if I had some really first class ideas. Not because I want to, but simply because I would so much rather end with a good year than a poor one. However, I just don’t see anything available that gives any reasonable hoping to “get lucky” with other people’s money. I am not attuned to this market environment, and I don’t want to spoil a decent record by trying to play a game I don’t understand just so I can go out a hero." (Warren Buffett, partnership letter may 1969)

I min mening är ovanstående ej marknadstiming utan en sund investeringsfilosofi där man vägrar sänka sitt avkastningskrav och ta på sig mer risk i en spekulativ miljö. Mest av allt kan jag inte investera framgångsrikt i en miljö där höga värderingar och spekulation dominerar. Förutom svårigheterna som uppstår i investeringsprocessen utsätter jag mig för risken att uppleva betydande kapitalförluster. Marknaden är ingen miljö som alltid är lika attraktiv och perioder med negativ avkastning är ett frekvent inslag. Är man oförmögen att se framför sig en framtid med högre räntorna så har man  ganska dålig fantasi.

Jag sitter inte på några svar om vad varje individuell person bör göra med sina finansiell innehav, men jag kan konstatera detta:

1. Finansiell bubblor pågår under längre tidshorisonter än de flesta personer kan föreställa sig.
2. Att hålla en hög procentandel av sitt kapital utanför en uppåtgående marknad, är omöjligt för dom flesta.
3. Tar man ett beslut att stå utanför marknaden kommer det troligtvis orsaka större psykisk smärta än de flesta föreställer sig.
4. Risken blir då att man börjar hoppa in och ut ur marknaden.
5. Detta lär leda till att avkastningen blir lägre än vid en ren "buy and hold" strategi.